Onsdagen den 3
juli 2013 röstade EU-parlamentet om flera intressanta saler. Ett ärende var en
resolution om utvärderingen av det irländska ordförandeskapet inklusive
överenskommelsen om den fleråriga budgetramen. Det var visserligen bara ett
uttalande men lade fast linjen för EU-parlamentet för budgetbehandlingen i
höst.
Sammantaget kan
sägas att bland de svenska EU-parlamentarikerna finns det ett visst stöd för krav
på än mer pengar till EU-budgeten och införandet av en direkt EU-skatt.
Starkast ställer
Andersdotter från Piratpartiet upp för detta (Engström från samma parti var
inte närvarande), detta trots att PP nu för fram i media att de är EU-kritiska.
Färm (S) och Svensson (KD) ligger inte långt efter i sitt politiska stöd till
EU-parlamentets federalistiska linje. Ingen svensk ledamot opponerar sig heller
särskilt starkt. Schlyter (MP) var inte närvarande när man röstade i ärendet
och Lövin (MP) röstar minst sagt fladdrigt. Och Gustafsson (V) visar ingen särskild
aktivitet i frågan och avstår ett par gånger när han borde ha röstat nej. Från
den påstådda EU-kritikern Ulvskog (S) noteras kritik bara gentemot detaljer,
hon röstar ja i slutomröstningen. Den andra EU-kritikern från (S), Hedh, är
inte närvarande. Den enda närvarande för Moderaterna, Ibrisagic, röstar också
ja i slutomröstningen. Folkpartiet avstår visserligen då men de röstar ja till
direkt EU-skatt i en omröstning före det.
Den enda svensk
som finns i protokollet är Göran Färm (S) som talar för EU-parlamentets linje
(S i riksdagen delar nog inte hans uppfattning), ingen annan svensk ledamot
talar eller lämnar in röstförklaring.
Debatten
I debatten tisdag
2 juli var det bara en svensk som hade ordet - Göran Färm (S).
För att inte
anklagas för att redigera hans tal så återges det i dess helhet som följer:
”Herr talman!
Kolleger! Uppgörelsen om långtidsbudgeten är ingen bra överenskommelse, men det
är den bästa möjliga i detta läge.
Vi har fått
mycket kritik, inte minst av den svenska regeringen, för att inte omedelbart ha
sagt ja till rådets kohandel i februari. Det var dock faktiskt viktigt att vi
stod på oss, trots att vi utsattes för den här tuffa pressen.
Vad är det då vi
har åstadkommit genom att fortsätta förhandla? Jo, vi har för de närmast
kommande åren flerdubblat den gemensamma satsningen för att komma till rätta
med ungdomsarbetslösheten. Vi har dessutom hittat en lösning för att kunna
fylla på budgeten även åren därefter. Vi har fått en tidigareläggning av
satsningarna på bland annat forskning och småföretag, som annars, tvärtemot
rådets löften, skulle ha fått kraftiga nedskärningar de första åren. Vi har
fått igenom den ändringsbudget som gör att EU nu kan ta sig ur sin
betalningskris. Vi har fått igenom en betydligt mer flexibel budget och inte
minst en obligatorisk halvtidsöversyn för att kunna utveckla denna
långtidsbudget i mer offensiv riktning när krisen förhoppningsvis är över.
Tyvärr har denna
konfliktfyllda process, inte minst internt i rådet, avslöjat en rad brister i
EU:s sätt att fungera. I ekonomiska kristider försvagas solidariteten.
Medlemsländerna slår främst vakt om sina egna, kortsiktiga nationella
intressen, till exempel den egna avgiften. Men om inte medlemsstaterna
samtidigt orkar stå upp för det gemensamma kommer EU att försvagas – och ett
svagt EU är det sista vi behöver. Inte minst är det oroväckande att
medlemsstaterna på alla sätt har försökt reducera Europaparlamentets inflytande
till förmån för uppgörelser i slutna rum. Det måste vi stå emot, eftersom det
är ett allvarligt hot mot öppenhet och demokrati i EU.”
Kritiken mot Färms tal
Det Färm säger är
gallimattias. För det första angriper han den svenska regeringen för att de
ville att EU-parlamentet skulle säga ja till rådets förslag. Men mig veterligen
har den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen i alla fall offentligt
delat den svenska regeringens ståndpunkt att EU inte behöver mer pengar.
Medlemsländerna har det svårt som det är att få budgeten att gå ihop. Vad
tyckte den socialdemokratiska oppositionen i Sverige om EU-parlamentets tjat om
mer pengar?
