Tisdagen den 27 september röstade EU-parlamentet om ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Kap Verde (Gallagherbetänkandet A7-0299/2011). Det var ett godkännandeförfarande från EU-parlamentets sida, vilket ger EU-parlamentet vetorätt. EU:s ministerråd kan inte negligera EU-parlamentets inställning.
Detta var den femte gången som EU-parlamentet sedan valet 2009 röstade om ett fiskeavtal mellan EU och ett land i Afrika eller Stilla Havet. Det var dock första gången under denna tid som det var omröstning med namnupprop och det kunde noteras hur olika ledamöter röstade. 539 ledamöter röstade ja, 82 nej och 21 avstod medan 94 ledamöter var frånvarande eller röstade inte.
EU:s fiskeavtalspolitik har kritiserats därför att haven helt enkelt inte har fisk nog för det storskaliga fångstmaskineri som vuxit fram under de senaste årtiondena. När de europeiska fiskevattnen har utfiskats köper EU fiskerättigheter i Afrika istället. Men de afrikanska bestånden är också överfiskade, liksom tyvärr de flesta bestånd av goda matfiskar i världen. På några årtionden har haven tömts på 90 procent av rovfisken visar flera internationella studier.
Fiskbestånden utanför Västafrika är enligt FN:s rådgivande fiskekommitté CECAF i de flesta fall överfiskade, utfiskade eller har ett oklart läge. Trots det har EU valt att teckna fiskeavtal och betalt kompensation till de berörda afrikanska länderna.
Den minskade lönsamheten subventioneras av EU:s skattebetalare. Inte minst har generösa EU-bidrag hjälpt till i denna utveckling. EU:s subventioner till fiskenäringen beräknas till och med vara större än värdet av den fisk som fiskas upp. Upp till 80 procent av fiskeföretagens avgifter för deras rättigheter till afrikanska vatten står EU:s kassa för.
De svenska ledamöternas positioner
Av de svenska ledamöterna röstade fyra ledamöter ja, Paulsen, Schmidt och Wikström från Folkpartiet Centerpartisten Ek. För Lena Ek var det en av de sista omröstningarna innan hon intog den svenska miljöministerposten. Nu kan det för Folkpartiet del handla om en felröstning, under förra mandatperioden röstade Folkpartiet mestadels nej till dylika fiskeavtal. I Eks fall är det mer tveksamt vad hon ville, under förra mandatperioden avstod hon mestadels i liknande ärenden.
Socialdemokraterna röstade nu nej. Under valrörelsen till EU-parlamentet 2009 tvärvände de på en femöring då de under fem år som de enda svenskarna konsekvent röstat ja till EU:s fiskeavtal. Piratpartiet bryr sig egentligen inte om fiskefrågorna men röstade lojalt med den gröna gruppen som röstade nej.
Jämfört med det förra EU-parlamentet 2004-2009 har motståndet mot EU:s fiskeavtal ökat något, om än marginellt. Vilka insatser gör våra svenska ledamöter i EU-parlamentet och i sina respektive grupper för att argumentera mot den rovdrift med fisket i världshaven och utsugning av världens fattiga länder som EU:s fiskeavtal med afrikanska och stillahavsländer innebär? Är Folkpartiet i EU-parlamentet nu anhängare av EU:s fiskeavtalspolitik? Och vad är Centerpartiets linje?
Jonas Sjöstedt (V) har på Europaportalen frågat FP och C vilken som är deras linje i fiskeavtalsfrågor med utvecklingsländer. En FP-riksdagsledamot, Lars Tysklind, har svarat att man är emot dessa fiskeavtal. Dock, från FP i EU-parlamentet samt Lena Ek, Centerpartiet, har det inte kommit någon förklaring till varför de röstade ja till EU:s fiskeavtal med Kap Verde den 27:e september.
Jan Å Johansson
torsdag 24 november 2011
torsdag 17 november 2011
Vad vet ledamöterna i EU-parlamentet om verkligheten?
Hur väl representerar de folkvalda sina medborgare? Vad vet de folkvalda om villkoren för dem som har svårt att klara av att betala sina räkningar i slutet av månaden och de bakomliggande orsakerna till detta? Vad vet de folkvalda om levnadsvillkoren som arbetslös, långtidssjukskriven eller socialbidragstagare?
Desto mer centraliserade representativa demokratier är ju längre avstånd mellan folkvalda och de som valt dem. I EU-parlamentsvalet 2009 var det cirka 388 miljoner röstberättigade som skulle välja 736 EU-parlamentariker. Nu var det dock bara omkring 43 % av de röstberättigade som brydde sig att rösta.
Vad för sorts personer röstade de fram till EU-parlamentet?
Jo, en välmående ”vit” övre medelklass.
Jag presenterade för ett par veckor sedan en rapport på engelska om EU-parlamentarikernas sociala bakgrund. Den finns att läsa här:
http://www.oeiceurope.com/attachment/meps_social_background_201006_201110.pdf
Följande fyra kriterier på en god representativitet uppfylls INTE i EU-parlamentet:
1/ Jämställdheten
Ungefär 35 % av EU-parlamentarikerna är kvinnor. Inte nog högt, men problemet framför allt är att en del medlemsländer har alltför låg kvinnlig representation som drar ner genomsnittet. En del länder har inte utvecklats särskilt långt i jämställdhet inom politiken.
2/ Etniska minoriteter
Representanter med egen erfarenhet eller erfarenhet inom familjen av immigration kan också vara till fördel för att känna de praktiska villkoren av migration. Särskilt när det i EU talas så mycket om att man skall flytta mellan medlemsländer för arbete. Något som inte alltid är lätt på grund av olika språk och kulturtraditioner. Totalt har inte mer än 30 av 736 ledamöter första eller andra generationens erfarenhet av att deras familj emigrerat/immigrerat. Inte heller den stora etniska minoriteten av romer i framförallt Öst- och Centraleuropa är särskilt välrepresenterad. Idag sitter det endast en romsk ledamot (från Ungern) i EU-parlamentet trots att denna minoritet är betydande i många EU-länder.
3/ Utbildningsnivå
Minst 88 % av EU-parlamentarikerna har en filosofie kandidatexamen eller högre. Bra så. Om de 388 miljoner väljarna hade motsvarande proportioner i utbildningsnivå skulle vi ha mer än 340 miljoner högutbildade röstberättigade medborgare. Tyvärr är det inte så. Eller vi skulle ha 12,1 miljoner universitetsprofessorer i väljarkåren om proportionen vore den samma som bland EU-parlamentarikerna.
4/ Profilen yrkesvis i EU-parlamentet
I Skandinavien har alla partier värdesatt att till exempel ha representanter från LO-grupperna i riksdagen. Även Moderaterna har haft riksdagsledamöter som kommit direkt från industriarbete till riksdagen. Men i Medelhavsländerna har traditionen varit annorlunda och oftast har snarare samtliga partiers parlamentsgrupper, från vänster till höger, utgjorts av professorer och läkare.
I EU-parlamentet har det över tiden alltid varit en stark överrepresentation av professorer, universitetsanställda, advokater, läkare, höga tjänstemän och företagsledare. Till viss del beror det på att i regel krävs goda språkkunskaper för utövandet av uppdraget.
Andelen arbetare och lägre tjänstemän bland EU-parlamentarikerna har minskat under de senaste femton åren från tolv år 1996 till tre idag. Av dessa tre var en läkarsekreterare, en metallarbetare men fackföreningsaktiv på heltid samt en flygvärdinna som också var fackligt förtroendevald på heltid.
