Garriga-Polledobetänkandet (A7-0193/2011) om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla
Onsdag 8 juni 2011
Betänkandet i korthet
Detta var ett eget initiativ av EU-parlamentet, det vill saga ett tyckande utanför lagstiftningen. Den federalistiska (överstatligt inriktade) majoriteten i EU-parlamentet röstade igenom sina förslag för den nästkommande långtidsbudgeten i EU för åren 2014-2020. Federalistmajoriteten begär en 5-procentig ökning jämfört med innevarande budgetperiod 2007-2013. De uppmanar också till att alla rabatter på medlemsstaternas bidrag till EU:s budget skall skrotas samt att en EU-skatt inrättas för att ge en direktfinansiering till EU-budgeten.
Intressanta omröstningar med namnupprop (ONU)
Det var flera intressanta omröstningar med namnupprop, men av utrymmesskäl är det bäst att koncentrera sig på de viktigaste.
Ställ EU-parlamentarikerna till ansvar för hur de har röstat!
Ändringsförslag 18 – begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
Ändringsförslag 18 från den liberala ALDE-gruppen ville ändra punkt 81 om den gemensamma jordbrukspolitiken. I förslaget till betänkande från utskottet skrev man följande:
“81. Europaparlamentet insisterar på att med tanke på den stora variationen uppgifter och mål som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför, bör man avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till GJP för nästa budgetperiod.”
ALDE-gruppen ville istället att denna punkt skulle lyda som följer:
”81. Europaparlamentet insisterar på att det kan bli möjligt att göra begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken beroende på resultatet av den pågående reformeringen av politiken.”
Dock, en del ledamöter kan ha röstat nej till detta förslag då det inte var tillräckligt ambitiöst i sin inriktning att skära I den gemensamma jordbrukspolitiken.
Resultat av ONU på ändringsförslag 18
140 ja, 513 nej och 14 avstod. 69 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom från en majoritet av den liberala ALDE-gruppen och en majoritet av den konservativa ECR-gruppen. Nej-rösterna kom från den kristdemokratiska EPP-gruppen, den socialistiska S&D-gruppen och den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att han avsett att rösta ja), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Färm (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 15 – Minskning av nästa långtidsbudget med åtminstone 2,8 %
Det fanns krav på en minskning av den framtida EU-budgeten. Ändringsförslag 15 lades av Marta Andreasen från den EU-skeptiska EFD-gruppen.
Punkt 162 i förslaget till betänkande löd som följer:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet påpekar att även med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med fem procent jämfört med 2013 års nivå kan bara ett begränsat bidrag lämnas för att unionens avtalade mål och åtaganden ska kunna uppnås och för att principen om solidaritet inom unionen ska kunna respekteras. Parlamentet är därför övertygat om att åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar rådet – om det inte delar denna uppfattning – att tydligt visa vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan överges helt och hållet, trots deras dokumenterade europeiska mervärde.”
Denna skrivning ville Marta Andreasen ändra genom ändringsförslag 15 till följande:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att nästa fleråriga budgetram bör minskas med åtminstone 2,8 procent jämfört med 2013 års nivå, och denna procentandel motsvarar genomsnittet för de oegentligheter som revisionsrätten har konstaterat i EU:s årsbokslut. Parlamentet noterar kommissionens oförmåga att vidta åtgärder för att stoppa dessa oegentligheter. Parlamentet påpekar att det med hänsyn till den pågående krisen är ännu viktigare att garantera att skattebetalarnas pengar används korrekt. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna i så fall kanske inte klarar av att medfinansiera vissa projekt och detta gör det ännu svårare att vara mindre ambitiös i kraven på budgetanslag för den perioden.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 15
52 ja, 613 nej och 4 avstod. 67 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den EU-skeptiska EFD-gruppen och grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Ibrisagic (M, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Ändringsförslag 7 – EU:s långtidsbudget skall inte överskrida 2013 års nivå med en tillväxt under inflationsnivån
Detta ändringsförslag lades av den konservativa ECR-gruppen. En del som röstade ja till ändringsförslag 15 stödde inte detta ”svagare” förslag.