Vem vill inte
bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men vem är effektivast att göra det? EU vill
hoppa på ett populärt tåg. Men EU är inte bättre på att bekämpa
ungdomsarbetslösheten. Deras regionalstöd är ju bevisat ineffektivt,
byråkratiskt hanterat och ändå är det mycket oegentligheter och bedrägerier med
det. EU:s socialfond med projekt för att bekämpa långtidsarbetslöshet har
ytterst dåliga konkreta resultat annat än att det ger pappersskyfflare jobb.
Medlemsländerna är bättre på att sköta arbetsmarknadspolitik och bör istället
behålla pengarna.
Färm talar också
om att om EU-parlamentet kommer in i budgetprocessen blir det öppenhet och
demokrati i EU. Men budgetbehandlingen i EU-parlamentets budgetutskott sköts
också i slutna rum i förhandling mellan två kristdemokrater, två socialister
och en liberal. EU-parlamentarikerna som inte är med i denna inre krets får
budgetförslagen mycket sent innan beslut skall tas.
Omröstningen – fem intressanta delomröstningar
I omröstningen om
resolutionen var det några intressanta sakfrågor som belyste de svenska EU-parlamentarikernas
åsikter.
I andra delen av
punkt fyra ställdes kravet på utpressning mot ministerrådet om de inte den 9
juli fattar beslut om att tillföra 7,3 miljarder euro till EU:s budget 2013. Då
skulle EU-parlamentet inte heller godkänna 2014 års EU-budget.
Detta krav antogs
med 577 ja-röster mot 96 nej-röster och 35 nedlagda röster. De tre stora
gruppernas majoriteter röstade alla ja, utom den konservativa ECR-gruppen som
röstade nej. Danska (S) röstade också nej.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Svensson
(KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP),
Lövin (MP).
Nej: Ibrisagic (M), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson
(C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP).
Närvarande men ej
röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza
Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).
Därefter var det
en intressant omröstning om ett ändringsförslag (nr 5) från den
gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 6 och mer
militant i formuleringen att EU skall förses ”med de medel som behövs”. Ändringsförslaget
i dess helhet löd som följer::
”6.
Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i
medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den
kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska
rådet och godkänts av koalitionen PPE‑S&D‑ALDE inte är tillräcklig för att
nå EU:s politiska mål. Parlamentet upprepar därför sin åsikt att den fleråriga
budgetramen för 2014−2020 bör garantera att Europa 2020-strategin
genomförs på ett framgångsrikt sätt och förse EU med de medel som behövs för
att unionen ska återhämta sig från krisen och gå stärkt ur den. Parlamentet
betonar därför hur viktigt det är att verkligen öka investeringarna i
innovation, forskning och utveckling, infrastruktur och ungdom, att uppfylla
EU:s klimatförändrings- och energimål, förbättra utbildningsnivån och
främja social integrering, samtidigt som unionen uppfyller sina internationella
åtaganden.”
Detta
ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen
(utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 620 nej-röster mot 60
ja-röster och 29 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilka
svenskar som röstade för det.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Andersdotter
(PP), Lövin (MP).
Nej: Johansson
(C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD),
Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
Avstår: Gustafsson
(V).
Närvarande men ej
röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza
Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).
Därefter röstade
man om punkt 6 i själva resolutionsförslaget. Den skrivningen löd som följer:
”6. Europaparlamentet
är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet
anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i
den form den har beslutats av Europeiska rådet, inte är tillräcklig för att nå
EU:s politiska mål och säkerställa ett framgångsrikt genomförande av Europa
2020-strategin. Parlamentet befarar att denna anslagsnivå inte är tillräcklig
för att EU ska förfoga över de medel som behövs för att EU på ett samordnat
sätt ska återhämta sig från krisen och gå styrkt ur den. Parlamentet beklagar
att medlemsstaterna fortsätter att underskatta EU-budgetens roll för och dess
bidrag till en förstärkning av den ekonomiska styrningen och budgetsamordningen
i hela EU. Parlamentet befarar dessutom att så låga tak i den fleråriga
budgetramen avsevärt kommer att minska parlamentets handlingsutrymme i de
årliga budgetförfarandena.”
Detta gnäll om
mer pengar till EU-parlamentet att leka med antogs med 513 ja-röster mot 149
nej-röster och 41 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE,
förutom enstaka avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen,
danska (S), EU-kritiska EFD-gruppen och några till.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Svensson
(KD), Färm (S), Andersdotter (PP).
Nej: Johansson
(C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Lövin (MP)
(röstade ja men anmälde felröstning).
Avstår: Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson
(V).
