måndag 25 november 2013

Ministerrådet fick rätt – löneförhöjning till redan priviligierad EU-personal kan nekas

EU-domstolen i Luxemburg dömde den 19/11 att EU:s ministerråd hade sin fulla rätt att avvisa EU-kommissionens förslag om löneförhöjningar för EU-personalen år 2011. EU-kommissionen ville höja lönerna med 1,7%, men ministerrådet var inte villiga till det. Kristider samt att EU-personalen redan är en välbetald och priviligierad yrkeskår gjorde att motivationen till utgiftsökningar inte fanns hos ministerrådet.
Personalreglerna för EU-tjänstemännen angav fram till 2012 att ministerrådet skulle besluta, på förslag av EU-kommissionen för varje års slut om justering av löner och pensioner genom att använda sig av en ”justeringsmetod”. Denna metod bygger på beräkningar av levnadsomkostnaderna i Bryssel och köpkraften hos nationellt anställda tjänstemän på centrala regeringskanslier i åtta medlemsländer.
Dock, personalreglerna har också ett undantag som säger att vid en allvarlig och plötslig nedgång i den ekonomiska och sociala situationen i EU så kan EU-parlamentet och ministerrådet tillsammans besluta om lönerna utan hänsyn till justeringsmetoden. I denna situation skall EU-kommissionen bidra med objektiv information för att visa på att en ekonomisk kris faktiskt existerar. Men det var inte specificerat vilken institution som skulle vara ansvarig för att undersöka denna information.
2011 var EU-kommissionen och ministerrådet oense om det var en plötslig nedgång i den ekonomiska och sociala situationen i EU och som därmed i konsekvens skulle påverka EU-anställdas löner och pensioner. EU-kommissionen ansåg inte att det var en sådan ekonomisk kris att EU-anställda skulle mista sin lönejustering.
EU-kommissionen gick till EU-domstolen och fick stöd av EU-parlamentet. De politiska ledningarna i dessa två institutioner är alla djupt involverade i att EU-personalen skall få behålla sina generösa löner och förmåner.
Men nu har alltså EU-domstolen avvisat EU-kommissionens krav och beslutat att ministerrådet år 2011, på grundval av information från EU-kommissionen, fann att det existerade en allvarlig och plötslig nedgång och därför inte var förpliktigade att anta EU-kommissionens förslag, som var baserat på justeringsmetoden för det året.
Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Spanien, Lettland, Nederländerna, Irland, Tjeckien och Danmark stödde ministerrådets beslut i EU-domstolen. Varför fanns inte Sverige med i denna grupp?
Totalt skall det vara lönejusteringar för tre år som nu de med EU-löner ”snuvades” på genom domslutet. För EU:s utrikesminister Ashton var det en förlust på cirka 12 000 pund i utebliven löneförhöjning. För EU-parlamentarikerna handlade det om cirka 5 000 euro för var och en som försvann.
Domslutet var faktiskt lite överraskande. EU-personalen hävdade att ministerrådet satt sig över ingångna avtal om lönejusteringar. En generaladvokat i EU-domstolen hade också i sitt yttrande i september inför domen uttalat sitt stöd för EU-kommissionens linje.
Det är möjligt att domarna i EU-domstolen faktiskt här också gjorde en politisk bedömning. Att ställa sig på samma sida som en välbetald tjänstemannaelit i EU skulle sänka EU-institutionernas popularitet ute bland folk. När det gällde fallet med det svenska Systembolagets monopolställning precis efter att Sverige blev medlem av EU gick EU-domstolen på Sveriges linje, trots att en dansk generaladvokat yttrat sig i precis motsatt riktning samt trots att EU-domstolen i vanliga fall brukar döma för en öppen marknad.

Kort sagt – EU-personal lever inte i en bubbla där lönerna ständigt måste gå upp, de kan ibland påverkas av att det faktiskt är kris för vanligt folk.
Jan Å Johansson

onsdag 30 oktober 2013

EU-parlamentet fick lite media för en gångs skull

EU-parlamentet fick till sin glädje en del medial uppmärksamhet den 22 oktober när ett betänkande om sexuell och reproduktiv hälsa (Estrelabetänkandet A7-0306/2013) återförvisades till kvinnoutskottet från sessionen. Betänkandet i sig var bara ett uttalande utanför lagstiftningsprocessen så man kan fråga sig varför det skulle bli så uppmärksammat. Detta är mest en politisk lek som EU-parlamentet håller på med då och då i olika tyckanden. Någon gång kan det gälla ett budgetanslag, men inte denna gång.
Ledamöterna i EU-parlamentet, särskilt de från länder med en katolsk majoritet hade flitigt uppvaktats av katolska lobbygrupper, katolska kyrkan och kristna väljare. Frågan om att informera om preventivmedel är fortfarande kontroversiell i mer eller mindre omfattning i många EU-länder.
Betänkandet återförvisades till utskottet med 351 ja-röster mot 319 nej-röster och 18 nedlagda röster. Det var framförallt den kristdemokratiska EPP-gruppen och den konservativa EDR-gruppen som röstade för återförvisning. Den liberala ALDE-gruppen var delad itu.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Hökmark (M), Svensson (KD).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Fjellner (M), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Engström (PP), Lövin (MP), Schlyter (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ibrisagic (M).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Westlund (S), Andersdotter (PP).