Jämfört med tidigare undersökningar om EU-parlamentarikers yrkesbakgrund 1996 och 1999 har antalet ledamöter som var yrkespolitiker redan före sitt inval i EU-parlamentet ökat märkbart från omkring 20 % 1996 till över hälften idag. Yrkespolitikerna hade redan före den politiska karriären i regel välbetalda jobb inom näringsliv och utbildningssektorn. EU-parlamentet har fått ökat politiskt inflytande och lönen har höjts rejält. Tidigare när EU-parlamentet var enbart en diskussionsklubb (vilket det till en del fortfarande är) var en större andel av församlingen antingen pensionerade politiker eller folk som gjorde sin debut i den politiska karriären och som siktade på att komma vidare till den nationella politiska nivån. Nu är det fler fullblodspolitiker som satsar på EU-parlamentet.
Slutsatser
Utbildnings- och yrkesprofilen i EU-parlamentet utgör definitivt inte ett tvärsnitt av väljarkåren i EU-länderna. Huruvida detta är bra eller dåligt får var och en fundera över. Särskilt i dessa dagar när EU-parlamentet bara vill höja EU:s budget och införa en EU-skatt samtidigt som 23 av 27 medlemsländer har stora ekonomiska problem och står inför tuffa besparingsåtgärder. Vad vet EU-parlamentarikerna om denna verklighet?
I Sverige är det många politiker från olika läger som talar om att de representerar ”verklighetens folk”. Det är möjligt att de gör det. Men i EU-parlamentet är det få ledamöter som vet något om verkligheten och de tuffa villkor som många i EU-länderna lever under.
Mobilitet och integration skall vara hörnstenarna i EU:s idé sägs det. Men det är mest paroller, de som sitter i EU-parlamentet kan föga om detta utifrån sin egen erfarenhet. Visst en del av dem har läst på olika universitet runt om i EU under sin studietid. Men det är trots allt en ganska begränsad livserfarenhet.
Jan Å Johansson
Desto mer centraliserade representativa demokratier är ju längre avstånd mellan folkvalda och de som valt dem. I EU-parlamentsvalet 2009 var det cirka 388 miljoner röstberättigade som skulle välja 736 EU-parlamentariker. Nu var det dock bara omkring 43 % av de röstberättigade som brydde sig att rösta.
Vad för sorts personer röstade de fram till EU-parlamentet?
Jo, en välmående ”vit” övre medelklass.
Jag presenterade för ett par veckor sedan en rapport på engelska om EU-parlamentarikernas sociala bakgrund. Den finns att läsa här:
http://www.oeiceurope.com/attachment/meps_social_background_201006_201110.pdf
Följande fyra kriterier på en god representativitet uppfylls INTE i EU-parlamentet:
1/ Jämställdheten
Ungefär 35 % av EU-parlamentarikerna är kvinnor. Inte nog högt, men problemet framför allt är att en del medlemsländer har alltför låg kvinnlig representation som drar ner genomsnittet. En del länder har inte utvecklats särskilt långt i jämställdhet inom politiken.
2/ Etniska minoriteter
Representanter med egen erfarenhet eller erfarenhet inom familjen av immigration kan också vara till fördel för att känna de praktiska villkoren av migration. Särskilt när det i EU talas så mycket om att man skall flytta mellan medlemsländer för arbete. Något som inte alltid är lätt på grund av olika språk och kulturtraditioner. Totalt har inte mer än 30 av 736 ledamöter första eller andra generationens erfarenhet av att deras familj emigrerat/immigrerat. Inte heller den stora etniska minoriteten av romer i framförallt Öst- och Centraleuropa är särskilt välrepresenterad. Idag sitter det endast en romsk ledamot (från Ungern) i EU-parlamentet trots att denna minoritet är betydande i många EU-länder.
3/ Utbildningsnivå
Minst 88 % av EU-parlamentarikerna har en filosofie kandidatexamen eller högre. Bra så. Om de 388 miljoner väljarna hade motsvarande proportioner i utbildningsnivå skulle vi ha mer än 340 miljoner högutbildade röstberättigade medborgare. Tyvärr är det inte så. Eller vi skulle ha 12,1 miljoner universitetsprofessorer i väljarkåren om proportionen vore den samma som bland EU-parlamentarikerna.
4/ Profilen yrkesvis i EU-parlamentet
I Skandinavien har alla partier värdesatt att till exempel ha representanter från LO-grupperna i riksdagen. Även Moderaterna har haft riksdagsledamöter som kommit direkt från industriarbete till riksdagen. Men i Medelhavsländerna har traditionen varit annorlunda och oftast har snarare samtliga partiers parlamentsgrupper, från vänster till höger, utgjorts av professorer och läkare.
I EU-parlamentet har det över tiden alltid varit en stark överrepresentation av professorer, universitetsanställda, advokater, läkare, höga tjänstemän och företagsledare. Till viss del beror det på att i regel krävs goda språkkunskaper för utövandet av uppdraget.
Andelen arbetare och lägre tjänstemän bland EU-parlamentarikerna har minskat under de senaste femton åren från tolv år 1996 till tre idag. Av dessa tre var en läkarsekreterare, en metallarbetare men fackföreningsaktiv på heltid samt en flygvärdinna som också var fackligt förtroendevald på heltid.
Jämfört med tidigare undersökningar om EU-parlamentarikers yrkesbakgrund 1996 och 1999 har antalet ledamöter som var yrkespolitiker redan före sitt inval i EU-parlamentet ökat märkbart från omkring 20 % 1996 till över hälften idag. Yrkespolitikerna hade redan före den politiska karriären i regel välbetalda jobb inom näringsliv och utbildningssektorn. EU-parlamentet har fått ökat politiskt inflytande och lönen har höjts rejält. Tidigare när EU-parlamentet var enbart en diskussionsklubb (vilket det till en del fortfarande är) var en större andel av församlingen antingen pensionerade politiker eller folk som gjorde sin debut i den politiska karriären och som siktade på att komma vidare till den nationella politiska nivån. Nu är det fler fullblodspolitiker som satsar på EU-parlamentet.
Slutsatser
Utbildnings- och yrkesprofilen i EU-parlamentet utgör definitivt inte ett tvärsnitt av väljarkåren i EU-länderna. Huruvida detta är bra eller dåligt får var och en fundera över. Särskilt i dessa dagar när EU-parlamentet bara vill höja EU:s budget och införa en EU-skatt samtidigt som 23 av 27 medlemsländer har stora ekonomiska problem och står inför tuffa besparingsåtgärder. Vad vet EU-parlamentarikerna om denna verklighet?
I Sverige är det många politiker från olika läger som talar om att de representerar ”verklighetens folk”. Det är möjligt att de gör det. Men i EU-parlamentet är det få ledamöter som vet något om verkligheten och de tuffa villkor som många i EU-länderna lever under.
Mobilitet och integration skall vara hörnstenarna i EU:s idé sägs det. Men det är mest paroller, de som sitter i EU-parlamentet kan föga om detta utifrån sin egen erfarenhet. Visst en del av dem har läst på olika universitet runt om i EU under sin studietid. Men det är trots allt en ganska begränsad livserfarenhet.
Jan Å Johansson
tisdag 1 november 2011
Fischer klarspråk om att EU måste bli ett Europas förenta stater
Joschka Fischer, tysk grön före detta utrikesminister, hade en intressant kolumn i DN måndag 31/10. Intressant på så vis att han ville tala klarspråk om att ingenting annat än ett Europas förenta stater blir mäktigt nog, enligt honom, att förhindra den hotande katastrof som eurokrisen orsakar.
