När det gjordes propaganda inför antagandet av Lissabonfördraget (i princip identiskt med EU:s konstitutionella fördrag som röstades ner i ett par folkomröstningar innan den processen stoppades) sades det att de nationella parlamentens roll i EU kommer att stärkas genom det nya fördraget. De nationella parlamenten skulle få en ”nödbroms” att dra i, eller vifta med det gula kortet som en del uttrycker det, när EU-kommissionen lägger alltför EU-centraliserade förslag. Det brukar kallas att värna ”närhetsprincipen”, men det är mest ett propagandaord från EU, ty det är alltid EU:s institutioner som avgör vilken politisk nivå som är bäst lämpad för politiskt beslutsfattande – och det blir sist och slutligen EU-nivån som drar det längsta strået. ”Närhetsprincipen” kan också kallas ”subsidiaritetsprincipen” eller bäst av allt ”underordningsprincipen”, ty det är vad det handlar om – att underordna sig EU:s beslutsfattande.
Varje nationellt parlament har åtta veckor på sig (ett kvartal om förslaget är inom området frihet, säkerhet och rättvisa) att lämna ett yttrande om ett lagstiftningsförslag anses som oförenligt med subsidiaritetsprincipen. Om en tredjedel av medlemsstaterna framför protester skall lagstiftningsförslaget åter tas upp till behandling i EU-kommissionen. Dock, EU-kommissionen kan om de så vill lägga exakt samma förslag igen.
Men att samordna de nationella parlamentens protester inom åtta veckor har visat sig svårare än man kan tro. Olika handläggningstider, semestertider med mera har gjort att det fungerar dåligt att skrapa ihop tillräckligt motstånd bland de nationella parlamenten även när en fråga har varit kontroversiell.
Efter Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 fram till den 14 april 2011 har det bara varit fem lagstiftningsförslag där EU-kommissionen har mottagit mer än två yttranden som ansett att förslaget inte var förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Kort sagt: De nationella parlamentens inflytande i EU-systemet stärktes inte med Lissabonfördraget. Tiden för dem att protestera måste förlängas och det måste accepteras att det är färre än en tredjedel som invänder, en fjärdedel bör räcka. Dessutom måste då EU-kommissionen bli tvungna att modifiera sitt förslag.
Gör om Lissabonfördraget – Gör rätt.
Jan A Johansson
torsdag 19 maj 2011
fredag 13 maj 2011
EU:s utrikestjänst vill ha mer och mer pengar
Att EU:s institutioner märker föga av finans- och eurokrisen vet vi sedan
tidigare. Det markerades återigen när EU:s utrikesminister Catherine Ashton
till nästa års budget nu har begärt en 5,8 % ökning.
Hon vill ha ytterligare 27 miljoner euro till EU:s diplomatkår, the
European External Action Service (EEAS). En EU-kommissionsföreträdare anmärkte att kostnaderna för EEAS drar iväg när det har varit för många befordringar, alltför många högre tjänstemän och likaså alltför många chefer på EEAS. Varje befordran innebär att löne- och pensionskostnader går upp. Brittisk press har också pekat på att omkring 100 av EEAS:s anställda diplomater tjänar mer än vad Storbritanniens utrikesminister gör.
EEAS med 7000 anställda var en produkt av Lissabonfördraget och syftar till att stärka EU:s roll i världen. Det har dock pekats på att mycket lite har hänt inom EU:s politik på detta område, framförallt under upproren i Nordafrika och Mellanöstern
EEAS har en total budget på cirka 7 miljarder euro, inkluderande fredsbevarande aktioner, bistånd och utveckling. Lady Ashton, brittisk Labourpolitiker, har en lön på drygt 3 miljoner kronor per år. Hon är den högst betalda kvinnliga politikern i världen. Inte illa att slå USA:s utrikesminister Hilary Clinton och Tysklands förbundskansler Angela Merkel i den ligan.
EEAS har också gjort sig kända för att spendera 32 miljoner euro på skottsäkra limousiner. Även PR-budgeten för EEAS har med Brysselmått mätt slagit nya rekord, vilket inte säger litet.
Inte undra på att EU behöver ta in en egen skatt då medlemsländerna klagar över utgiftspolitiken hos EU:s institutioner. I slutet av juni skall EU-kommissionen presentera ett förslag till EU-skatt för att bättre klara sina finanser och storvulna planer när medlemsländerna inte vill släppa till pengar.
Jan A Johansson
tidigare. Det markerades återigen när EU:s utrikesminister Catherine Ashton
till nästa års budget nu har begärt en 5,8 % ökning.
Hon vill ha ytterligare 27 miljoner euro till EU:s diplomatkår, the
European External Action Service (EEAS). En EU-kommissionsföreträdare anmärkte att kostnaderna för EEAS drar iväg när det har varit för många befordringar, alltför många högre tjänstemän och likaså alltför många chefer på EEAS. Varje befordran innebär att löne- och pensionskostnader går upp. Brittisk press har också pekat på att omkring 100 av EEAS:s anställda diplomater tjänar mer än vad Storbritanniens utrikesminister gör.