Nog kan man tycka att den stora majoriteten av svenskarna borde sätlla upp på en modern syn på preventivmedel och information om dem. Men Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Alf Svensson gör tydligen inte det.

söndag 13 oktober 2013

Olle Ludvigsson (S) överdriver sin och EU-parlamentets betydelse

EU-parlamentet antog tisdagen 8 oktober Regnerbetänkandet (A7-0291/2013) om internationell privaträtt och bestämmelser på anställningsområdet. Lavalfallet i Vaxholm spökar fortfarande. Någon debatt hölls inte om betänkandet, bara en kortfattad redogörelse av rapportören. Det var också bara ett tyckande utanför lagstiftning och inte ens det första i ämnet. Det hölls bara en enda omröstning på betänkandet, med handuppräkning utan registrering av vem som röstade vad. EU-parlamentet har flera gånger, särskilt under förra mandatperioden, antagit liknande resolutioner med ungefär samma innehåll.
Regners resolution som uppmanar till nya EU-regler som slår fast att det är domstolen i det land där en stridsåtgärd vidtas som ska vara behörig att döma i tvistemål. EU-parlamentet uppmanar återigen EU-kommissionen att se över möjligheterna att förändra det aktuella regelverket. Detta för att skydda arbetstagarnas rättigheter och värna de olika nationella arbetsmarknadsmodellerna i EU.
Olle Ludvigsson (S) försöker entusiastiskt förhärliga en fortsatt mycket mörk situation som han, EU-parlamentet och flera nationella regeringar gått bet på att förändra.
I ett uttalande säger Ludvigsson citat: ”Tvister på svensk arbetsmarknad ska avgöras i svensk domstol”. Men det är ett spel för gallerierna och även rent hyckleri. Han försöker påskina att processen är igång för förändring, men så är det inte. EU-kommissionen som förslagställare har inte rört ett finger efter Lavaldomen och tänker inte heller göra det. Det vill ha fri rörlighet, punkt.
Ludvigsson tycker att det är fel att det i det så kallade Torline-målet en dansk domstol hade rätt att bedöma lagligheten i stridsåtgärder som en svensk fackförening vidtagit i Sverige. Men Ludvigsson borde ju veta att om nu facket var missnöjd med domen kan man gå till EU-domstolen i Luxemburg. De är enligt EU:s grundfördrag då skyldiga att tillämpa EU-rätten före nationell rätt. Denna tågordning har ju de svenska socialdemokraterna godkänt en gång för alla då de varit anhängare av varje nytt EU-fördrag som antagits och satts i verket.
Så vad gnäller Ludvigsson om? Hans parti har ju varit med och skapat just denna rådande modell där EU-domstolen är allenarådande sist och slutligen och som fattade domslutet i Lavalfallet.
Så svensk fackföreningsrörelse sitter kvar i Lavalfallets fälla som EU-institutionen EU-domstolen slog igen och som EU-kommissionen inte vill ändra på. Sedan kan Ludvigsson (S) försöka få det att framstå som att han arbetar hårt med frågan. Men han kunde lika gärna sparka sig trött. Det skulle ge samma resultat – ingenting så länga man inte i ett nytt EU-fördrag begränsar EU:s och EU-institutionernas överallt rådande beslutsfattare.
Jan Å Johansson

söndag 29 september 2013

EU-parlamentet vill militarisera EU

EU-parlamentet debatterade Giannakoubetänkandet (A7-0205/2013) om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter onsdagen den 11 september 2013. Dagen efter röstade de igenom betänkandet på sessionen. Det var endast en resolution utanför lagstiftningen men den är mycket intressant utifrån att den ger en bild av EUI-federalisternas ambitioner på det militära området. Den antagna resolutionstexten talar för sig självt. Betänkandet är mycket långtgående i sina ambitioner att militarisera EU och EU-budgeten. Otvivelaktigt en mycket kontroversiella fråga i de alliansfria EU-länderna.
Alla punkter från betänkandet som återges nedan antogs av EU-parlamentet även om det var totalt 14 omröstningar med namnupprop (ONU) inklusive den om texten i dess helhet.

Utvalda delar av texten i betänkandet
Punkt 4. Europaparlamentet påminner om att EU i fördraget uppmanas att verka för en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen som kan leda till ett gemensamt försvar. Parlamentet påminner vidare om medlemsstaternas skyldigheter enligt klausulen om ömsesidigt försvar.
(Ingen ONU. Antagen.)