Den andra intressanta delen när han skriver om en europeisk federation är att han helt utelämnar EU-parlamentet i den modell han skissar. Han skriver att en ”europeisk kammare” som består av de nationella parlamentens ledare är „oundgänglig“. Till en början, menar Fischer, kan en sådan kammare vara ett rådgivande organ och de nationella parlamenten behålla sina befogenheter. Längre fram måste den bli ett reellt parlamentariskt kontroll- och beslutsorgan sammansatt av delegater från de nationella parlamenten.
Som sagt – det är intressant att han insett de nationella parlamentens värde och helt ignorerar EU-parlamentet, valt med det lägsta valdeltagandet av samtliga val i samtliga EU-länder.
I övrigt Fischers skriverier om Europas förenta stater får stå för sig självt med följande citat:
„Låt oss tala klarspråk: Ingenting annat än ett Europas förenta stater blir mäktigt nog att förhindra den hotande katastrofen. (...) I 1990-talets början, då majoriteten av EU:s medlemsstater beslöt att bilda en monetär union med gemensam valuta och en centralbank, saknade tanken på en centralregering stöd. Följden blev att denna fas i konstruktionen av valutaunionen sköts upp, och kvar stod en imponerande byggnad utan stadig grund som hade kunnat garantera stabilitet i kristider. (...) Nu ser vi att eurozonen, en konfederation av suveräna stater med en gemensam valuta och gemensamma principer och mekanismer, inte består det provet. Ur stånd att reagera beslutsamt på en kris mister eurozonen det förtroende som är alla valutors viktigaste tillgång. Om inte den politiska makten i Europa europeiseras och den nuvarande konfederationen övergår i en federation kommer eurozonen, och EU som helhet, att falla sönder. (...) Om EMU:s politiska underskott däremot nu rättas till, först med en finansiell union (en gemensam budget och gemensam offentlig skuldsättning) blir en reell politisk federation möjlig. Och låt oss tala klarspråk: Ingenting annat än ett Europas förenta stater blir mäktigt nog att förhindra den hotande katastrofen.“
Det är bra att de EU-federalistiska ambitioner som bland annat tyska och belgiska politiker har, för att inte tala om de flesta EU-parlamentsledamöterna, kommer fram i svensk debatt. De svenska politikerna i Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna brukar tiga och bara åka med på EU-vagnen. De är ändå marginella i sina respektive EU-partier och vill inte ta en debatt i Sverige om en EU-federalism som de bara förlorar väljare på.
Dessutom, ett sista tillägg, EMU förutsätter utvecklingen av en omfattande EU-budget och en EU-skatt med mera. Något ja-sidan i EMU-omröstningen 2003 i Sverige vägrade att medge.
Jan A Johansson
Den andra intressanta delen när han skriver om en europeisk federation är att han helt utelämnar EU-parlamentet i den modell han skissar. Han skriver att en ”europeisk kammare” som består av de nationella parlamentens ledare är „oundgänglig“. Till en början, menar Fischer, kan en sådan kammare vara ett rådgivande organ och de nationella parlamenten behålla sina befogenheter. Längre fram måste den bli ett reellt parlamentariskt kontroll- och beslutsorgan sammansatt av delegater från de nationella parlamenten.
Som sagt – det är intressant att han insett de nationella parlamentens värde och helt ignorerar EU-parlamentet, valt med det lägsta valdeltagandet av samtliga val i samtliga EU-länder.
I övrigt Fischers skriverier om Europas förenta stater får stå för sig självt med följande citat:
„Låt oss tala klarspråk: Ingenting annat än ett Europas förenta stater blir mäktigt nog att förhindra den hotande katastrofen. (...) I 1990-talets början, då majoriteten av EU:s medlemsstater beslöt att bilda en monetär union med gemensam valuta och en centralbank, saknade tanken på en centralregering stöd. Följden blev att denna fas i konstruktionen av valutaunionen sköts upp, och kvar stod en imponerande byggnad utan stadig grund som hade kunnat garantera stabilitet i kristider. (...) Nu ser vi att eurozonen, en konfederation av suveräna stater med en gemensam valuta och gemensamma principer och mekanismer, inte består det provet. Ur stånd att reagera beslutsamt på en kris mister eurozonen det förtroende som är alla valutors viktigaste tillgång. Om inte den politiska makten i Europa europeiseras och den nuvarande konfederationen övergår i en federation kommer eurozonen, och EU som helhet, att falla sönder. (...) Om EMU:s politiska underskott däremot nu rättas till, först med en finansiell union (en gemensam budget och gemensam offentlig skuldsättning) blir en reell politisk federation möjlig. Och låt oss tala klarspråk: Ingenting annat än ett Europas förenta stater blir mäktigt nog att förhindra den hotande katastrofen.“
Det är bra att de EU-federalistiska ambitioner som bland annat tyska och belgiska politiker har, för att inte tala om de flesta EU-parlamentsledamöterna, kommer fram i svensk debatt. De svenska politikerna i Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna brukar tiga och bara åka med på EU-vagnen. De är ändå marginella i sina respektive EU-partier och vill inte ta en debatt i Sverige om en EU-federalism som de bara förlorar väljare på.
Dessutom, ett sista tillägg, EMU förutsätter utvecklingen av en omfattande EU-budget och en EU-skatt med mera. Något ja-sidan i EMU-omröstningen 2003 i Sverige vägrade att medge.
Jan A Johansson
onsdag 5 oktober 2011
EU-skatt på finansiella transaktioner uppe i riksdagens EU-nämnd
Riksdagens EU-nämnd behandlade frågan om en EU-skatt på finansiella transaktioner (FTT) fredagen den 30 september. Den borgerliga regeringen är emot förslaget och fick stöd av Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna uttalade sig positivt om en sådan EU-skatt under förutsättning att den inte innebär att EU ges beskattningsrätt eller intäkterna.
Två EU-parlamentariker (S), Färm och Ludvigsson, har på SvD:s debattsida skrivit om skatten förtjänster. Men de undviker att nämna att skatten skall gå till att bevara nuvarande jordbrukspolitik i EU, öka EU:s budget på utrikesområdet, nya EU-byråkrattjänster med mera. Dessutom skulle EU-kommissionen och EU-parlamentet få tillgång till egna intäktskällor och därmed få en julafton i möjligheten att år för år öka EU-budgetens omfattning eftersom ”snåla” medlemsstater skulle få mindre påverkansmöjlighet att begränsa EU:s inkomster.
Det verkar finnas de som förespråkar Tobinskatt (FTT) oavsett vad den skall gå till eller om EU blir ensamma om att införa den (vilket är en debatt i sig att fundera över om det blir konsekvenser i form av en flytt av finansmarknaden till exempel till Schweiz).
Är S-V-MP-linjen verkligen ett nej till EU-skatt eller kommer de att bli bortdribblade i EU:s förhandlingsspel? Ett scenario kan bli att en FTT införs men EU-kommissionen lovar minskade EU-medlemsavgifter. Men i slutändan ökar ändå EU-budgeten så mycket att EU-avgiften ändå inte sjunker. Sådant imponerande politiskt försåt har setts förut när man på toppmöten utlovat sänka EU-avgifter men istället har det blivit ökningar år efter år.
För att kringgå medlemsländers redan varslade veto mot införandet av en EU-skatt går det rykten att EU:s skattekommissionär Semeta redan har börjat arbeta med ett förslag att lägga fram FTT som en moms, vilket skall kunna införas utan enhällighet och därmed köra över enskilda länder som vill lägga veto.
Som sagt – EU-kommissionen har många kort i bakfickan för att lura motsträviga medlemsländer och nationella partier dit man vill för att få en direkt skattefinansiering av EU-budgeten.
