EU:s fiskeavtal med Marocko – medlemsländernas särintressen styr

Under decembersessionen i Strasbourg röstade EU-parlamentet om fiskepartnerskapsavtalet mellan EU och Marocko. Det handlar rent konkret om att EU:s fiskeflotta skall få fiska på Marockos samt på det av Marocko ockuperade Västsaharas fiskevatten. För det skall EU betala EU 36,1 miljoner euro per år.
Det är sagt att detta ”partnerskap” skall utveckla fiskesektorn i Marocko. Så har inte skett. Fisket från EU-flottan skall också stadga EU:s konsumenters tillgång till fisk. Men detta fiske bidrar bara marginellt till tillgången på fisk på EU:s inre marknad. En del fiskarter i de aktuella fiskevattnen är också överexploaterade och en del av det allmänna problemet med överfiske i världen. Det är också, trots starka krav från i alla fall en del politiska krafter i EU, om Västsaharas befolkning på något sätt gynnas socio-ekonomiskt av de pengar som EU betalar för fisket i Västsaharas del av fiskevattnen.
Det är främst spanska fartyg som fiskat i dessa vatten. Vid ett tillfälle i mitten av 1990-talet sade Marocko ensidigt upp fiskeavtalet. Det ledde till att EU fick betala dyrt för fiskeavtal i Mauretanien för spanjorerna samt lägga in stora pengar för att den del av den spanska fiskeflottan som blev sysslolös skulle kunna gå på EU-bidrag istället. Det är främst EU:s Medelhavsländer som gynnas av EU:s fiskeavtal med framförallt länder i Afrika.
Men fiskeavtalet med Marocko har helt enkelt gått för långt in i absurditetens land. Nu var förslaget att fiskeavtalet med Marocko skulle förlängas till februari 2015.
Men en majoritet i EU-parlamentet sansade sig till slut vid en omröstning den 14 december 2012 och röstade nej till fiskeavtalet med 326 nej-röster mot 296 ja-röster och 58 nedlagda.
Det pratas mycket om att ”vi är alla européer och ser till de europeiska intressena”. Men denna omröstning gick helt klart efter nationella särintressen. De stora grupperna kristdemokraterna EPP, socialdemokraterna S&D samt liberalerna ALDE splittrades. De gröna och vänstern GUE/NGL röstade dock nej så gott som enhälligt med undantag av några ledamöter från dessa grupper som lade ned sina röster.
Ser man röstfördelningen utifrån länder så röstade de allra flesta av ledamöterna från Tyskland, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Tjeckien, Danmark, Sverige, Finland och Estland nej. Det är länder som i regel inte fiskar i Afrika och som har i regel en medvetenhet om överfiskets hot mot den globala miljön.
De länder vars ledamöter röstade ja till fiskeavtalet var Frankrike, Spanien, Italien, Grekland, Malta, Portugal, Polen och Rumänien. Det är länder som i regel gynnas av att EU sluter fiskeavtal med de afrikanska länderna eller som på andra sätt är nettomottagare av EU-stöd och därför backar upp de länder som gynnas av fiskeavtalen enligt talesättet ”I scratch your back if you scratch mine”.
De idag 20 svenska ledamöterna röstade alla nej till fiskeavtalet. Men Olle Schmidt (FP) meddelade i efterhand att han avsett att rösta ja?! Men det var säkerligen bara ett konstigt misstag då han på sin blogg var tydlig med sitt motstånd mot fiskeavtalet.
Noterat av Jan Å Johansson