Punkt 5. Europaparlamentet upprepar sin starka oro över de ständiga och icke samordnade nedskärningarna i de nationella försvarsbudgetarna, något som bromsar arbetet för att täppa till luckor i kapaciteten och undergräver trovärdigheten för GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna kraftfullt att hejda och vända denna oansvariga utveckling och att intensifiera insatserna på nationell nivå och EU-nivå för att begränsa konsekvenserna genom ökat samarbete samt sammanslagning och gemensamt utnyttjande.
(Antagen – 431 ja-röster, 170 nej-röster, 26 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Ludvigsson (S).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Färm (S), Hedh (S), Nilsson (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ulvskog (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 15. Europaparlamentet efterlyser ännu en gång ett fullfjädrat operativt högkvarter för EU inom Europeiska utrikestjänsten, om nödvändigt genom permanent strukturerat samarbete. Parlamentet betonar att högkvarteret bör ha en civil-militär struktur och vara ansvarigt för planering och ledning av EU:s civila uppdrag och militära insatser, med separata civila och militära befälsordningar.
(Ingen ONU. Antagen.)

Punkt 23. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att undersöka hur den politiska beslutsprocessen på EU-nivå och nationell nivå skulle kunna rationaliseras, så att begreppet snabbinsats gör skäl för sitt namn. Parlamentet insisterar på att det måste till politisk vilja för att utmaningarna ska kunna mötas. Parlamentet uppmuntrar till en reflektion om möjliga förenklade förfaranden för att sätta in stridsgrupper under begränsade tidsperioder, förutsatt att vissa tydligt definierade och överenskomna villkor är uppfyllda, såsom en specifik förfrågan från FN.


Punkt 23 – första delen:
Första delen av omröstningen om punkt 23: Hela texten utom orden "och nationell nivå".
(Antagen. 510 ja-röster, 89 nej-röster, 29 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Andersdotter (PP), Engström (PP).
Nej: Hedh (S), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ulvskog (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 23 – andra delen:
Första delen av omröstningen om punkt 23: Hela texten utom orden "och nationell nivå". I andra delen röstades det om att inkludera dessa ord.
(Antagen. 427 ja-röster, 154 nej-röster, 33 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
Nej: Johansson (C), Ibrisagic (M), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 25. Europaparlamentet påpekar att alla kostnader som inte är kopplade till militära insatser, såsom kostnader för förberedelser av stridsgrupperna och för deras beredskap, får bäras av EU:s budget.
(Antagen. 437 ja-röster, 160 nej-röster, 24 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Nej: Johansson (C), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ulvskog (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 27. Europaparlamentet påminner om Europeiska försvarsbyråns uppdrag och uppgifter enligt artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget, i synnerhet byråns viktiga roll för att utveckla och genomföra en europeisk kapacitets- och rustningspolitik, harmonisera operativa behov, föreslå multilaterala projekt, samordna medlemsstaternas program, stärka den industriella och teknologiska basen för det europeiska försvaret samt förbättra de militära utgifternas verkan. Mot bakgrund av försvarsbyråns stora fokus på kostnadseffektivitet uppmanas medlemsstaterna kraftfullt att förse den med tillräckliga resurser för att den ska kunna uppnå sin fulla potential. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag om att finansiera byråns personal- och driftskostnader ur EU-budgeten.

(Ingen ONU. Antagen.)

Punkt 34. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att överväga ett gemensamt ägande av vissa dyra kapaciteter, särskilt kapacitet på rymdområdet, obemannade luftfartyg (UAV) eller resurser för strategiska luftbroar. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med att utforska alternativen för att utveckla EU-ägd kapacitet genom att utnyttja potentialen till synergieffekter för försvarsrelaterade och civila säkerhetsbehov, till exempel på områdena civilskydd och gränsövervakning.
(Antagen. 432 ja-röster, 164 nej-röster, 27 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 35. Europaparlamentet understryker behovet av en gemensam europeisk strategi för att utveckla system för fjärrstyrda MALE-luftfartyg (Medium Altitude Long Endurance), och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en innovativ strategi för att uppnå denna ambition.
(Antagen. 441 ja-röster, 160 nej-röster, 24 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Hedh (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).
Ulvskog (S) avstod, men anmälde efteråt att hon avsett att rösta nej.