Jan Å Johansson
Två EU-parlamentariker (S), Färm och Ludvigsson, har på SvD:s debattsida skrivit om skatten förtjänster. Men de undviker att nämna att skatten skall gå till att bevara nuvarande jordbrukspolitik i EU, öka EU:s budget på utrikesområdet, nya EU-byråkrattjänster med mera. Dessutom skulle EU-kommissionen och EU-parlamentet få tillgång till egna intäktskällor och därmed få en julafton i möjligheten att år för år öka EU-budgetens omfattning eftersom ”snåla” medlemsstater skulle få mindre påverkansmöjlighet att begränsa EU:s inkomster.
Det verkar finnas de som förespråkar Tobinskatt (FTT) oavsett vad den skall gå till eller om EU blir ensamma om att införa den (vilket är en debatt i sig att fundera över om det blir konsekvenser i form av en flytt av finansmarknaden till exempel till Schweiz).
Är S-V-MP-linjen verkligen ett nej till EU-skatt eller kommer de att bli bortdribblade i EU:s förhandlingsspel? Ett scenario kan bli att en FTT införs men EU-kommissionen lovar minskade EU-medlemsavgifter. Men i slutändan ökar ändå EU-budgeten så mycket att EU-avgiften ändå inte sjunker. Sådant imponerande politiskt försåt har setts förut när man på toppmöten utlovat sänka EU-avgifter men istället har det blivit ökningar år efter år.
För att kringgå medlemsländers redan varslade veto mot införandet av en EU-skatt går det rykten att EU:s skattekommissionär Semeta redan har börjat arbeta med ett förslag att lägga fram FTT som en moms, vilket skall kunna införas utan enhällighet och därmed köra över enskilda länder som vill lägga veto.
Som sagt – EU-kommissionen har många kort i bakfickan för att lura motsträviga medlemsländer och nationella partier dit man vill för att få en direkt skattefinansiering av EU-budgeten.
Jan Å Johansson
tisdag 27 september 2011
Triljoner euro behövs till euroområdets rädddningsfond
Nya astronomisk summor diskuteras för att rädda euroländer i kris. Det skall skapas “brandgator” runt krisländerna Grekand, Portugal och Grekland. Samtidigt skall pengar finnas i beredskap för kriserna som är under utveckling i Spanien och Italien.
Två triljoner euro nämns som summa, men det finns de som talar om att det dubbla behövs. Men varifrån skall pengarna tas?
Tanken leder vidare till att under den svenska EMU-folkomröstningskampanjen 2003 drev några vilsna fackföreningsledare på ja-sidan att det skulle inrättas buffertfonder i Sverige att använda vid externa chocker. Men de fick släppa det under kampanjen och Göran Perssson (S) tog avstånd från tankar på „fondsocialism“.
Under EMU-folkomröstningskampanjen 2003 var det svårt att rekrytera yrkespolitiker till nej-sidan från S, M, KD och FP. Men nu börjar EMU-anhängarsidan att vackla. S-ledningen har gjort det och nu senast både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg under helgen 10-11 september.
„I det läget vi är i nu kan man säga att det är rätt skönt att vi inte är med i euron“, sade Borg i Agenda söndag den 11 september. På frågan om han är glad att han förlorade folkomröstningen svarade finansminister Borg citat: „I det läget vi är nu känns det inte som en nackdel för Sverige.“
I Ekots lördagsintervju 10 september sade Fredrik Reinfeldt att han inte vill se en ny folkomröstning innan Socialdemokraterna är med på det. Reinfeldt konstaterade också att det var rätt att behålla kronan. Detta citatet skall sparas och framhållas: „Ja det är klart, att vi har ett beslut från svenska folket att stå utanför euron har tjänat oss bättre i tider av oro och mycket stort tryck mot euron, det erkänner jag.“
Jan A Johansson
Två triljoner euro nämns som summa, men det finns de som talar om att det dubbla behövs. Men varifrån skall pengarna tas?
Tanken leder vidare till att under den svenska EMU-folkomröstningskampanjen 2003 drev några vilsna fackföreningsledare på ja-sidan att det skulle inrättas buffertfonder i Sverige att använda vid externa chocker. Men de fick släppa det under kampanjen och Göran Perssson (S) tog avstånd från tankar på „fondsocialism“.
Under EMU-folkomröstningskampanjen 2003 var det svårt att rekrytera yrkespolitiker till nej-sidan från S, M, KD och FP. Men nu börjar EMU-anhängarsidan att vackla. S-ledningen har gjort det och nu senast både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg under helgen 10-11 september.
„I det läget vi är i nu kan man säga att det är rätt skönt att vi inte är med i euron“, sade Borg i Agenda söndag den 11 september. På frågan om han är glad att han förlorade folkomröstningen svarade finansminister Borg citat: „I det läget vi är nu känns det inte som en nackdel för Sverige.“
I Ekots lördagsintervju 10 september sade Fredrik Reinfeldt att han inte vill se en ny folkomröstning innan Socialdemokraterna är med på det. Reinfeldt konstaterade också att det var rätt att behålla kronan. Detta citatet skall sparas och framhållas: „Ja det är klart, att vi har ett beslut från svenska folket att stå utanför euron har tjänat oss bättre i tider av oro och mycket stort tryck mot euron, det erkänner jag.“
Jan A Johansson
onsdag 24 augusti 2011
Kris och åter kris – eurons trovärdighet som politiskt project helt sänkt – när svänger Moderaterna?
Kris sedan tidigare i Grekland, Portugal och Irland. Kris i Spanien och blinkande varningssignalerna för Italien, nu senast också för Frankrike.
Sarkozy och Merkel har haft sitt „toppmöte“ och föreslår en EU-skatt på finansiella transaktioner. Det är dock fortfarande oklart om de vill att dessa skatteinkomster skall gå till EU-kassan, som EU-kommissionen har föreslagit, eller om den skall gå till medlemsstaterna för att hjälpa dem hantera sina finanskriser. Frankrike och Tyskland skall återkomma med ett mer detaljerat förslag i september.
Ett par folkpartister skrev i SvD om “solidaritet” och hur bra euron är, men de missar att solidaritet bygger på att de som är med tar ansvar efter förmåga. Det har inte Grekland gjort, de både fuskade sig med i EMU och fortsatte sitt politiska belöningssystem med offentliga jobb till partimedlemmar. Italien har till exempel inte tagit ansvar vare sig för att man har en pensionsbomb framför sig eller för att effektivisera sin skatteuppbörd. Det gäller för övrigt fler EMU-länder än dem.
Vi måste som alltid fråga oss när det gäller ett eventuellt svenskt framtida EMU-medlemskap – vilka vill vi dela pengar med? Kommer de som vi ska dela pengar med att visa sitt ansvar i „solidaritetens“ namn? Hittills har många av dem definitivt inte gjort det och deras ledande politiker har bevisat många gånger att de inte är att lita på – vare sig från deras väljares sida eller från de andra medlemsländerna i EU och EMU.
Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomsik-politiska talesperson, uttalade 22 augusti att de avskriver medlemskap i euron för lång tid framöver. Bra, det har jag väntat på länge.
Men när svänger Moderaterna? Det är nästa ja till-eurofästning att inta. Kristdemokraternas partiledning måste också pressas att svänga snarast möjligt. KD har alltid haft en liten krets av euromotståndare som nu bör kunna vädra morgonluft.
Om Socialdemokraterna verkligen menar allvar med sitt nej till euron bör de också se till att driva att Sverige i EU:s fördrag får ett fördragsfäst undantag vad gäller euromedlemskap.