Originalförslaget till skrivning i punkt 162 kan läsas ovan. ECR:s ändringsförslag 7 löd som följer:
“162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet välkomnar skrivelsen från de fem regeringscheferna – Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands, Nederländernas och Finlands – och delar uppfattningen att åtagandebemyndigandena under nästa fleråriga budgetram inte bör överskrida 2013 års nivå, med en tillväxttakt som är lägre än inflationen.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 7
104 ja, 540 nej och 27 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen och från den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter. En del EFD-ledamöter som röstade ja till ändringsförslag 15 röstade nej till ändringsförslag 7.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 11S – att stryka punkt 166 om att slopa medlemsländernas rabatter
Detta ändringsförslag från den konservativa ECR-gruppen ville stryka punkt 166 i betänkandet som löd som följer:
“166. Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen är att uppnå ett autonomt, rimligare, mer transparent, enklare och rättvist system, som medborgarna lättare kan förstå, samt att tydliggöra deras bidrag till EU budgeten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett slut på de befintliga rabatterna, undantagen och korrigeringsmekanismerna och är övertygat om att införandet av ett eller flera verkliga egna medel för unionen, i syfte att ersätta det BNI baserade systemet, är absolut nödvändigt om unionen någonsin ska få den budget den behöver för att på ett avgörande sätt bidra till finansiell stabilitet och ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att eventuella förändringar av de egna medlen bör genomföras i enlighet med medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionen bör kunna uppbära sina egna medel direkt och oberoende av nationella budgetar.”
Att slopa rabatterna drabbar inte bara Storbritannien utan även Sverige, som har en rabatt tillsammans med Tyskland och Nederländerna då vi är så stora nettobetalare till EU-budgeten i dess helhet.
Resultat av ONU på ändringsförslag 11S
134 ja (det vill säga ja till att stryka punkt 166), 526 nej och 11 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja röstade främst ledamöterna från konservativa ECR-gruppen, EU-skeptiska EFD-gruppen samt enstaka ledamöter från andra grupper.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Avstår: Hedh (S, S&D).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Punkt 169 – Införandet av en EU-skatt (EU:s egna resurser)
Punkt 169 i förslaget till betänkande från utskottet var mycket klargörande I att majoriteten I EU-parlamentet vill att en EU-skatt skall införas, även om de döljer detta genom att kalla det för “EU:s egna resurser”. Men, punkt 169 radar upp de olika idéerna hur man skall kunna beskatta folken i den Europeiska unionen och löd som följer:
“169. Europaparlamentet noterar de potentiella nya egna medel som föreslås av kommissionen i dess meddelande om budgetöversynen (beskattning av den finansiella sektorn, auktion inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EU-avgifter på luftfartsområdet, mervärdesskatt, energiskatt, bolagsskatt). Parlamentet inväntar slutsatserna av konsekvensanalysen av dessa alternativ, inbegripet en genomförbarhetsstudie om olika alternativ för en EU-skatt på finansiella transaktioner, som även bör omfatta de dithörande insamlingsmekanismerna, med tanke på att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag till den 1 juli 2011.”
Resultat i ONU om punkt 169
560 ja, 103 nej och 10 avstod. 63 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Nej-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen, den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Alf Svensson (KD, EPP).
Slutomröstningen om betänkandet/resolutionen i dess helhet
Till sist i omröstningen om detta betänkande var det ONU på resolutionen i dess helhet. Då röstade ledamöterna om hela ”paketet”.
Skälen till att rösta nej varierade, en del ledamöter var till exempel för en EU-skatt men ville att EU-parlamentet skulle ha varit mer specifikt i sina prioriteringar, till exempel angående jordbrukspolitiken och regionalpolitiken (alltså de vill att mer pengar skall betalas tillbaka till deras respektive medlemsländer)..
Resultat i slutomröstningen (ONU)
468 ja, 134 nej och 54 avstod. 80 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
En majoritet av den liberala ALDE-gruppen röstade jam en kvalificerad majoritet av den konservativa ECR-gruppen röstade nej, samma förhållande i den EU-skeptiska EFD-gruppen, de flesta av de grupplösa ledamöterna röstade nej, den stora majoriteten av den kristdemokratiska EPP-gruppen röstade ja, det samma i den socialistiska S&D-gruppen och i den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP).