Punkt 40. Europaparlamentet finner det djupt beklagligt att de nationella budgetarna för försvarsforskning minskar och att denna forskning för det mesta är uppsplittrad efter nationella skiljelinjer. Parlamentet påpekar vilken potential EU har att tillföra ett väsentligt mervärde genom den europeiska samarbetsramen och att skapa större synergieffekter mellan försvarsrelaterad och civil säkerhetsforskning. Parlamentet lyfter i synnerhet fram behovet att fokusera på investeringar i nyckeltekniker såsom robotteknik och nano- och mikroelektronik, och att se till att de medel som EU satsar på dessa områden kommer till nytta även för försvarets behov.
(Antagen. 417 ja-röster, 169 nej-röster, 31 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Färm (S), Nilsson (S), Hedh (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ludvigsson (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 45. Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till europeiska strukturer och projekt på utbildningsområdet och lyfter i synnerhet fram Europeiska säkerhets- och försvarsakademins (Esfa) bidrag till en gemensam säkerhetskultur, liksom dess potential att identifiera och utveckla kostnadsbesparande samarbetsprojekt mellan nationella institutioner. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 22 april 2013 att stärka Esfa genom att förse akademin med rättskapacitet och tillhandahålla finansiering ur EU:s budget. Detta skulle kunna bli en modell för EU:s budgetstöd till andra GSFP‑strukturer, såsom Europeiska försvarsbyrån och EU:s satellitcentrum. Parlamentet vill se en vidareutveckling av det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmus, liksom ett deltagande i Erasmusprogrammet av utbildningsinstitutioner för europeiska militära befälhavare.

Punkt 45 – första delen:
Första delen av omröstningen om punkt 45: Hela texten utom orden "och tillhandahalla finansiering … och EU:s satellitcentrum"
(Antagen. 494 ja-röster, 91 nej-röster, 35 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Engström (PP).
Nej: Johansson (C), Hedh (S), Gustafsson (V).
Avstår: Andersdotter (PP), Lövin (MP).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 45 – andra delen:
Första delen av omröstningen om punkt 45: Hela texten utom orden "och tillhandahalla finansiering … och EU:s satellitcentrum". I andra delen röstades de tom att inkludera dessa ord.
(Antagen. 419 ja-röster, 162 nej-röster, 27 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ulvskog (S).
Närvarande men ej röstat: Ibrisagic (M).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).
Ulvskog (S) röstade ja, men anmälde efteråt att hon avsett att avstå.

Punkt 54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett kvalitativt steg i riktning mot ett europeiskt försvar genom att stärka EU:s militära strukturer i enlighet med denna resolution. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som så önskar att vid behov gå vidare, i överensstämmelse med artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget om permanent strukturerat samarbete, liksom artikel 44. Om sådana samarbetsformer inleds anser parlamentet att de först och främst bör bygga på de deltagande medlemsstaternas vilja att ta sitt ansvar inom världssamfundet och göra EU bättre rustat för krishanteringsinsatser.
(Ingen ONU. Antagen.)

Punkt 55. Europaparlamentet anser därför att ett permanent strukturerat samarbete bör omfatta i synnerhet följande punkter, som syftar till att öka den operativa effektiviteten:
·                                        Inrättandet av ett permanent operativt högkvarter för EU.
·                                        Gemensam finansiering av snabbinsatser med hjälp av EU:s stridsstyrkor.
·                                        Ett åtagande om att bidra till stridsgruppernas tjänstgöringslistor, med harmoniserade insatsregler och rationaliserade beslutsförfaranden.
(Ingen ONU. Antagen.)

Punkt 56. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna också behöver stärka sina åtaganden med avseende på kapacitetsuppbyggnad, särskilt genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande, men att maximal flexibilitet och öppenhet för deltagande behöver bevaras, i syfte att få ut så mycket som möjligt av olika bilaterala, regionala eller multilaterala synergier. Parlamentet anser dock att ett avtal om permanent strukturerat samarbete bör omfatta åtminstone åtaganden om
·                                        strukturerad samordning av försvarsplaneringen,
·                                        gemensam utvärdering och översyn av kapacitetsuppbyggnaden, och
·                                        ökad finansiering till Europeiska försvarsbyrån.

Punkt 56 – första delen:
Första delen av omröstningen om punkt 56: Hela texten utom orden "okad finansiering till Europeiska forsvarsbyran".
First part of the vote at point 56: Text as a whole excluding the words ‘increased funding for the EDA’.
(Antagen. 471 ja-röster, 109 nej-röster, 44 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Engström (PP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Avstår: Andersdotter (PP), Lövin (MP).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 56 – andra delen:
Första delen av omröstningen om punkt 56: Hela texten utom orden "ökad finansiering till Europeiska forsvarsbyran". I andra delen röstades det om att inkludera dessa ord.
(Antagen. 405 ja-röster, 185 nej-röster, 30 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 57. Europaparlamentet konstaterar att fördraget tydligt anger att permanent strukturerat samarbete ska inrättas inom unionens ramar, och att den allra största delen av den verksamhet som utvecklas inom detta samarbete därför kan få tillgång till finansiering ur EU:s budget på samma villkor som annan EU-verksamhet, i enlighet med artikel 41 i EU‑fördraget.

Punkt 57 – första delen:
Första delen "Europaparlamentet konstaterar ... unionens ramar".
(Antagen. 475 ja-röster, 111 nej-röster, 37 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD) Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Punkt 57 – andra delen:
Andra delen "och att den allra ... i EU-fordraget".
(Antagen. 386 ja-röster, 190 nej-röster, 34 nedlagda röster.)