Signerat Jan A Johansson
Sarkozy och Merkel har haft sitt „toppmöte“ och föreslår en EU-skatt på finansiella transaktioner. Det är dock fortfarande oklart om de vill att dessa skatteinkomster skall gå till EU-kassan, som EU-kommissionen har föreslagit, eller om den skall gå till medlemsstaterna för att hjälpa dem hantera sina finanskriser. Frankrike och Tyskland skall återkomma med ett mer detaljerat förslag i september.
Ett par folkpartister skrev i SvD om “solidaritet” och hur bra euron är, men de missar att solidaritet bygger på att de som är med tar ansvar efter förmåga. Det har inte Grekland gjort, de både fuskade sig med i EMU och fortsatte sitt politiska belöningssystem med offentliga jobb till partimedlemmar. Italien har till exempel inte tagit ansvar vare sig för att man har en pensionsbomb framför sig eller för att effektivisera sin skatteuppbörd. Det gäller för övrigt fler EMU-länder än dem.
Vi måste som alltid fråga oss när det gäller ett eventuellt svenskt framtida EMU-medlemskap – vilka vill vi dela pengar med? Kommer de som vi ska dela pengar med att visa sitt ansvar i „solidaritetens“ namn? Hittills har många av dem definitivt inte gjort det och deras ledande politiker har bevisat många gånger att de inte är att lita på – vare sig från deras väljares sida eller från de andra medlemsländerna i EU och EMU.
Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomsik-politiska talesperson, uttalade 22 augusti att de avskriver medlemskap i euron för lång tid framöver. Bra, det har jag väntat på länge.
Men när svänger Moderaterna? Det är nästa ja till-eurofästning att inta. Kristdemokraternas partiledning måste också pressas att svänga snarast möjligt. KD har alltid haft en liten krets av euromotståndare som nu bör kunna vädra morgonluft.
Om Socialdemokraterna verkligen menar allvar med sitt nej till euron bör de också se till att driva att Sverige i EU:s fördrag får ett fördragsfäst undantag vad gäller euromedlemskap.
Signerat Jan A Johansson
tisdag 5 juli 2011
Omröstningen i EU-parlamentet 8 juni 2011 om en ökad långtidsbudget och införandet av en EU-skatt
Garriga-Polledobetänkandet (A7-0193/2011) om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla
Onsdag 8 juni 2011
Betänkandet i korthet
Detta var ett eget initiativ av EU-parlamentet, det vill saga ett tyckande utanför lagstiftningen. Den federalistiska (överstatligt inriktade) majoriteten i EU-parlamentet röstade igenom sina förslag för den nästkommande långtidsbudgeten i EU för åren 2014-2020. Federalistmajoriteten begär en 5-procentig ökning jämfört med innevarande budgetperiod 2007-2013. De uppmanar också till att alla rabatter på medlemsstaternas bidrag till EU:s budget skall skrotas samt att en EU-skatt inrättas för att ge en direktfinansiering till EU-budgeten.
Intressanta omröstningar med namnupprop (ONU)
Det var flera intressanta omröstningar med namnupprop, men av utrymmesskäl är det bäst att koncentrera sig på de viktigaste.
Ställ EU-parlamentarikerna till ansvar för hur de har röstat!
Ändringsförslag 18 – begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
Ändringsförslag 18 från den liberala ALDE-gruppen ville ändra punkt 81 om den gemensamma jordbrukspolitiken. I förslaget till betänkande från utskottet skrev man följande:
“81. Europaparlamentet insisterar på att med tanke på den stora variationen uppgifter och mål som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför, bör man avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till GJP för nästa budgetperiod.”
ALDE-gruppen ville istället att denna punkt skulle lyda som följer:
”81. Europaparlamentet insisterar på att det kan bli möjligt att göra begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken beroende på resultatet av den pågående reformeringen av politiken.”
Dock, en del ledamöter kan ha röstat nej till detta förslag då det inte var tillräckligt ambitiöst i sin inriktning att skära I den gemensamma jordbrukspolitiken.
Resultat av ONU på ändringsförslag 18
140 ja, 513 nej och 14 avstod. 69 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom från en majoritet av den liberala ALDE-gruppen och en majoritet av den konservativa ECR-gruppen. Nej-rösterna kom från den kristdemokratiska EPP-gruppen, den socialistiska S&D-gruppen och den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att han avsett att rösta ja), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Färm (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 15 – Minskning av nästa långtidsbudget med åtminstone 2,8 %
Det fanns krav på en minskning av den framtida EU-budgeten. Ändringsförslag 15 lades av Marta Andreasen från den EU-skeptiska EFD-gruppen.
Punkt 162 i förslaget till betänkande löd som följer:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet påpekar att även med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med fem procent jämfört med 2013 års nivå kan bara ett begränsat bidrag lämnas för att unionens avtalade mål och åtaganden ska kunna uppnås och för att principen om solidaritet inom unionen ska kunna respekteras. Parlamentet är därför övertygat om att åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar rådet – om det inte delar denna uppfattning – att tydligt visa vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan överges helt och hållet, trots deras dokumenterade europeiska mervärde.”
Denna skrivning ville Marta Andreasen ändra genom ändringsförslag 15 till följande:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att nästa fleråriga budgetram bör minskas med åtminstone 2,8 procent jämfört med 2013 års nivå, och denna procentandel motsvarar genomsnittet för de oegentligheter som revisionsrätten har konstaterat i EU:s årsbokslut. Parlamentet noterar kommissionens oförmåga att vidta åtgärder för att stoppa dessa oegentligheter. Parlamentet påpekar att det med hänsyn till den pågående krisen är ännu viktigare att garantera att skattebetalarnas pengar används korrekt. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna i så fall kanske inte klarar av att medfinansiera vissa projekt och detta gör det ännu svårare att vara mindre ambitiös i kraven på budgetanslag för den perioden.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 15
52 ja, 613 nej och 4 avstod. 67 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den EU-skeptiska EFD-gruppen och grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Ibrisagic (M, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Ändringsförslag 7 – EU:s långtidsbudget skall inte överskrida 2013 års nivå med en tillväxt under inflationsnivån
Detta ändringsförslag lades av den konservativa ECR-gruppen. En del som röstade ja till ändringsförslag 15 stödde inte detta ”svagare” förslag.
Originalförslaget till skrivning i punkt 162 kan läsas ovan. ECR:s ändringsförslag 7 löd som följer:
“162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet välkomnar skrivelsen från de fem regeringscheferna – Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands, Nederländernas och Finlands – och delar uppfattningen att åtagandebemyndigandena under nästa fleråriga budgetram inte bör överskrida 2013 års nivå, med en tillväxttakt som är lägre än inflationen.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 7
104 ja, 540 nej och 27 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen och från den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter. En del EFD-ledamöter som röstade ja till ändringsförslag 15 röstade nej till ändringsförslag 7.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 11S – att stryka punkt 166 om att slopa medlemsländernas rabatter
Detta ändringsförslag från den konservativa ECR-gruppen ville stryka punkt 166 i betänkandet som löd som följer:
“166. Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen är att uppnå ett autonomt, rimligare, mer transparent, enklare och rättvist system, som medborgarna lättare kan förstå, samt att tydliggöra deras bidrag till EU budgeten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett slut på de befintliga rabatterna, undantagen och korrigeringsmekanismerna och är övertygat om att införandet av ett eller flera verkliga egna medel för unionen, i syfte att ersätta det BNI baserade systemet, är absolut nödvändigt om unionen någonsin ska få den budget den behöver för att på ett avgörande sätt bidra till finansiell stabilitet och ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att eventuella förändringar av de egna medlen bör genomföras i enlighet med medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionen bör kunna uppbära sina egna medel direkt och oberoende av nationella budgetar.”
