Brittiska Sunday Telegraph hade en intressant artikel 19/12 2010 om dubbla strukturer av utredande tjänstemän och presservice inom EU-institutionerna.
EU-president Van Rompuy har anställt mer än 20 höga tjänstemän som experter på utrikespolitik till en kostnad av 15 miljoner pund över de kommande nio åren. Detta trots eller på grund av att EU:s utrikesminister Catherine Ashton startar sin utrikestjänst EEAS med 7 000 tjänstemän den 3 januari.
Samtidigt startar EU:s utrikesminister Ashton sin egen presservice, den fjärde vid sidan av kommissionens, rådet och EU-parlamentets. Hon har inte nått genomslag ibland annat den brittiska pressen (annat än negativ press) och ska nu anställa en toppavlönad ”spin doctor” (lön cirka 200 000 brittiska pund om året) som skall hjälpa till med att påverka redaktörerna i den brittiska pressen att ge henne uppmärksamhet.
För att återvända till Van Rompuy. En ny luxuös kontorsbyggnad för 280 miljoner brittiska pund är på gång för honom. Men han har redan ett fullt ommöblerat lyxkontor med de dyraste sofforna, trendigaste konsten på väggarna samt den bästa kökstjänst och vinsorter som Bryssel kan erbjuda. Sekonden till Van Rompuy, Pierre de Boisseau, var oroad över att man förlorat alltför mycket makt till Ashton. Därför anställda man en egen stab av utrikespolitiska rådgivare som skall föra protokoll och förbereda dagordningen för utrikesministermötena. Det är bara det att Ashton också har anställt personal för precis detta ändamål.
Denna maktkamp och konkurrens om lyxpaketeringar av kontor, numerär av anställd stabspersonal och storlek på presservicen kommer bara att fortsätta och fortsätta. De blir dyra notor för skattebetalarna. Men som alltid – om man slår ut det blir det bara till kostnaden av en kopp kaffe per var och en av de cirka 500 miljoner invånarna i EU. Det anses medborgarna ha råd med, även om det blir många koppar kaffe man får bjuda på under ett år.
Jan Å Johansson
onsdag 22 december 2010
fredag 17 december 2010
EU:s budgetutgifter – dubbla strukturer byggs?
EU:s budget för år 2011 är nu antagen. Det blev en budgetökning på 2,9 %. Intressant i sammanhanget är att man i Sveriges riksdag häromveckan röstade för en nedskärning på det svenska regeringskansliet. Det var oppositionen som besegrade den borgerliga regeringen och utrikesminister Bildt var inte glad. Han sade att det blir aktuellt med besparingar på Utrikesdepartementet.,
Men, hallå, nu när EU:s budget för år 2011 är klar och EU upprättar sin utrikestjänst EEAS då är det väl läge att spara på den svenska utrikesrepresentationen. Det är väl själva idén att EU tar över medlemsstaternas utrikesrepresentation på många områden? Det är väl inte så att skattebetalarna skall betala för dubbla strukturer? Bäst vore att skrota EEAS, anser jag.
I övrigt skall EU-kommissionen återkomma om förslag om EU-skatt under sommaren 2011. Det är ju något som EU-parlamentet, bland annat Göran Färm (S) har tjatat om.
Jan Å Johansson
Men, hallå, nu när EU:s budget för år 2011 är klar och EU upprättar sin utrikestjänst EEAS då är det väl läge att spara på den svenska utrikesrepresentationen. Det är väl själva idén att EU tar över medlemsstaternas utrikesrepresentation på många områden? Det är väl inte så att skattebetalarna skall betala för dubbla strukturer? Bäst vore att skrota EEAS, anser jag.
I övrigt skall EU-kommissionen återkomma om förslag om EU-skatt under sommaren 2011. Det är ju något som EU-parlamentet, bland annat Göran Färm (S) har tjatat om.
Jan Å Johansson
måndag 6 december 2010
EU-institutionerna håller ihop – EU-tjänstemänen får sin löneökning på 3,7 %
Som rapporterats tidigare på denna blogg har EU-kommissionen och EU-parlamentet backat upp EU-tjänstemännen i deras löneförhandlingar gentemot medlemsländerna i ministerrådet genom att dra de sistnämnda inför EU-domstolen i Luxemburg.
EU-tjänstemännen kräver som skrivits om tidigare på denna blogg en löneökning per automatik enligt en viss formel oavsett finanskris och lågkonjunktur, nedskärningar i medlemsländernas statsutgifter med friställanden som följd, generalstrejker till följd av detta i bland annat Spanien, Portugal och Grekland med mera.
EU-tjänstemännen vill ha den löneökning på 3,7 % som EU-kommissionen föreslog 2009, vilket backades upp av EU-parlamentet. Ministerrådet ansågs ”snåla”, de ville ”bara” ge 1,85% med hänvisning till kristiderna.
Den 24 november 2010 meddelade EU-domstolen sin dom (ärende C-40/10). De meddelar att ministerrådet inte har beslutsrätt att besluta om någon lönejustering annorlunda än den som föreslagits av EU-kommissionen.
Jojo, EU-institutionerna håller ihop gentemot medlemsstaterna som måste stå för fiolerna. Men det klart om EU-kommissionen och EU-parlamentet lyckas driva igenom att det skall införas en EU-skatt (de kallar det dock egna medel för att lura medborgarna) kan de ju höja sina löner bäst det passar sedan. Det är ju bara för dem att sakta men säkert höja EU-skatten den när den väl är införd.
