EU-parlamentet tjatat vidare om mer pengar och EU-skatt – Färm (S) ute och cyklar – vet (S) hemma vad han säger?

Onsdagen den 3 juli 2013 röstade EU-parlamentet om flera intressanta saler. Ett ärende var en resolution om utvärderingen av det irländska ordförandeskapet inklusive överenskommelsen om den fleråriga budgetramen. Det var visserligen bara ett uttalande men lade fast linjen för EU-parlamentet för budgetbehandlingen i höst.

Sammantaget kan sägas att bland de svenska EU-parlamentarikerna finns det ett visst stöd för krav på än mer pengar till EU-budgeten och införandet av en direkt EU-skatt.

Starkast ställer Andersdotter från Piratpartiet upp för detta (Engström från samma parti var inte närvarande), detta trots att PP nu för fram i media att de är EU-kritiska. Färm (S) och Svensson (KD) ligger inte långt efter i sitt politiska stöd till EU-parlamentets federalistiska linje. Ingen svensk ledamot opponerar sig heller särskilt starkt. Schlyter (MP) var inte närvarande när man röstade i ärendet och Lövin (MP) röstar minst sagt fladdrigt. Och Gustafsson (V) visar ingen särskild aktivitet i frågan och avstår ett par gånger när han borde ha röstat nej. Från den påstådda EU-kritikern Ulvskog (S) noteras kritik bara gentemot detaljer, hon röstar ja i slutomröstningen. Den andra EU-kritikern från (S), Hedh, är inte närvarande. Den enda närvarande för Moderaterna, Ibrisagic, röstar också ja i slutomröstningen. Folkpartiet avstår visserligen då men de röstar ja till direkt EU-skatt i en omröstning före det.

Den enda svensk som finns i protokollet är Göran Färm (S) som talar för EU-parlamentets linje (S i riksdagen delar nog inte hans uppfattning), ingen annan svensk ledamot talar eller lämnar in röstförklaring.

Debatten

I debatten tisdag 2 juli var det bara en svensk som hade ordet - Göran Färm (S).

För att inte anklagas för att redigera hans tal så återges det i dess helhet som följer:

”Herr talman! Kolleger! Uppgörelsen om långtidsbudgeten är ingen bra överenskommelse, men det är den bästa möjliga i detta läge.

Vi har fått mycket kritik, inte minst av den svenska regeringen, för att inte omedelbart ha sagt ja till rådets kohandel i februari. Det var dock faktiskt viktigt att vi stod på oss, trots att vi utsattes för den här tuffa pressen.

Vad är det då vi har åstadkommit genom att fortsätta förhandla? Jo, vi har för de närmast kommande åren flerdubblat den gemensamma satsningen för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Vi har dessutom hittat en lösning för att kunna fylla på budgeten även åren därefter. Vi har fått en tidigareläggning av satsningarna på bland annat forskning och småföretag, som annars, tvärtemot rådets löften, skulle ha fått kraftiga nedskärningar de första åren. Vi har fått igenom den ändringsbudget som gör att EU nu kan ta sig ur sin betalningskris. Vi har fått igenom en betydligt mer flexibel budget och inte minst en obligatorisk halvtidsöversyn för att kunna utveckla denna långtidsbudget i mer offensiv riktning när krisen förhoppningsvis är över.

Tyvärr har denna konfliktfyllda process, inte minst internt i rådet, avslöjat en rad brister i EU:s sätt att fungera. I ekonomiska kristider försvagas solidariteten. Medlemsländerna slår främst vakt om sina egna, kortsiktiga nationella intressen, till exempel den egna avgiften. Men om inte medlemsstaterna samtidigt orkar stå upp för det gemensamma kommer EU att försvagas – och ett svagt EU är det sista vi behöver. Inte minst är det oroväckande att medlemsstaterna på alla sätt har försökt reducera Europaparlamentets inflytande till förmån för uppgörelser i slutna rum. Det måste vi stå emot, eftersom det är ett allvarligt hot mot öppenhet och demokrati i EU.”