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Närvarande men ej röstat: Svensson (KD).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Antagandet av resolutionen i dess helhet
Resolutionen i dess helhet antogs genom ONU med 403 röster för, 178 mot och 33 nedlagda röster. Vilka som röstade för respektive mot följde i stora drag hur man röstat i delomröstningarna ovan.
Ja röstade kristdemokraterna (EPP), en stor majoritet av liberalerna (ALDE) och en stor majoritet av socialdemokraterna (S&D).
Nej röstade en stor majoritet av de konservativa (ECR), den gröna/regionalistiska gruppen, de vänsterinriktade (GUE/NGL), de flesta av de EU-kritiska (EFD) och de flesta av de grupplösa ledamöterna.

De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Avstår: Ulvskog (S).
Frånvarande: Fjellner (M), Hökmark (M), Westlund (S), Schlyter (MP).

Ingen svensk ledamot talade i debatten på onsdagen den 11 september. Inga röstförklaringar inlämnades heller från svenska ledamöter efter moröstningen på torsdagen den 12 september.
Samtliga svenska ledamöter utom Engström (PP) var säkerligen medvetna om vad de röstade om. Engström tillfrågades av rapportförfattaren på lördagen den 14 om hur han röstat och Engström hade ingen aning om frågan. Han följer sin grupp rakt av.
Tidigare när Maj Britt Theorin (S) satt i EU-parlamentet brukade hon lägga ändringsförslag i dessa frågor i intresse för de alliansfria medlemsländerna. När hon har lämnat är det ingen svensk ledamot som verkar bry sig längre.

Poängräkning på de svenska ledamöterna:
Den viktigaste omröstningen var hur man röstade på resolutionen i dess helhet.
Då röstade alltså följande ja; Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Medan de följande röstade nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Hedh (S), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Gustafsson (V).
Ulvskog (S) fegade ur genom att avstå.

Nedan på de tretton delomröstningarna före slutomröstningen hur många gånger de röstade ja;
Wikström (FP) – 13 gånger
Svensson (KD) – 12 gånger
Corazza Bildt (M) – 11 gånger
Ibrisagic (M) – 9 gånger
Ludvigsson (S) – 8 gånger
Nilsson (S) – 7 gånger
Färm (S) – 6 gånger
Paulsen (FP) – 4 gånger
Schmidt (FP) – 4 gånger
Engström (PP) – 4 gånger
Andersdotter (PP) – 2 gånger
Ulvskog (S) – 2 gånger
Johansson (C) – 1 gång
Lövin (MP) – 1 gång
Gustafsson (V) – 0 gånger
Hedh (S) – 0 gånger


Nedan på de tretton delomröstningarna före slutomröstningen hur många gånger de röstade nej;
Gustafsson (V) – 13 gånger
Hedh (S) – 13 gånger
Johansson (C) – 12 gånger
Lövin (MP) – 10 gånger
Paulsen (FP) – 9 gånger
Schmidt (FP) – 9 gånger
Engström (PP) – 9 gånger
Andersdotter (PP) – 9 gånger
Nilsson (S) – 6 gånger
Färm (S) – 6 gånger
Ulvskog (S) – 6 gånger
Ludvigsson (S) – 4 gånger
Ibrisagic (M) – 3 gånger
Corazza Bildt (M) – 2 gånger
Wikström (FP) – 0 gånger
Svensson (KD) – 0 gånger


Sammanställt av Jan Å Johansson

torsdag 12 september 2013

Barroso försöker prata EU ur krisen – mycket struntsnack blir det inför EU-valet

I onsdags (11/9) höll EU-kommissionsordförande Barroso sitt ”State of the Union”-tal i EU-parlamentet. Talet är en efterhärmning av USA:s presidents tal varje år i den amerikanska kongressen. Symboler för den federala staten EU är viktiga för EU-institutionerna.
Nåväl, Barroso försökte det gamla tricket att försöka prata EU ur krisen. EU är på väg ur krisen, simsalabim, sade Barroso. Samtidigt har det rapporterats att Slovenien verkar efter mycket vacklande nu vara på väg mot att begära nödlån. När det gäller kommande steg för EU att arbeta för att lösa krisen var Barroso vag.
Den liberala ALDE-gruppens ordförande Guy Verhofstadt sade i debatten efter Barrosos tal att citat: ”Det här blir inte en valrörelse mellan höger och vänster, utan ett val som avgörs av om de som är för EU är förmögna att enas mot EU-skeptikerna”. Det vill säga kristdemokrater, socialdemokrater och liberaler kommer att vara eniga om att den EU-federalistiska linjen är den rätta vägen.