Närvarande men ej
röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande:
Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund
(S).
Nästa enligt mig
intressanta omröstning var om ytterligare ett ändringsförslag (nr 11 denna gång)
från den gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 13
och också mer militant i formuleringen att EU måste få sina ”egna medel”, det
vill säga egna direkta skatteinkomster. Ändringsförslaget i dess helhet
löd som följer::
”13.
Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i resolutionen som antogs av en
överväldigande majoritet den 13 mars 2013 och upprepar sitt stöd för
kommissionens lagstiftningsförslag om paketet för egna medel, inbegripet en
bindande färdplan. Om rådet skulle urvattna dessa förslag så att de inte leder
till en betydande minskning av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till
EU-budgeten bör kommissionen lägga fram ytterligare förslag om införandet av
helt egna medel. Parlamentet insisterar på att skatteintäkterna från de
finansiella transaktionerna åtminstone delvis bör gå till EU:s budget som en
helt egen resurs.”
Detta
ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen
(utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 602 nej-röster mot 79
ja-röster och 26 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilken
svensk som röstade för det.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Andersdotter
(PP).
Nej: Johansson
(C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD),
Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Avstår: Lövin
(MP).
Närvarande men ej
röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande:
Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund
(S).
Därefter röstade
man om första delen av punkt 13 i själva resolutionsförslaget. Även här handlar
det om att krav ställs på att EU:s budget skall finansieras med egna direkta
skatteinkomster. Den skrivningen löd som följer:
”13. Europaparlamentet
beklagar att rådet inte har lyckats göra några framsteg i fråga om reformen av
systemet för egna medel på grundval av de lagstiftningsförslag som har lagts
fram av kommissionen. Parlamentet betonar att EU:s budget bör finansieras via
verkliga egna medel, enligt vad som fastställs i fördraget, och är därför
villigt att arbeta för en reform som minskar de BNI-baserade bidragen till EU:s
budget till högst 40 procent.”
Detta mycket
klara krav på direkt EU-beskattning antogs med 539 ja-röster mot 135 nej-röster
och 30 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka
avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, danska (S), skostka
SNP, EU-kritiska EFD-gruppen och några till.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Paulsen (FP),
Schmidt (FP), Wikström (FP), Färm (S), Andersdotter (PP).
Nej: Ibrisagic
(M), Svensson (KD), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson
(C), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Närvarande men ej
röstat: Lövin (MP) (röstade i omröstningar före och efter), Schlyter (MP) (kom
för sent).
Frånvarande:
Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund
(S).
Det skall särskilt
noteras att Lövin (MP) här kör en fegis. Hon röstar i föregående och nästa
omröstning med namnupprop men inte i denna. Troligen är hon själv positiv till
direkta EU-skatter men inser att det är en kontroversiell fråga i Miljöpartiet.
Slutomröstningen viktigast av allt
Sedan röstade
EU-parlamentet om resolutionen i dess helhet, det vill säga med
utpressningskrav mot rådet om mer pengar till EU-budgeten och krav på
införandet av egna direkta EU-skatter. Resolutionen antogs med 474 ja-röster
mot 193 nej-röster och 42 nedlagda röster. De tre stora grupperna EPP, S&D,
ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. De gröna/regionalisterna röstade
nej. Men det var för att de inte hade fått igenom sina skrivningar med mer
militanta krav på pengar och EU-skatt. Den konservativa ECR-gruppen röstade nej
av motsatta skäl. Vänstergruppen GUE/NGL röstade också nej, men där var skälen
lite olika.
De svenska
ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S),
Nilsson (S), Ulvskog (S).
Nej: Andersdotter
(PP), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson
(C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Lövin (MP).
Närvarande men ej
röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande:
Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund
(S).
Sammantaget var
denna sista omröstning en av de viktigaste. Även om Ibrisagic (M), Svensson
(KD), Ludvigsson (S), Nilsson (S) och Ulvskog (S).röstat nej eller avstått vid
delomrösntingar godkände de nu en resolution som i sina huvuddelar kräver mer
pengar till EU och direkt EU-skatt. Andersdotter (PP) ställer också helt upp på
den gröna/regionalistiska linjen om än starkare krav och röstar med sin grupp i
protest mot att dessa skrivningar inte kom med. Linjen från Lövin (MP) är mer
oklar, rent sagt förvirrande. Från Gustafsson (V) kommer inte heller precis
någon stark opposition även om han röstar nej på slutet.
Ingen
röstförklaring lämnades in från någon svensk ledamot så även där väljer man att
hålla en låg profil.
Sammanställt av Jan A Johansson