Att slopa rabatterna drabbar inte bara Storbritannien utan även Sverige, som har en rabatt tillsammans med Tyskland och Nederländerna då vi är så stora nettobetalare till EU-budgeten i dess helhet.
Resultat av ONU på ändringsförslag 11S
134 ja (det vill säga ja till att stryka punkt 166), 526 nej och 11 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja röstade främst ledamöterna från konservativa ECR-gruppen, EU-skeptiska EFD-gruppen samt enstaka ledamöter från andra grupper.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Avstår: Hedh (S, S&D).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Punkt 169 – Införandet av en EU-skatt (EU:s egna resurser)
Punkt 169 i förslaget till betänkande från utskottet var mycket klargörande I att majoriteten I EU-parlamentet vill att en EU-skatt skall införas, även om de döljer detta genom att kalla det för “EU:s egna resurser”. Men, punkt 169 radar upp de olika idéerna hur man skall kunna beskatta folken i den Europeiska unionen och löd som följer:
“169. Europaparlamentet noterar de potentiella nya egna medel som föreslås av kommissionen i dess meddelande om budgetöversynen (beskattning av den finansiella sektorn, auktion inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EU-avgifter på luftfartsområdet, mervärdesskatt, energiskatt, bolagsskatt). Parlamentet inväntar slutsatserna av konsekvensanalysen av dessa alternativ, inbegripet en genomförbarhetsstudie om olika alternativ för en EU-skatt på finansiella transaktioner, som även bör omfatta de dithörande insamlingsmekanismerna, med tanke på att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag till den 1 juli 2011.”
Resultat i ONU om punkt 169
560 ja, 103 nej och 10 avstod. 63 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Nej-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen, den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Alf Svensson (KD, EPP).
Slutomröstningen om betänkandet/resolutionen i dess helhet
Till sist i omröstningen om detta betänkande var det ONU på resolutionen i dess helhet. Då röstade ledamöterna om hela ”paketet”.
Skälen till att rösta nej varierade, en del ledamöter var till exempel för en EU-skatt men ville att EU-parlamentet skulle ha varit mer specifikt i sina prioriteringar, till exempel angående jordbrukspolitiken och regionalpolitiken (alltså de vill att mer pengar skall betalas tillbaka till deras respektive medlemsländer)..
Resultat i slutomröstningen (ONU)
468 ja, 134 nej och 54 avstod. 80 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
En majoritet av den liberala ALDE-gruppen röstade jam en kvalificerad majoritet av den konservativa ECR-gruppen röstade nej, samma förhållande i den EU-skeptiska EFD-gruppen, de flesta av de grupplösa ledamöterna röstade nej, den stora majoriteten av den kristdemokratiska EPP-gruppen röstade ja, det samma i den socialistiska S&D-gruppen och i den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP).
Avstår: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Hedh (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att hon avsett att avstå), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Från debatten på förmiddagen onsdagen den 8:e kan citeras ett intressant utdrag ur Göran Färms (S, S&D) tal. Han sade:
”... Vi i SURE-utskottet förstår att det kan verka egendomligt att när många medlemsstater skär i sina egna budgetar, då begär vi mer pengar till EU:s budget efter 2013. Men samtidigt vore det helt orimligt att bortse från de här utmaningarna, att ge efter för EU-skepsisen och överge de politiska ambitioner som medlemsstaterna har gett oss bl.a. genom Lissabonfördraget. Man ska också komma ihåg att stora nedskärningar inte gynnar de mest utsatta, Grekland, Irland och Portugal, utan tvärtom minskar det EU:s möjlighet att stödja dem. ...”
Ett antal svenska ledamöter lämnade också in skriftliga röstförklaringar. Röstförklaringarna från C och FP har sållats bort då de inte är direkt relevanta i EU-skattefrågan. De övriga svenskarnas röstförklaringar kan läsas nedan:
Anna Hedh (S, S&D), skriftlig. − Jag anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill jag framhålla att EU bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget, jag anser inte att den totala storleken behöver öka. Helst skulle jag vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Jag anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Jag anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Jag anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Jag ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (samtliga S, S&D), skriftlig. − Vi anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill vi framhålla att EU så långt som möjligt bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget. Helst skulle vi vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Vi anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Vi anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Vi anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Vi ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Gunnar Hökmark (M, PPE), skriftlig. − Vi moderater i Europaparlamentet valde vid omröstningen om betänkandet om EU:s långtidsbudget i Strasbourg den 8 juni 2011 att rösta emot förslaget. Vi gjorde så eftersom förslaget saknar de prioriteringar mellan viktiga och mindre viktiga utgifter som vi anser nödvändiga. Istället för att visa ledarskap och satsa på det som ger Europa tillväxt och konkurrenskraft kräver förslaget en höjning av budgeten med fem procent för att på så vis kringgå behovet att prioritera. I ett läge där EU:s medlemsstater kämpar mot stora budgetunderskott och växande statsskulder väljer Europaparlamentet att kräva mer pengar till EU. Det är en linje som vi inte kan stödja. Istället borde vi fasa ut stödet till den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och strukturfonderna, men dessvärre går förslaget som röstades igenom i motsatt riktning. Samtidigt som vi röstade emot betänkandet i dess helhet välkomnar vi den skrivning som finns i förslaget om att en "signifikant ökning" av anslagen till vetenskap och forskning ska genomföras. Detta är något vi jobbat hårt för och att detta finns med är ett steg i rätt riktning.
Alf Svensson (KD, PPE), skriftlig. − När Europaparlamentet igår, onsdagen den 8 juni, röstade om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla, valde jag att rösta emot. I en tid då EU:s medlemsstater befinner sig under allvarlig budgetpress är det med besvikelse jag konstaterar att Europaparlamentet istället för att prioritera, väljer att öka budgeten med minst 5 procent. Europaparlamentet röstade för fortsatta bidrag inom områden som låser fast den europeiska ekonomin i gamla mönster, bland annat genom att avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till den gemensamma jordbrukspolitiken. Vidare motsätter jag mig Europaparlamentets förslag att reformera EU:s finansiering genom att införa ett system för egna medel. Medel som bland annat skulle komma från en skatt på finansiella transaktioner (FTT).
Storbritannien och EU-skatten
Det kan också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna och Labourledamöterna röstade ja till en EU-skatt, medan Liberaldemokraterna röstade mot ändringsförslaget som ville behålla rabatterna för medlemsländerna. Om Liberaldemokraterna skulle få som de vill skulle både Storbritanniens brutto- (på grund av budgetökningen) såväl som nettoinbetalningar (på grund av slopad rabatt) öka betydligt.
Det skall också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna i sitt valmanifest inför EU-parlamentsvalet 2009 skrev följande:
”Vi ser inget behov, i nuvarande förhållanden, för någon betydlig ökning i budgetens storlek, eller avskaffande av den brittiska rabatten.”
Liberaldemokraterna röstade sedan tvärtom i EU-parlamentet två år senare.
Ställ till politiskt ansvar!
Många fler ledamöter i EU-parlamentet röstade för något de inte vågar debattera med sina väljare. Införandet av en EU-skatt är något de vill implementera från toppen till botten utan att ta en debatt med väljarna.
Därför, studien ovan om hur de svenska ledamöterna av EU-parlamentet har röstat måste var och en föra till torgs och ställa dem som rösta ja till politiskt ansvar!