EEAS med 7000 anställda var en produkt av Lissabonfördraget och syftar till att stärka EU:s roll i världen. Det har dock pekats på att mycket lite har hänt inom EU:s politik på detta område, framförallt under upproren i Nordafrika och Mellanöstern
EEAS har en total budget på cirka 7 miljarder euro, inkluderande fredsbevarande aktioner, bistånd och utveckling. Lady Ashton, brittisk Labourpolitiker, har en lön på drygt 3 miljoner kronor per år. Hon är den högst betalda kvinnliga politikern i världen. Inte illa att slå USA:s utrikesminister Hilary Clinton och Tysklands förbundskansler Angela Merkel i den ligan.
EEAS har också gjort sig kända för att spendera 32 miljoner euro på skottsäkra limousiner. Även PR-budgeten för EEAS har med Brysselmått mätt slagit nya rekord, vilket inte säger litet.
Inte undra på att EU behöver ta in en egen skatt då medlemsländerna klagar över utgiftspolitiken hos EU:s institutioner. I slutet av juni skall EU-kommissionen presentera ett förslag till EU-skatt för att bättre klara sina finanser och storvulna planer när medlemsländerna inte vill släppa till pengar.
Jan A Johansson
onsdag 20 april 2011
EU-parlamentariker vägrar att spara in
På Strasbourgsessionen i april röstade EU-parlamentets majoritet ja till att öka sin budget med 2,3 procent för år 2012. Den föredragande, kristdemokratiske portugisen JM Fernandes, försvarade ökningen med att EU:s nuvarande inflationstakt är 2,8 procent och att ytterligare besparingar skall ske under implementeringen av budgeten. Ministerrådet har för sin del deklarerat att de siktar på att skära ned sin budget med 4,4 procent.
Ändringsförslag som syftade till besparingar, lagda av ledamöter från de Gröna, vänstern och de konservativa, röstades ner av de styrande grupperna kristdemokraterna-socialisterna-liberalerna. Dessa ändringsförslag hade inneburit betydande besparingar. Bland annat föreslogs att EU-parlamentariker och högre EU-parlamentstjänstemän skall resa i ekonomiklass på resor under fyra timmar. Det skulle innebära en besparing på mellan 15 och 20 miljoner euro per år. Men de stora grupperna stödde inte detta. De ursäktade sig med att en förändring av reseregelverket inte skall ske i budgetprocessen utan genom en förändring av ledamöternas stadga.
Undertecknad kommer ihåg när en svensk partidelegation beslöt att deras reseöverskott skulle återbetalas till EU-systemet och inte behållas av ledamöterna. Då slutade de att resa i ekonomiklass och reste i affärsklassen i stället. Så visst fungerar det för EU-parlamentariker att resa i ekonomiklass bland ”folket”, det handlar bara om motivation.
Kristdemokrater, socialister och liberaler röstade också nej till en formulering om att besparingar i EU-parlamentet skall börja bland dess egna medlemmar och att inga ökningar skulle ske av ledamöternas löner och olika ersättningar. Likaså röstades ett tredje ändringsförslag ned om att EU-parlamentariker inte skall kunna erhålla betalning för att vara i EU-parlamentet samma dag som de reser till och från det. Det har vid ett flertal tillfällen avslöjats hur till exempel ledamöter skriver in sig tidigit på fredagsmorgonen i EU-parlamentet som närvarande och sedan tar flyget direkt hem. Då får de både dagstraktamentet för vistelsen i Bryssel samt en reseersättning.
Samtidigt som EU-parlamentet inte vill spara in på sina egna kostnader satsar de på nya projekt. Planerna går vidare på inrättandet av ett Europeiskt historiehus som skall skildra Europas historia efter 1945. Det skall kosta cirka 60 miljoner euro att upprätta detta hus, men kostnaderna har sprungit iväg och det talas om att de ökat nästan 100 procent mot budget. Det kommer att kosta omkring 13,5 miljoner euro per år i driftskostnader. Ordföranden i EU-parlamentets budgetutskott, den franske kristdemokraten Alain Lamassoure sitter också med i styrelsen för detta historiehus och det har pekats på en intressekonflikt mellan bidragsgivare och utförare.
Det är bland annat på grund av ovanstående verksamhet som EU inte är värdigt att få ta in sina egna skatter, oavsett om det gäller Tobinskatt eller koldioxidskatt eller någon annan sorts skatt. Vi skattebetalare skall inte tvingas betala skatter direkt till ett EU-system som inte tar ansvar för att hushålla med sin egen budget.
Jan A Johansson
Ändringsförslag som syftade till besparingar, lagda av ledamöter från de Gröna, vänstern och de konservativa, röstades ner av de styrande grupperna kristdemokraterna-socialisterna-liberalerna. Dessa ändringsförslag hade inneburit betydande besparingar. Bland annat föreslogs att EU-parlamentariker och högre EU-parlamentstjänstemän skall resa i ekonomiklass på resor under fyra timmar. Det skulle innebära en besparing på mellan 15 och 20 miljoner euro per år. Men de stora grupperna stödde inte detta. De ursäktade sig med att en förändring av reseregelverket inte skall ske i budgetprocessen utan genom en förändring av ledamöternas stadga.