Jan A Johansson
EU-tjänstemännen kräver som skrivits om tidigare på denna blogg en löneökning per automatik enligt en viss formel oavsett finanskris och lågkonjunktur, nedskärningar i medlemsländernas statsutgifter med friställanden som följd, generalstrejker till följd av detta i bland annat Spanien, Portugal och Grekland med mera.
EU-tjänstemännen vill ha den löneökning på 3,7 % som EU-kommissionen föreslog 2009, vilket backades upp av EU-parlamentet. Ministerrådet ansågs ”snåla”, de ville ”bara” ge 1,85% med hänvisning till kristiderna.
Den 24 november 2010 meddelade EU-domstolen sin dom (ärende C-40/10). De meddelar att ministerrådet inte har beslutsrätt att besluta om någon lönejustering annorlunda än den som föreslagits av EU-kommissionen.
Jojo, EU-institutionerna håller ihop gentemot medlemsstaterna som måste stå för fiolerna. Men det klart om EU-kommissionen och EU-parlamentet lyckas driva igenom att det skall införas en EU-skatt (de kallar det dock egna medel för att lura medborgarna) kan de ju höja sina löner bäst det passar sedan. Det är ju bara för dem att sakta men säkert höja EU-skatten den när den väl är införd.
Jan A Johansson
torsdag 2 december 2010
Länders suveränitet när de behöver låna pengar
”Den som är satt i skuld är icke fri” sade en tidigare svensk statsminister.
Grekland och Irland lånar nu pengar av både euro-länder och icke-euro-länder på grund av sina akuta kriser där euron spelar en betydande roll.
Kan då de långivande länderna ställa krav på de länder de ger lån?
EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) ogillar starkt Leif Pagrotskys (S) krav på att Irland måste höja sin bolagsskatt för att få ekonomiskt stöd från EU. På sin blogg har han skrivit citat:
”Pagrotskys uppfattning är också ett uttryck för hur löst respekten för suveränitet sitter även bland de socialdemokrater som varit emot utvecklingen av EU-samarbetet.”
Någon som heter Peter Johansson har undersökt vad Hökmark skrev då krisstöd till Grekland var aktuellt. Hökmarks position då var citat:
”Det är det svåra arbetet som nu måste göras. Reformer som stärker konkurrenskraften och stimulerar investeringar. Besparingar som minskar underskott och offentlig upplåning.”
Tala om att en politikers största fiende är hans egna tidigare uttalanden.
Hökmark vill alltså gärna ställa krav på låntagande länder om de går hans politiska väg (nedskärningar) men om de inte gör det (skattehöjningar) anser han att man måste ha respekt för deras suveränitet.
Nåväl så enkelt är det inte. Att ställa krav på Grekland för att skall få lån att de då måste sluta med traditionen att styrande parti i den offentliga sektorn anställer och betalar ut löner till sina partimedlemmar som inte inte ens behöver arbeta för pengarna – det måste ses som självklart.
Att ett land vars regering anser att Irland dumpat bolagsskattenivån i Europa med sin lågt satta nivå därför inte vill låna ut pengar till Irland om de inte höjer bolagsskatten – det bör man väl också kunna förstå även om det kan vara lite mer kontroversiellt. Irland får väl om de vill behålla sin låga bolagsskatt försöka låna enbart av de länder som inte känner sig pressade av Irlands skattepolitik.
Dock, som sagt, den som är satt i skuld är icke fri. Om ett land av olika skäl inte klarar att sköta sin egen ekonomi är man inte politiskt fria att göra vad man vill. Den beska medicinen har många länder i världen i åratal fått erfara när de lånat av IMF.
Jan A Johansson
Grekland och Irland lånar nu pengar av både euro-länder och icke-euro-länder på grund av sina akuta kriser där euron spelar en betydande roll.
Kan då de långivande länderna ställa krav på de länder de ger lån?
EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) ogillar starkt Leif Pagrotskys (S) krav på att Irland måste höja sin bolagsskatt för att få ekonomiskt stöd från EU. På sin blogg har han skrivit citat:
”Pagrotskys uppfattning är också ett uttryck för hur löst respekten för suveränitet sitter även bland de socialdemokrater som varit emot utvecklingen av EU-samarbetet.”
Någon som heter Peter Johansson har undersökt vad Hökmark skrev då krisstöd till Grekland var aktuellt. Hökmarks position då var citat:
”Det är det svåra arbetet som nu måste göras. Reformer som stärker konkurrenskraften och stimulerar investeringar. Besparingar som minskar underskott och offentlig upplåning.”
Tala om att en politikers största fiende är hans egna tidigare uttalanden.
Hökmark vill alltså gärna ställa krav på låntagande länder om de går hans politiska väg (nedskärningar) men om de inte gör det (skattehöjningar) anser han att man måste ha respekt för deras suveränitet.
Nåväl så enkelt är det inte. Att ställa krav på Grekland för att skall få lån att de då måste sluta med traditionen att styrande parti i den offentliga sektorn anställer och betalar ut löner till sina partimedlemmar som inte inte ens behöver arbeta för pengarna – det måste ses som självklart.
Att ett land vars regering anser att Irland dumpat bolagsskattenivån i Europa med sin lågt satta nivå därför inte vill låna ut pengar till Irland om de inte höjer bolagsskatten – det bör man väl också kunna förstå även om det kan vara lite mer kontroversiellt. Irland får väl om de vill behålla sin låga bolagsskatt försöka låna enbart av de länder som inte känner sig pressade av Irlands skattepolitik.
Dock, som sagt, den som är satt i skuld är icke fri. Om ett land av olika skäl inte klarar att sköta sin egen ekonomi är man inte politiskt fria att göra vad man vill. Den beska medicinen har många länder i världen i åratal fått erfara när de lånat av IMF.
Jan A Johansson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)