I Sverige en annan (falsk) ton
Det är intressant att flera partier i Sverige ändå vill framstå som EU-kritiker i kommande valrörelse. Centerpartiet ingår i ALDE-gruppen med denne Verhofstadt, som ju vill att EU skall ta över allt. Men Centerpartiet skall tydligen damma av sin gamla osanna slogan ”att EU skall bli smalare men vassare”. Något deras grupp inte kommer att lyssna på. KD som ingår i den kristdemokratiska EPP-gruppen, en av pelarna i EU:s federalistpolitik, skall ändå driva en EU-kritisk linje. Göran Hägglund (KD) varnar för överstatlighet och centralisering. Alf Svensson håller inte med honom. Nu är det bara munväder från KD:s sida. I EU-parlamentet kan de inte göra mycket för att ändra EPP:s eller deras partivän Barrosos EU-politik. Det viktiga är att KD tar ett mandat – punkt.
Valrörelserna till EU-parlamentet kommer att se olika ut i olika EU-länder, trots att EU-parlamentet
lanserat en stor reklamkampanj inför valet den 25 maj nästa år för att försöka få en enhetlig debatt om EU:s ”förträfflighet”. Satsningen har kostat EU-ländernas skattebetalare 135 miljoner kronor.
I Sverige kommer vi att se flera i vanliga fall EU-positiva partier prata om hur EU-kritiska de är för att ta in rösterna. Sedan kommer de svenska väljarna aldrig att se sina EU-kritiska röster igen. I EU-parlamentet kommer de flesta svenska EU-parlamentarikerna att anpassa sig som alltid och bli ytterst små kuggar i det EU-federalistiska maskineriet.
Jan Å Johansson

tisdag 16 juli 2013

EU-parlamentet tjatat vidare om mer pengar och EU-skatt – Färm (S) ute och cyklar – vet (S) hemma vad han säger?


Onsdagen den 3 juli 2013 röstade EU-parlamentet om flera intressanta saler. Ett ärende var en resolution om utvärderingen av det irländska ordförandeskapet inklusive överenskommelsen om den fleråriga budgetramen. Det var visserligen bara ett uttalande men lade fast linjen för EU-parlamentet för budgetbehandlingen i höst.
Sammantaget kan sägas att bland de svenska EU-parlamentarikerna finns det ett visst stöd för krav på än mer pengar till EU-budgeten och införandet av en direkt EU-skatt.
Starkast ställer Andersdotter från Piratpartiet upp för detta (Engström från samma parti var inte närvarande), detta trots att PP nu för fram i media att de är EU-kritiska. Färm (S) och Svensson (KD) ligger inte långt efter i sitt politiska stöd till EU-parlamentets federalistiska linje. Ingen svensk ledamot opponerar sig heller särskilt starkt. Schlyter (MP) var inte närvarande när man röstade i ärendet och Lövin (MP) röstar minst sagt fladdrigt. Och Gustafsson (V) visar ingen särskild aktivitet i frågan och avstår ett par gånger när han borde ha röstat nej. Från den påstådda EU-kritikern Ulvskog (S) noteras kritik bara gentemot detaljer, hon röstar ja i slutomröstningen. Den andra EU-kritikern från (S), Hedh, är inte närvarande. Den enda närvarande för Moderaterna, Ibrisagic, röstar också ja i slutomröstningen. Folkpartiet avstår visserligen då men de röstar ja till direkt EU-skatt i en omröstning före det.
Den enda svensk som finns i protokollet är Göran Färm (S) som talar för EU-parlamentets linje (S i riksdagen delar nog inte hans uppfattning), ingen annan svensk ledamot talar eller lämnar in röstförklaring.

Debatten
I debatten tisdag 2 juli var det bara en svensk som hade ordet - Göran Färm (S).
För att inte anklagas för att redigera hans tal så återges det i dess helhet som följer:
”Herr talman! Kolleger! Uppgörelsen om långtidsbudgeten är ingen bra överenskommelse, men det är den bästa möjliga i detta läge.
Vi har fått mycket kritik, inte minst av den svenska regeringen, för att inte omedelbart ha sagt ja till rådets kohandel i februari. Det var dock faktiskt viktigt att vi stod på oss, trots att vi utsattes för den här tuffa pressen.
Vad är det då vi har åstadkommit genom att fortsätta förhandla? Jo, vi har för de närmast kommande åren flerdubblat den gemensamma satsningen för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Vi har dessutom hittat en lösning för att kunna fylla på budgeten även åren därefter. Vi har fått en tidigareläggning av satsningarna på bland annat forskning och småföretag, som annars, tvärtemot rådets löften, skulle ha fått kraftiga nedskärningar de första åren. Vi har fått igenom den ändringsbudget som gör att EU nu kan ta sig ur sin betalningskris. Vi har fått igenom en betydligt mer flexibel budget och inte minst en obligatorisk halvtidsöversyn för att kunna utveckla denna långtidsbudget i mer offensiv riktning när krisen förhoppningsvis är över.
Tyvärr har denna konfliktfyllda process, inte minst internt i rådet, avslöjat en rad brister i EU:s sätt att fungera. I ekonomiska kristider försvagas solidariteten. Medlemsländerna slår främst vakt om sina egna, kortsiktiga nationella intressen, till exempel den egna avgiften. Men om inte medlemsstaterna samtidigt orkar stå upp för det gemensamma kommer EU att försvagas – och ett svagt EU är det sista vi behöver. Inte minst är det oroväckande att medlemsstaterna på alla sätt har försökt reducera Europaparlamentets inflytande till förmån för uppgörelser i slutna rum. Det måste vi stå emot, eftersom det är ett allvarligt hot mot öppenhet och demokrati i EU.”