Onsdag 8 juni 2011
Betänkandet i korthet
Detta var ett eget initiativ av EU-parlamentet, det vill saga ett tyckande utanför lagstiftningen. Den federalistiska (överstatligt inriktade) majoriteten i EU-parlamentet röstade igenom sina förslag för den nästkommande långtidsbudgeten i EU för åren 2014-2020. Federalistmajoriteten begär en 5-procentig ökning jämfört med innevarande budgetperiod 2007-2013. De uppmanar också till att alla rabatter på medlemsstaternas bidrag till EU:s budget skall skrotas samt att en EU-skatt inrättas för att ge en direktfinansiering till EU-budgeten.
Intressanta omröstningar med namnupprop (ONU)
Det var flera intressanta omröstningar med namnupprop, men av utrymmesskäl är det bäst att koncentrera sig på de viktigaste.
Ställ EU-parlamentarikerna till ansvar för hur de har röstat!
Ändringsförslag 18 – begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
Ändringsförslag 18 från den liberala ALDE-gruppen ville ändra punkt 81 om den gemensamma jordbrukspolitiken. I förslaget till betänkande från utskottet skrev man följande:
“81. Europaparlamentet insisterar på att med tanke på den stora variationen uppgifter och mål som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför, bör man avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till GJP för nästa budgetperiod.”
ALDE-gruppen ville istället att denna punkt skulle lyda som följer:
”81. Europaparlamentet insisterar på att det kan bli möjligt att göra begränsade och riktade nedskärningar i den gemensamma jordbrukspolitiken beroende på resultatet av den pågående reformeringen av politiken.”
Dock, en del ledamöter kan ha röstat nej till detta förslag då det inte var tillräckligt ambitiöst i sin inriktning att skära I den gemensamma jordbrukspolitiken.
Resultat av ONU på ändringsförslag 18
140 ja, 513 nej och 14 avstod. 69 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom från en majoritet av den liberala ALDE-gruppen och en majoritet av den konservativa ECR-gruppen. Nej-rösterna kom från den kristdemokratiska EPP-gruppen, den socialistiska S&D-gruppen och den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att han avsett att rösta ja), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Färm (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 15 – Minskning av nästa långtidsbudget med åtminstone 2,8 %
Det fanns krav på en minskning av den framtida EU-budgeten. Ändringsförslag 15 lades av Marta Andreasen från den EU-skeptiska EFD-gruppen.
Punkt 162 i förslaget till betänkande löd som följer:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet påpekar att även med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med fem procent jämfört med 2013 års nivå kan bara ett begränsat bidrag lämnas för att unionens avtalade mål och åtaganden ska kunna uppnås och för att principen om solidaritet inom unionen ska kunna respekteras. Parlamentet är därför övertygat om att åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar rådet – om det inte delar denna uppfattning – att tydligt visa vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan överges helt och hållet, trots deras dokumenterade europeiska mervärde.”
Denna skrivning ville Marta Andreasen ändra genom ändringsförslag 15 till följande:
”162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att nästa fleråriga budgetram bör minskas med åtminstone 2,8 procent jämfört med 2013 års nivå, och denna procentandel motsvarar genomsnittet för de oegentligheter som revisionsrätten har konstaterat i EU:s årsbokslut. Parlamentet noterar kommissionens oförmåga att vidta åtgärder för att stoppa dessa oegentligheter. Parlamentet påpekar att det med hänsyn till den pågående krisen är ännu viktigare att garantera att skattebetalarnas pengar används korrekt. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna i så fall kanske inte klarar av att medfinansiera vissa projekt och detta gör det ännu svårare att vara mindre ambitiös i kraven på budgetanslag för den perioden.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 15
52 ja, 613 nej och 4 avstod. 67 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den EU-skeptiska EFD-gruppen och grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Ibrisagic (M, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Ändringsförslag 7 – EU:s långtidsbudget skall inte överskrida 2013 års nivå med en tillväxt under inflationsnivån
Detta ändringsförslag lades av den konservativa ECR-gruppen. En del som röstade ja till ändringsförslag 15 stödde inte detta ”svagare” förslag.
Originalförslaget till skrivning i punkt 162 kan läsas ovan. ECR:s ändringsförslag 7 löd som följer:
“162. Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet välkomnar skrivelsen från de fem regeringscheferna – Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands, Nederländernas och Finlands – och delar uppfattningen att åtagandebemyndigandena under nästa fleråriga budgetram inte bör överskrida 2013 års nivå, med en tillväxttakt som är lägre än inflationen.”
Resultat av ONU på ändringsförslag 7
104 ja, 540 nej och 27 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen och från den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter. En del EFD-ledamöter som röstade ja till ändringsförslag 15 röstade nej till ändringsförslag 7.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Ändringsförslag 11S – att stryka punkt 166 om att slopa medlemsländernas rabatter
Detta ändringsförslag från den konservativa ECR-gruppen ville stryka punkt 166 i betänkandet som löd som följer:
“166. Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen är att uppnå ett autonomt, rimligare, mer transparent, enklare och rättvist system, som medborgarna lättare kan förstå, samt att tydliggöra deras bidrag till EU budgeten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett slut på de befintliga rabatterna, undantagen och korrigeringsmekanismerna och är övertygat om att införandet av ett eller flera verkliga egna medel för unionen, i syfte att ersätta det BNI baserade systemet, är absolut nödvändigt om unionen någonsin ska få den budget den behöver för att på ett avgörande sätt bidra till finansiell stabilitet och ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att eventuella förändringar av de egna medlen bör genomföras i enlighet med medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionen bör kunna uppbära sina egna medel direkt och oberoende av nationella budgetar.”
Att slopa rabatterna drabbar inte bara Storbritannien utan även Sverige, som har en rabatt tillsammans med Tyskland och Nederländerna då vi är så stora nettobetalare till EU-budgeten i dess helhet.
Resultat av ONU på ändringsförslag 11S
134 ja (det vill säga ja till att stryka punkt 166), 526 nej och 11 avstod. 65 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Ja röstade främst ledamöterna från konservativa ECR-gruppen, EU-skeptiska EFD-gruppen samt enstaka ledamöter från andra grupper.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Avstår: Hedh (S, S&D).
Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S, S&D).
Punkt 169 – Införandet av en EU-skatt (EU:s egna resurser)
Punkt 169 i förslaget till betänkande från utskottet var mycket klargörande I att majoriteten I EU-parlamentet vill att en EU-skatt skall införas, även om de döljer detta genom att kalla det för “EU:s egna resurser”. Men, punkt 169 radar upp de olika idéerna hur man skall kunna beskatta folken i den Europeiska unionen och löd som följer:
“169. Europaparlamentet noterar de potentiella nya egna medel som föreslås av kommissionen i dess meddelande om budgetöversynen (beskattning av den finansiella sektorn, auktion inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EU-avgifter på luftfartsområdet, mervärdesskatt, energiskatt, bolagsskatt). Parlamentet inväntar slutsatserna av konsekvensanalysen av dessa alternativ, inbegripet en genomförbarhetsstudie om olika alternativ för en EU-skatt på finansiella transaktioner, som även bör omfatta de dithörande insamlingsmekanismerna, med tanke på att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag till den 1 juli 2011.”
Resultat i ONU om punkt 169
560 ja, 103 nej och 10 avstod. 63 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
Nej-rösterna kom huvudsakligen från den konservativa ECR-gruppen, den EU-skeptiska EFD-gruppen samt grupplösa ledamöter.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Färm (S, S&D), Hedh (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Alf Svensson (KD, EPP).
Slutomröstningen om betänkandet/resolutionen i dess helhet
Till sist i omröstningen om detta betänkande var det ONU på resolutionen i dess helhet. Då röstade ledamöterna om hela ”paketet”.
