EU-parlamentariker vägrar att spara in

På Strasbourgsessionen i april röstade EU-parlamentets majoritet ja till att öka sin budget med 2,3 procent för år 2012. Den föredragande, kristdemokratiske portugisen JM Fernandes, försvarade ökningen med att EU:s nuvarande inflationstakt är 2,8 procent och att ytterligare besparingar skall ske under implementeringen av budgeten. Ministerrådet har för sin del deklarerat att de siktar på att skära ned sin budget med 4,4 procent.
Ändringsförslag som syftade till besparingar, lagda av ledamöter från de Gröna, vänstern och de konservativa, röstades ner av de styrande grupperna kristdemokraterna-socialisterna-liberalerna. Dessa ändringsförslag hade inneburit betydande besparingar. Bland annat föreslogs att EU-parlamentariker och högre EU-parlamentstjänstemän skall resa i ekonomiklass på resor under fyra timmar. Det skulle innebära en besparing på mellan 15 och 20 miljoner euro per år. Men de stora grupperna stödde inte detta. De ursäktade sig med att en förändring av reseregelverket inte skall ske i budgetprocessen utan genom en förändring av ledamöternas stadga.
Undertecknad kommer ihåg när en svensk partidelegation beslöt att deras reseöverskott skulle återbetalas till EU-systemet och inte behållas av ledamöterna. Då slutade de att resa i ekonomiklass och reste i affärsklassen i stället. Så visst fungerar det för EU-parlamentariker att resa i ekonomiklass bland ”folket”, det handlar bara om motivation.
Kristdemokrater, socialister och liberaler röstade också nej till en formulering om att besparingar i EU-parlamentet skall börja bland dess egna medlemmar och att inga ökningar skulle ske av ledamöternas löner och olika ersättningar. Likaså röstades ett tredje ändringsförslag ned om att EU-parlamentariker inte skall kunna erhålla betalning för att vara i EU-parlamentet samma dag som de reser till och från det. Det har vid ett flertal tillfällen avslöjats hur till exempel ledamöter skriver in sig tidigit på fredagsmorgonen i EU-parlamentet som närvarande och sedan tar flyget direkt hem. Då får de både dagstraktamentet för vistelsen i Bryssel samt en reseersättning.
Samtidigt som EU-parlamentet inte vill spara in på sina egna kostnader satsar de på nya projekt. Planerna går vidare på inrättandet av ett Europeiskt historiehus som skall skildra Europas historia efter 1945. Det skall kosta cirka 60 miljoner euro att upprätta detta hus, men kostnaderna har sprungit iväg och det talas om att de ökat nästan 100 procent mot budget. Det kommer att kosta omkring 13,5 miljoner euro per år i driftskostnader. Ordföranden i EU-parlamentets budgetutskott, den franske kristdemokraten Alain Lamassoure sitter också med i styrelsen för detta historiehus och det har pekats på en intressekonflikt mellan bidragsgivare och utförare.
Det är bland annat på grund av ovanstående verksamhet som EU inte är värdigt att få ta in sina egna skatter, oavsett om det gäller Tobinskatt eller koldioxidskatt eller någon annan sorts skatt. Vi skattebetalare skall inte tvingas betala skatter direkt till ett EU-system som inte tar ansvar för att hushålla med sin egen budget.
Jan A Johansson

EU:s överstatliga styrning av Sverige i vardagen

Jag var den 24 mars i London på ett intressant möte med ”the Bruges Group”. Det sades där att United Kingdom styrs av folket genom deras parlament, även om the Supreme Court finns med på ett hörn som uttolkare av lagen. Jag önskar att de hade rätt. Ty som medlem av EU styrs vare sig United Kingdom eller Sverige av sina egna folk helt och hållet. Omfattningen av EU:s styre över medlemsländerna kan diskuteras huruvida det är omfattande eller begränsat. Utvecklingen går dock hela tiden i riktning mot det förstnämnda. Om EU:s institutioner säger annorlunda, sist och slutligen EU-domstolen i Luxemburg, måste Sverige rätta sig efter det även om så hela den röstberättigade befolkningen och samtliga riksdagsledamöter motsätter sig vad EU anbefaller.
Detta blev nu mycket tydligt när EU-kommissionen i slutet av mars avslog den svenska regeringens ansökan om en momsgräns för ideella föreningar. I dag är hela den svenska ideella sektorn undantagen från moms. Undantaget strider mot EU:s lagstiftning och EU-kommissionen har försökt få bort undantaget.
Den svenska regeringen har deklarerat att de tänker bestrida EU-kommissionens avslag till det bittra slutet. Tills dess denna fråga är avgjord, vilket kan ta flera år, kommer de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar att gälla. Sverige är visserligen inte ensamt om att driva frågan gentemot EU-kommissionen. Flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna är av samma åsikt. Men dessa utgör inte ens tillsammans en majoritet av medlemsländerna. Dessutom, i EU-domstolen dömer man enligt tolkningen av existerande fördrag, inte utifrån politiska majoriteter i ministerrådet.
Enligt uppgift från det svenska finansdepartementet finns det omkring 120 000 ideella föreningar i Sverige. Detta föreningsliv spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det är knappast av samhällsintresse att föreningarna skall ägna sina kvällar åt momsregistrering. Det är svårt att se att EU-kommissionen skulle ha rätt i sin argumentation om att momsfriheten skulle vara ett konkurrensproblem. Att det till exempel säljs korv och hamburgare på sportevenemang är knappast ett problem då det inte är en försäljning annat än under själva evenemangen.
Idrottsrörelsen fruktar att EU:s momsregler blir ett hårt slag mot deras ideella verksamhet. Dyrare korv och kaffe ger sämre inkomster till föreningarna. De måste då höja medlemsavgifterna och/eller försämra föreningsservicen, vilket i förlängningen orsakar både ledarbrist och medlemsflykt. Föreningarna får också en ökad administrativ börda att bäras av de ideella krafterna. I sammandrag dräneras hela föreningslivet.
Som sagt: Bland det svenska folket är föreningslivets momsbefrielse med säkerhet starkt förankrad, så även i de svenska politiska kretsarna. Men vad gör det – det är EU som bestämmer över Sverige!
Jan Å Johansson