Kritiken mot Färms tal

Det Färm säger är gallimattias. För det första angriper han den svenska regeringen för att de ville att EU-parlamentet skulle säga ja till rådets förslag. Men mig veterligen har den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen i alla fall offentligt delat den svenska regeringens ståndpunkt att EU inte behöver mer pengar. Medlemsländerna har det svårt som det är att få budgeten att gå ihop. Vad tyckte den socialdemokratiska oppositionen i Sverige om EU-parlamentets tjat om mer pengar?

Vem vill inte bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men vem är effektivast att göra det? EU vill hoppa på ett populärt tåg. Men EU är inte bättre på att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Deras regionalstöd är ju bevisat ineffektivt, byråkratiskt hanterat och ändå är det mycket oegentligheter och bedrägerier med det. EU:s socialfond med projekt för att bekämpa långtidsarbetslöshet har ytterst dåliga konkreta resultat annat än att det ger pappersskyfflare jobb. Medlemsländerna är bättre på att sköta arbetsmarknadspolitik och bör istället behålla pengarna.

Färm talar också om att om EU-parlamentet kommer in i budgetprocessen blir det öppenhet och demokrati i EU. Men budgetbehandlingen i EU-parlamentets budgetutskott sköts också i slutna rum i förhandling mellan två kristdemokrater, två socialister och en liberal. EU-parlamentarikerna som inte är med i denna inre krets får budgetförslagen mycket sent innan beslut skall tas.

Omröstningen – fem intressanta delomröstningar

I omröstningen om resolutionen var det några intressanta sakfrågor som belyste de svenska EU-parlamentarikernas åsikter.

I andra delen av punkt fyra ställdes kravet på utpressning mot ministerrådet om de inte den 9 juli fattar beslut om att tillföra 7,3 miljarder euro till EU:s budget 2013. Då skulle EU-parlamentet inte heller godkänna  2014 års EU-budget.

Detta krav antogs med 577 ja-röster mot 96 nej-röster och 35 nedlagda röster. De tre stora gruppernas majoriteter röstade alla ja, utom den konservativa ECR-gruppen som röstade nej. Danska (S) röstade också nej.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Lövin (MP).

Nej: Ibrisagic (M), Gustafsson (V).

Avstår: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP).

Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter var det en intressant omröstning om ett ändringsförslag (nr 5) från den gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 6 och mer militant i formuleringen att EU skall förses ”med de medel som behövs”. Ändringsförslaget i dess helhet löd  som följer::

”6. Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska rådet och godkänts av koalitionen PPE‑S&D‑ALDE inte är tillräcklig för att nå EU:s politiska mål. Parlamentet upprepar därför sin åsikt att den fleråriga budgetramen för 2014−2020 bör garantera att Europa 2020-strategin genomförs på ett framgångsrikt sätt och förse EU med de medel som behövs för att unionen ska återhämta sig från krisen och gå stärkt ur den. Parlamentet betonar därför hur viktigt det är att verkligen öka investeringarna i innovation, forskning och utveckling, infrastruktur och ungdom, att uppfylla EU:s klimatförändrings- och energimål, förbättra utbildningsnivån och främja social integrering, samtidigt som unionen uppfyller sina internationella åtaganden.”

Detta ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen (utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 620 nej-röster mot 60 ja-röster och 29 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilka svenskar som röstade för det.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Andersdotter (PP), Lövin (MP).

Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

Avstår: Gustafsson (V).

Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter röstade man om punkt 6 i själva resolutionsförslaget. Den skrivningen löd som följer:

”6. Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska rådet, inte är tillräcklig för att nå EU:s politiska mål och säkerställa ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin. Parlamentet befarar att denna anslagsnivå inte är tillräcklig för att EU ska förfoga över de medel som behövs för att EU på ett samordnat sätt ska återhämta sig från krisen och gå styrkt ur den. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna fortsätter att underskatta EU-budgetens roll för och dess bidrag till en förstärkning av den ekonomiska styrningen och budgetsamordningen i hela EU. Parlamentet befarar dessutom att så låga tak i den fleråriga budgetramen avsevärt kommer att minska parlamentets handlingsutrymme i de årliga budgetförfarandena.”

Detta gnäll om mer pengar till EU-parlamentet att leka med antogs med 513 ja-röster mot 149 nej-röster och 41 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, danska (S), EU-kritiska EFD-gruppen och några till.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Svensson (KD), Färm (S), Andersdotter (PP).

Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Lövin (MP) (röstade ja men anmälde felröstning).

Avstår: Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).

Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Nästa enligt mig intressanta omröstning var om ytterligare ett ändringsförslag (nr 11 denna gång) från den gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 13 och också mer militant i formuleringen att EU måste få sina ”egna medel”, det vill säga egna direkta skatteinkomster. Ändringsförslaget i dess helhet löd  som följer::

”13. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i resolutionen som antogs av en överväldigande majoritet den 13 mars 2013 och upprepar sitt stöd för kommissionens lagstiftningsförslag om paketet för egna medel, inbegripet en bindande färdplan. Om rådet skulle urvattna dessa förslag så att de inte leder till en betydande minskning av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till EU-budgeten bör kommissionen lägga fram ytterligare förslag om införandet av helt egna medel. Parlamentet insisterar på att skatteintäkterna från de finansiella transaktionerna åtminstone delvis bör gå till EU:s budget som en helt egen resurs.”

Detta ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen (utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 602 nej-röster mot 79 ja-röster och 26 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilken svensk som röstade för det.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Andersdotter (PP).

Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).

Avstår: Lövin (MP).

Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter röstade man om första delen av punkt 13 i själva resolutionsförslaget. Även här handlar det om att krav ställs på att EU:s budget skall finansieras med egna direkta skatteinkomster. Den skrivningen löd som följer:

”13. Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra några framsteg i fråga om reformen av systemet för egna medel på grundval av de lagstiftningsförslag som har lagts fram av kommissionen. Parlamentet betonar att EU:s budget bör finansieras via verkliga egna medel, enligt vad som fastställs i fördraget, och är därför villigt att arbeta för en reform som minskar de BNI-baserade bidragen till EU:s budget till högst 40 procent.”

Detta mycket klara krav på direkt EU-beskattning antogs med 539 ja-röster mot 135 nej-röster och 30 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, danska (S), skostka SNP, EU-kritiska EFD-gruppen och några till.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Färm (S), Andersdotter (PP).

Nej: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Ulvskog (S), Gustafsson (V).

Avstår: Johansson (C), Ludvigsson (S), Nilsson (S).

Närvarande men ej röstat: Lövin (MP) (röstade i omröstningar före och efter), Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Det skall särskilt noteras att Lövin (MP) här kör en fegis. Hon röstar i föregående och nästa omröstning med namnupprop men inte i denna. Troligen är hon själv positiv till direkta EU-skatter men inser att det är en kontroversiell fråga i Miljöpartiet.

Slutomröstningen viktigast av allt

Sedan röstade EU-parlamentet om resolutionen i dess helhet, det vill säga med utpressningskrav mot rådet om mer pengar till EU-budgeten och krav på införandet av egna direkta EU-skatter. Resolutionen antogs med 474 ja-röster mot 193 nej-röster och 42 nedlagda röster. De tre stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. De gröna/regionalisterna röstade nej. Men det var för att de inte hade fått igenom sina skrivningar med mer militanta krav på pengar och EU-skatt. Den konservativa ECR-gruppen röstade nej av motsatta skäl. Vänstergruppen GUE/NGL röstade också nej, men där var skälen lite olika.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

Nej: Andersdotter (PP), Gustafsson (V).