Skälen till att rösta nej varierade, en del ledamöter var till exempel för en EU-skatt men ville att EU-parlamentet skulle ha varit mer specifikt i sina prioriteringar, till exempel angående jordbrukspolitiken och regionalpolitiken (alltså de vill att mer pengar skall betalas tillbaka till deras respektive medlemsländer)..
Resultat i slutomröstningen (ONU)
468 ja, 134 nej och 54 avstod. 80 frånvarande eller närvarande men inte röstat.
En majoritet av den liberala ALDE-gruppen röstade jam en kvalificerad majoritet av den konservativa ECR-gruppen röstade nej, samma förhållande i den EU-skeptiska EFD-gruppen, de flesta av de grupplösa ledamöterna röstade nej, den stora majoriteten av den kristdemokratiska EPP-gruppen röstade ja, det samma i den socialistiska S&D-gruppen och i den gröna/regionalistiska Verts/ALE-gruppen.
De svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Färm (S, S&D), Ludvigsson (S, S&D), Ulvskog (S, S&D), Westlund (S, S&D), Engström (PP, Verts/ALE).
Nej: EB Svensson (V, GUE/NGL), Corazza Bildt (M, EPP), Fjellner (M, EPP), Hökmark (M, EPP), Ibrisagic (M, EPP), Alf Svensson (KD, EPP).
Avstår: Ek (C, ALDE), Paulsen (FP, ALDE), Schmidt (FP, ALDE), Wikström (FP, ALDE), Hedh (S, S&D) (röstade nej men anmälde i efterhand att hon avsett att avstå), Lövin (MP, Verts/ALE), Schlyter (MP, Verts/ALE).
Från debatten på förmiddagen onsdagen den 8:e kan citeras ett intressant utdrag ur Göran Färms (S, S&D) tal. Han sade:
”... Vi i SURE-utskottet förstår att det kan verka egendomligt att när många medlemsstater skär i sina egna budgetar, då begär vi mer pengar till EU:s budget efter 2013. Men samtidigt vore det helt orimligt att bortse från de här utmaningarna, att ge efter för EU-skepsisen och överge de politiska ambitioner som medlemsstaterna har gett oss bl.a. genom Lissabonfördraget. Man ska också komma ihåg att stora nedskärningar inte gynnar de mest utsatta, Grekland, Irland och Portugal, utan tvärtom minskar det EU:s möjlighet att stödja dem. ...”
Ett antal svenska ledamöter lämnade också in skriftliga röstförklaringar. Röstförklaringarna från C och FP har sållats bort då de inte är direkt relevanta i EU-skattefrågan. De övriga svenskarnas röstförklaringar kan läsas nedan:
Anna Hedh (S, S&D), skriftlig. − Jag anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill jag framhålla att EU bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget, jag anser inte att den totala storleken behöver öka. Helst skulle jag vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Jag anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Jag anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Jag anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Jag ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (samtliga S, S&D), skriftlig. − Vi anser att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att kunna finansiera beslutade åtaganden. Samtidigt vill vi framhålla att EU så långt som möjligt bör ha en restriktiv hållning och tillhandahålla dessa resurser genom omfördelning inom befintlig EU-budget. Helst skulle vi vilja att jordbruksbudgeten sänktes till förmån för de prioriteringar som anges i EU 2020; forskning och utveckling, grön omställning m.m. Vi anser därför inte heller att 2013 års budgetnivå för jordbruket bör bibehållas, men välkomnar att jordbruksstöden ska fördelas jämnt mellan medlemsländerna.
Vi anser det också väldigt viktigt att effektivisera EU:s administrativa utgifter, varav en väg är att öka insynen i processen för fördelning och användning av dessa utgifter.
Vi anser inte att taket för egna medel bör revideras, då EU:s politik bör kunna finansieras inom nuvarande inkomsttak. Vi ser även ett behov att systemet med EU:s egna medel ses över. Det nuvarande systemet är mycket komplicerat, och saknar transparens. Rabatterna har inte gjort systemet mer rättvist, utan snarare gett upphov till en rad nya undantag och korrigeringar. Emellertid innebär en förändring i detta system inte någon direkt beskattningsrätt för EU, unionen har inte någon sådan kompetens i fördraget. Varje förändring av systemet med egna medel kräver dessutom att samtliga medlemsländer ger sitt godkännande för att de skall kunna träda i kraft.
Gunnar Hökmark (M, PPE), skriftlig. − Vi moderater i Europaparlamentet valde vid omröstningen om betänkandet om EU:s långtidsbudget i Strasbourg den 8 juni 2011 att rösta emot förslaget. Vi gjorde så eftersom förslaget saknar de prioriteringar mellan viktiga och mindre viktiga utgifter som vi anser nödvändiga. Istället för att visa ledarskap och satsa på det som ger Europa tillväxt och konkurrenskraft kräver förslaget en höjning av budgeten med fem procent för att på så vis kringgå behovet att prioritera. I ett läge där EU:s medlemsstater kämpar mot stora budgetunderskott och växande statsskulder väljer Europaparlamentet att kräva mer pengar till EU. Det är en linje som vi inte kan stödja. Istället borde vi fasa ut stödet till den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och strukturfonderna, men dessvärre går förslaget som röstades igenom i motsatt riktning. Samtidigt som vi röstade emot betänkandet i dess helhet välkomnar vi den skrivning som finns i förslaget om att en "signifikant ökning" av anslagen till vetenskap och forskning ska genomföras. Detta är något vi jobbat hårt för och att detta finns med är ett steg i rätt riktning.
Alf Svensson (KD, PPE), skriftlig. − När Europaparlamentet igår, onsdagen den 8 juni, röstade om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla, valde jag att rösta emot. I en tid då EU:s medlemsstater befinner sig under allvarlig budgetpress är det med besvikelse jag konstaterar att Europaparlamentet istället för att prioritera, väljer att öka budgeten med minst 5 procent. Europaparlamentet röstade för fortsatta bidrag inom områden som låser fast den europeiska ekonomin i gamla mönster, bland annat genom att avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till den gemensamma jordbrukspolitiken. Vidare motsätter jag mig Europaparlamentets förslag att reformera EU:s finansiering genom att införa ett system för egna medel. Medel som bland annat skulle komma från en skatt på finansiella transaktioner (FTT).
Storbritannien och EU-skatten
Det kan också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna och Labourledamöterna röstade ja till en EU-skatt, medan Liberaldemokraterna röstade mot ändringsförslaget som ville behålla rabatterna för medlemsländerna. Om Liberaldemokraterna skulle få som de vill skulle både Storbritanniens brutto- (på grund av budgetökningen) såväl som nettoinbetalningar (på grund av slopad rabatt) öka betydligt.
Det skall också noteras att de brittiska Liberaldemokraterna i sitt valmanifest inför EU-parlamentsvalet 2009 skrev följande:
”Vi ser inget behov, i nuvarande förhållanden, för någon betydlig ökning i budgetens storlek, eller avskaffande av den brittiska rabatten.”
Liberaldemokraterna röstade sedan tvärtom i EU-parlamentet två år senare.
Ställ till politiskt ansvar!
Många fler ledamöter i EU-parlamentet röstade för något de inte vågar debattera med sina väljare. Införandet av en EU-skatt är något de vill implementera från toppen till botten utan att ta en debatt med väljarna.
Därför, studien ovan om hur de svenska ledamöterna av EU-parlamentet har röstat måste var och en föra till torgs och ställa dem som rösta ja till politiskt ansvar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)