Kritiken mot Färms tal
Det Färm säger är gallimattias. För det första angriper han den svenska regeringen för att de ville att EU-parlamentet skulle säga ja till rådets förslag. Men mig veterligen har den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen i alla fall offentligt delat den svenska regeringens ståndpunkt att EU inte behöver mer pengar. Medlemsländerna har det svårt som det är att få budgeten att gå ihop. Vad tyckte den socialdemokratiska oppositionen i Sverige om EU-parlamentets tjat om mer pengar?
Vem vill inte bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men vem är effektivast att göra det? EU vill hoppa på ett populärt tåg. Men EU är inte bättre på att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Deras regionalstöd är ju bevisat ineffektivt, byråkratiskt hanterat och ändå är det mycket oegentligheter och bedrägerier med det. EU:s socialfond med projekt för att bekämpa långtidsarbetslöshet har ytterst dåliga konkreta resultat annat än att det ger pappersskyfflare jobb. Medlemsländerna är bättre på att sköta arbetsmarknadspolitik och bör istället behålla pengarna.
Färm talar också om att om EU-parlamentet kommer in i budgetprocessen blir det öppenhet och demokrati i EU. Men budgetbehandlingen i EU-parlamentets budgetutskott sköts också i slutna rum i förhandling mellan två kristdemokrater, två socialister och en liberal. EU-parlamentarikerna som inte är med i denna inre krets får budgetförslagen mycket sent innan beslut skall tas.