Avstår: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Lövin (MP).

Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Sammantaget var denna sista omröstning en av de viktigaste. Även om Ibrisagic (M), Svensson (KD), Ludvigsson (S), Nilsson (S) och Ulvskog (S).röstat nej eller avstått vid delomrösntingar godkände de nu en resolution som i sina huvuddelar kräver mer pengar till EU och direkt EU-skatt. Andersdotter (PP) ställer också helt upp på den gröna/regionalistiska linjen om än starkare krav och röstar med sin grupp i protest mot att dessa skrivningar inte kom med. Linjen från Lövin (MP) är mer oklar, rent sagt förvirrande. Från Gustafsson (V) kommer inte heller precis någon stark opposition även om han röstar nej på slutet.

Ingen röstförklaring lämnades in från någon svensk ledamot så även där väljer man att hålla en låg profil.

Sammanställt av Jan A Johansson

Italienska maffian hittar nya sätt att lägga beslag på EU:s bidrag

Brittiska The Mail on Sunday citerar 7/7 en rapport som har funnit att den italienska maffian investerar mer och mer i förnyelsebar energi, speciellt i vindkraftverk. Detta för att göra en vinst på generösa bidrag från EU till medlemsländerna. På detta sätta kan maffian också blanda svarta pengar med lagliga ekonomiska aktiviteter och genomföra penningtvätt. En utvikning är att EU genom ett direktiv gjorde det omöjligt i Sverige att köpa lokaltrafiksbiljetter direkt med SMS om man inte registrerat sig på lokaltrafikbolagets hemsida först. Försök att tvätta pengar genom att köpa lokaltrafikbiljetter på SMS kan dock knappast ge några stora summor. Man silar mygg och sväljer kameler i EU.
I Italien förra året beslagtog polisen 350 miljoner euro i tillgångar från en av Europas största vindkraftsparker i södra Italien. Byggandet av vindkraftverk organiseras också av maffian genom utpressning mot landägare som är motvilliga till byggen på sina ägor och genom att utpressningspengar tas ut av byggfirmorna.
Generösa EU-bidrag till Italien lockar organiserad brottslighet att blanda sig in. Just detta borde utvärderas och EU-bidragen till Italien borde förändras till raka anslag som kan kontrolleras och följas upp bättre.

Utökande av EU-lagstiftningen om kvinnor i bolagsstyrelser

Tyska tidningen Die Welt rapporterar 8/7 att EU-parlamentet försöker att utöka den föreslagna kvoten för en kvinnorepresentation på 40% i bolagsstyrelser till år 2020 över hela EU-området. Nu föreslås det att det också skall gälla små och medelstora företag, vilket skulle inkludera ytterligare omkring 21 miljoner företag i EU i kvinnorepresentationskvoten.
Frågan är; var det detta Sverige tänkte sig skulle hända i konsekvens med att man fick in i Lissabonfördraget skrivningen att EU skall arbeta för jämställdhet. Som vanligt tolkar EU-institutionerna överförandet av politikområden till EU i mycket vida svängar.

Eurofinansminister på gång?

Frankrikes finansminister Pierre Moscovici har 7/7 uttalat att det behöver inrättas en finansminister för eurozonen som skall handha ekonomisk politik för alla sjutton medlemmarna. Moscovici upprepade också idén om att i EU-parlamentet inrätta ett särskilt utskott för eurozonen som kan lagstifta i gemensamma intressen i eurozonen. Moscovici vill ha ett slut på långa nattliga möten mellan de sjutton finansministrarna från euroländerna. Bäst är tydligen att en utsedd person bestämmer vad som skall göras så man får söut på inblandning från medlemsländerna.
Hur var det nu i den svenska eurodebatten 2003?
Jo, ja-sidan hävdade med bestämdhet att införandet av euron som valuta skulle inte leda vidare i bygget av en gemensam finanspolitik i eurozonen.