Avstår: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Hedh (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att hon avsett att avstå), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Från debatten på förmiddagen onsdagen den 8:e kan citeras ett intressant utdrag ur Göran Färms (S, S&D) tal. Han sade:
”... Vi i SURE-utskottet förstår att det kan verka egendomligt att när många medlemsstater skär i sina egna budgetar, då begär vi mer pengar till EU:s budget efter 2013. Men samtidigt vore det helt orimligt att bortse från de här utmaningarna, att ge efter för EU-skepsisen och överge de politiska ambitioner som medlemsstaterna har gett oss bl.a. genom Lissabonfördraget. Man ska också komma ihåg att stora nedskärningar inte gynnar de mest utsatta, Grekland, Irland och Portugal, utan tvärtom minskar det EU:s möjlighet att stödja dem. ...”
Ett antal svenska ledamöter lämnade också in skriftliga röstförklaringar. Röstförklaringarna från C och FP har sållats bort då de inte är direkt relevanta i EU-skattefrågan. De övriga svenskarnas röstförklaringar kan läsas nedan:
Anna Hedh (S, S&D), skriftlig. − Jag anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill jag framhålla att EU bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget, jag anser inte att den totala storleken behöver öka. Helst skulle jag vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Jag anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Jag anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Jag anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Jag ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (samtliga S, S&D), skriftlig. − Vi anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill vi framhålla att EU så långt som möjligt bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget. Helst skulle vi vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Vi anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Vi anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Vi anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Vi ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Gunnar Hökmark (M, PPE), skriftlig. − Vi moderater i Europaparlamentet valde vid omröstningen om betänkandet om EU:s långtidsbudget i Strasbourg den 8 juni 2011 att rösta emot förslaget. Vi gjorde så eftersom förslaget saknar de prioriteringar mellan viktiga och mindre viktiga utgifter som vi anser nödvändiga. Istället för att visa ledarskap och satsa på det som ger Europa tillväxt och konkurrenskraft kräver förslaget en höjning av budgeten med fem procent för att på så vis kringgå behovet att prioritera. I ett läge där EU:s medlemsstater kämpar mot stora budgetunderskott och växande statsskulder väljer Europaparlamentet att kräva mer pengar till EU. Det är en linje som vi inte kan stödja. Istället borde vi fasa ut stödet till den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och strukturfonderna, men dessvärre går förslaget som röstades igenom i motsatt riktning. Samtidigt som vi röstade emot betänkandet i dess helhet välkomnar vi den skrivning som finns i förslaget om att en "signifikant ökning" av anslagen till vetenskap och forskning ska genomföras. Detta är något vi jobbat hårt för och att detta finns med är ett steg i rätt riktning.
Alf Svensson (KD, PPE), skriftlig. − När Europaparlamentet igår, onsdagen den 8 juni, röstade om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla, valde jag att rösta emot. I en tid då EU:s medlemsstater befinner sig under allvarlig budgetpress är det med besvikelse jag konstaterar att Europaparlamentet istället för att prioritera, väljer att öka budgeten med minst 5 procent. Europaparlamentet röstade för fortsatta bidrag inom områden som låser fast den europeiska ekonomin i gamla mönster, bland annat genom att avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till den gemensamma jordbrukspolitiken. Vidare motsätter jag mig Europaparlamentets förslag att reformera EU:s finansiering genom att införa ett system för egna medel. Medel som bland annat skulle komma från en skatt på finansiella transaktioner (FTT).
Storbritannien och EU-skatten
Det kan också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna och Labourledamöterna röstade ja till en EU-skatt, medan Liberaldemokraterna röstade mot ändringsförslaget som ville behålla rabatterna för medlemsländerna. Om Liberaldemokraterna skulle få som de vill skulle både Storbritanniens brutto- (på grund av budgetökningen) såväl som nettoinbetalningar (på grund av slopad rabatt) öka betydligt.
Det skall också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna i sitt valmanifest inför EU-parlamentsvalet 2009 skrev följande:
”Vi ser inget behov, i nuvarande förhållanden, för någon betydlig ökning i budgetens storlek, eller avskaffande av den brittiska rabatten.”
Liberaldemokraterna röstade sedan tvärtom i EU-parlamentet två år senare.
Ställ till politiskt ansvar!
Många fler ledamöter i EU-parlamentet röstade för något de inte vågar debattera med sina väljare. Införandet av en EU-skatt är något de vill implementera från toppen till botten utan att ta en debatt med väljarna.
Därför, studien ovan om hur de svenska ledamöterna av EU-parlamentet har röstat måste var och en föra till torgs och ställa dem som rösta ja till politiskt ansvar!