Omröstningen – fem intressanta delomröstningar
I omröstningen om resolutionen var det några intressanta sakfrågor som belyste de svenska EU-parlamentarikernas åsikter.
I andra delen av punkt fyra ställdes kravet på utpressning mot ministerrådet om de inte den 9 juli fattar beslut om att tillföra 7,3 miljarder euro till EU:s budget 2013. Då skulle EU-parlamentet inte heller godkänna  2014 års EU-budget.
Detta krav antogs med 577 ja-röster mot 96 nej-röster och 35 nedlagda röster. De tre stora gruppernas majoriteter röstade alla ja, utom den konservativa ECR-gruppen som röstade nej. Danska (S) röstade också nej.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Andersdotter (PP), Lövin (MP).
Nej: Ibrisagic (M), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP).
Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter var det en intressant omröstning om ett ändringsförslag (nr 5) från den gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 6 och mer militant i formuleringen att EU skall förses ”med de medel som behövs”. Ändringsförslaget i dess helhet löd  som följer::
”6. Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska rådet och godkänts av koalitionen PPE‑S&D‑ALDE inte är tillräcklig för att nå EU:s politiska mål. Parlamentet upprepar därför sin åsikt att den fleråriga budgetramen för 2014−2020 bör garantera att Europa 2020-strategin genomförs på ett framgångsrikt sätt och förse EU med de medel som behövs för att unionen ska återhämta sig från krisen och gå stärkt ur den. Parlamentet betonar därför hur viktigt det är att verkligen öka investeringarna i innovation, forskning och utveckling, infrastruktur och ungdom, att uppfylla EU:s klimatförändrings- och energimål, förbättra utbildningsnivån och främja social integrering, samtidigt som unionen uppfyller sina internationella åtaganden.”
Detta ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen (utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 620 nej-röster mot 60 ja-röster och 29 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilka svenskar som röstade för det.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Andersdotter (PP), Lövin (MP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
Avstår: Gustafsson (V).
Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter röstade man om punkt 6 i själva resolutionsförslaget. Den skrivningen löd som följer:
”6. Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska rådet, inte är tillräcklig för att nå EU:s politiska mål och säkerställa ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin. Parlamentet befarar att denna anslagsnivå inte är tillräcklig för att EU ska förfoga över de medel som behövs för att EU på ett samordnat sätt ska återhämta sig från krisen och gå styrkt ur den. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna fortsätter att underskatta EU-budgetens roll för och dess bidrag till en förstärkning av den ekonomiska styrningen och budgetsamordningen i hela EU. Parlamentet befarar dessutom att så låga tak i den fleråriga budgetramen avsevärt kommer att minska parlamentets handlingsutrymme i de årliga budgetförfarandena.”
Detta gnäll om mer pengar till EU-parlamentet att leka med antogs med 513 ja-röster mot 149 nej-röster och 41 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, danska (S), EU-kritiska EFD-gruppen och några till.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Svensson (KD), Färm (S), Andersdotter (PP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Lövin (MP) (röstade ja men anmälde felröstning).
Avstår: Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Nästa enligt mig intressanta omröstning var om ytterligare ett ändringsförslag (nr 11 denna gång) från den gröna/regionalistiska gruppen. Det var ett ändringsförslag på punkt 13 och också mer militant i formuleringen att EU måste få sina ”egna medel”, det vill säga egna direkta skatteinkomster. Ändringsförslaget i dess helhet löd  som följer::
”13. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i resolutionen som antogs av en överväldigande majoritet den 13 mars 2013 och upprepar sitt stöd för kommissionens lagstiftningsförslag om paketet för egna medel, inbegripet en bindande färdplan. Om rådet skulle urvattna dessa förslag så att de inte leder till en betydande minskning av medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till EU-budgeten bör kommissionen lägga fram ytterligare förslag om införandet av helt egna medel. Parlamentet insisterar på att skatteintäkterna från de finansiella transaktionerna åtminstone delvis bör gå till EU:s budget som en helt egen resurs.”
Detta ändringsförslag fick i princip bara stöd av den gröna/regionalistiska gruppen (utom det skotska nationalistpartiet). Det avslogs med 602 nej-röster mot 79 ja-röster och 26 nedlagda röster. Det är dock intressant att notera vilken svensk som röstade för det.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Andersdotter (PP).
Nej: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Avstår: Lövin (MP).
Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Därefter röstade man om första delen av punkt 13 i själva resolutionsförslaget. Även här handlar det om att krav ställs på att EU:s budget skall finansieras med egna direkta skatteinkomster. Den skrivningen löd som följer:
”13. Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra några framsteg i fråga om reformen av systemet för egna medel på grundval av de lagstiftningsförslag som har lagts fram av kommissionen. Parlamentet betonar att EU:s budget bör finansieras via verkliga egna medel, enligt vad som fastställs i fördraget, och är därför villigt att arbeta för en reform som minskar de BNI-baserade bidragen till EU:s budget till högst 40 procent.”
Detta mycket klara krav på direkt EU-beskattning antogs med 539 ja-röster mot 135 nej-röster och 30 nedlagda röster. De stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, danska (S), skostka SNP, EU-kritiska EFD-gruppen och några till.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Färm (S), Andersdotter (PP).
Nej: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Ulvskog (S), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson (C), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
Närvarande men ej röstat: Lövin (MP) (röstade i omröstningar före och efter), Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).
Det skall särskilt noteras att Lövin (MP) här kör en fegis. Hon röstar i föregående och nästa omröstning med namnupprop men inte i denna. Troligen är hon själv positiv till direkta EU-skatter men inser att det är en kontroversiell fråga i Miljöpartiet.

Slutomröstningen viktigast av allt
Sedan röstade EU-parlamentet om resolutionen i dess helhet, det vill säga med utpressningskrav mot rådet om mer pengar till EU-budgeten och krav på införandet av egna direkta EU-skatter. Resolutionen antogs med 474 ja-röster mot 193 nej-röster och 42 nedlagda röster. De tre stora grupperna EPP, S&D, ALDE, förutom enstaka avhoppare röstade ja. De gröna/regionalisterna röstade nej. Men det var för att de inte hade fått igenom sina skrivningar med mer militanta krav på pengar och EU-skatt. Den konservativa ECR-gruppen röstade nej av motsatta skäl. Vänstergruppen GUE/NGL röstade också nej, men där var skälen lite olika.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ibrisagic (M), Svensson (KD), Färm (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
Nej: Andersdotter (PP), Gustafsson (V).
Avstår: Johansson (C), Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Lövin (MP).
Närvarande men ej röstat: Schlyter (MP) (kom för sent).
Frånvarande: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Engström (PP), Hedh (S), Westlund (S).

Sammantaget var denna sista omröstning en av de viktigaste. Även om Ibrisagic (M), Svensson (KD), Ludvigsson (S), Nilsson (S) och Ulvskog (S).röstat nej eller avstått vid delomrösntingar godkände de nu en resolution som i sina huvuddelar kräver mer pengar till EU och direkt EU-skatt. Andersdotter (PP) ställer också helt upp på den gröna/regionalistiska linjen om än starkare krav och röstar med sin grupp i protest mot att dessa skrivningar inte kom med. Linjen från Lövin (MP) är mer oklar, rent sagt förvirrande. Från Gustafsson (V) kommer inte heller precis någon stark opposition även om han röstar nej på slutet.
Ingen röstförklaring lämnades in från någon svensk ledamot så även där väljer man att hålla en låg profil.
Sammanställt av Jan A Johansson