Direkt EU-beskattning åter uppe i EU-parlamentet

Onsdag 3 juli 2013 röstade EU-parlamentet om Podimatabetänkandet (A7-0230/2013) om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner. Det var denna gång bara ett samrådsförfarande, alltså en rådgivning. Den politiska linjen ligger dock fast sedan tidigare.

Det var omröstning med namnupprop på ett ändringsförslag från liberala ALDE-gruppen som löd som följer:

”Pensionsfonder eller tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kapitalförvaltare för sådana fonder eller institut, eller enheter som inrättas för dessa fonders eller instituts investeringar och som enbart och uteslutande agerar i dessa fonders eller instituts intresse, ska inte betraktas som finansinstitut vid tillämpningen av detta direktiv.”

Syftet med detta ändringsförslag var att förhindra att pensionsfonder ingår i definitionen av ”finansinstitut” och att transaktioner som de deltar i omfattas av skatten på finansiella transaktioner enligt direktivet. Detta för atty en del tillskyndare av EU-skatten har börjat bli oroliga för att den kommer att leda till sänkta inkomster för pensionsfonderna och minskade pensioner som följd. Det är ingalunda populärt. EU-parlamentet bör klargöra i vilken omfattning framtidens pensioner kommer att drabbas av det förslag till en finansiell transferskatt på EU-nivå.

Men ändringsförslag 58 röstades ned med endast 225 ja-röster mot 458 nej-röster och 23 nedlagda röster. Det var framförallt liberala ALDE, konservativa ECR och EU-kritiska EFD-gruppen som stödde förslaget till sammans med bland annat 51 ledamöter från kristdemokratiska PPE-gruppen.

Men framförallt en majoritet av PPE-gruppen, socialistiska S&D-gruppen samt Gröna/EFA (regionalister) röstade nej till detta.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP).

Nej: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Lövin (MP), Schlyter (MP), Gustafsson (V).

Frånvarande: Corazza Bildt (M), Hökmark (M), Fjellner (M),  Hedh (S), Westlund (S), Engström (PP).

Resolutionen i dess helhet antogs med 522 ja-röster mot 141 nej-röster och 42 nedlagda röster.

Konservativa ECR-gruppen röstade nej samt de flesta i EU-kritiska EFD-gruppen och minoriteter i ALDE och PPE-grupperna. I övrigt var det som vanligt en solid majoritet för i den styrande federalistiska koalitionen av kristdemokrater, socialister och liberaler.

De svenska ledamöterna röstade som följer:

Ja: Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Lövin (MP), Schlyter (MP).

Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD).

Avstår: Gustafsson (V).

Frånvarande: Carrozza Bildt (M), Hökmark (M), Fjellner (M),  Hedh (S), Westlund (S), Engström (PP).

Detta röstningsmönster följer i princip hur de svenska EU-parlamentarikerna röstade i juni 2012 även om nu Vänsterpartisten har bytt från ja till avstår. Tidigare har dock betydligt fler av svenskarna röstat ja i liknande omröstningar.

I EU-parlamentets debatt dagen före samt i röstförklaringar efter omröstningen finns bara en svensk med trots den viktiga politiskt principiella arten av detta ärende. Svenskarna önskar nog ligga lågt i frågan på grund av att den kan försämra EU:s rykte i Sverige.

Mikael Gustafsson (V) lämnade in en skriftlig röstförklaring efter omröstningen som lyder osm följer: ” Jag har lagt ned rösten om betänkandet av Podimata. Jag stöder förslaget om skatt på finansiella transaktioner. Detta förslag har dock dels fel utformning och påminner rätt lite om en Tobin-skatt, dels kommer inkomster att tillfalla EU-budgeten. Jag anser att inkomsterna borde gå till medlemsländernas egna budgetar och reserveras för klimat- och sysselsättningsåtgärder samt för olika former av bistånd till utvecklingsländerna.”

Jan Å Johansson