Undertecknad kommer ihåg när en svensk partidelegation beslöt att deras reseöverskott skulle återbetalas till EU-systemet och inte behållas av ledamöterna. Då slutade de att resa i ekonomiklass och reste i affärsklassen i stället. Så visst fungerar det för EU-parlamentariker att resa i ekonomiklass bland ”folket”, det handlar bara om motivation.
Kristdemokrater, socialister och liberaler röstade också nej till en formulering om att besparingar i EU-parlamentet skall börja bland dess egna medlemmar och att inga ökningar skulle ske av ledamöternas löner och olika ersättningar. Likaså röstades ett tredje ändringsförslag ned om att EU-parlamentariker inte skall kunna erhålla betalning för att vara i EU-parlamentet samma dag som de reser till och från det. Det har vid ett flertal tillfällen avslöjats hur till exempel ledamöter skriver in sig tidigit på fredagsmorgonen i EU-parlamentet som närvarande och sedan tar flyget direkt hem. Då får de både dagstraktamentet för vistelsen i Bryssel samt en reseersättning.
Samtidigt som EU-parlamentet inte vill spara in på sina egna kostnader satsar de på nya projekt. Planerna går vidare på inrättandet av ett Europeiskt historiehus som skall skildra Europas historia efter 1945. Det skall kosta cirka 60 miljoner euro att upprätta detta hus, men kostnaderna har sprungit iväg och det talas om att de ökat nästan 100 procent mot budget. Det kommer att kosta omkring 13,5 miljoner euro per år i driftskostnader. Ordföranden i EU-parlamentets budgetutskott, den franske kristdemokraten Alain Lamassoure sitter också med i styrelsen för detta historiehus och det har pekats på en intressekonflikt mellan bidragsgivare och utförare.
Det är bland annat på grund av ovanstående verksamhet som EU inte är värdigt att få ta in sina egna skatter, oavsett om det gäller Tobinskatt eller koldioxidskatt eller någon annan sorts skatt. Vi skattebetalare skall inte tvingas betala skatter direkt till ett EU-system som inte tar ansvar för att hushålla med sin egen budget.
Jan A Johansson
tisdag 5 april 2011
EU:s överstatliga styrning av Sverige i vardagen
Jag var den 24 mars i London på ett intressant möte med ”the Bruges Group”. Det sades där att United Kingdom styrs av folket genom deras parlament, även om the Supreme Court finns med på ett hörn som uttolkare av lagen. Jag önskar att de hade rätt. Ty som medlem av EU styrs vare sig United Kingdom eller Sverige av sina egna folk helt och hållet. Omfattningen av EU:s styre över medlemsländerna kan diskuteras huruvida det är omfattande eller begränsat. Utvecklingen går dock hela tiden i riktning mot det förstnämnda. Om EU:s institutioner säger annorlunda, sist och slutligen EU-domstolen i Luxemburg, måste Sverige rätta sig efter det även om så hela den röstberättigade befolkningen och samtliga riksdagsledamöter motsätter sig vad EU anbefaller.
Detta blev nu mycket tydligt när EU-kommissionen i slutet av mars avslog den svenska regeringens ansökan om en momsgräns för ideella föreningar. I dag är hela den svenska ideella sektorn undantagen från moms. Undantaget strider mot EU:s lagstiftning och EU-kommissionen har försökt få bort undantaget.
Den svenska regeringen har deklarerat att de tänker bestrida EU-kommissionens avslag till det bittra slutet. Tills dess denna fråga är avgjord, vilket kan ta flera år, kommer de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar att gälla. Sverige är visserligen inte ensamt om att driva frågan gentemot EU-kommissionen. Flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna är av samma åsikt. Men dessa utgör inte ens tillsammans en majoritet av medlemsländerna. Dessutom, i EU-domstolen dömer man enligt tolkningen av existerande fördrag, inte utifrån politiska majoriteter i ministerrådet.
Enligt uppgift från det svenska finansdepartementet finns det omkring 120 000 ideella föreningar i Sverige. Detta föreningsliv spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det är knappast av samhällsintresse att föreningarna skall ägna sina kvällar åt momsregistrering. Det är svårt att se att EU-kommissionen skulle ha rätt i sin argumentation om att momsfriheten skulle vara ett konkurrensproblem. Att det till exempel säljs korv och hamburgare på sportevenemang är knappast ett problem då det inte är en försäljning annat än under själva evenemangen.
Idrottsrörelsen fruktar att EU:s momsregler blir ett hårt slag mot deras ideella verksamhet. Dyrare korv och kaffe ger sämre inkomster till föreningarna. De måste då höja medlemsavgifterna och/eller försämra föreningsservicen, vilket i förlängningen orsakar både ledarbrist och medlemsflykt. Föreningarna får också en ökad administrativ börda att bäras av de ideella krafterna. I sammandrag dräneras hela föreningslivet.
Som sagt: Bland det svenska folket är föreningslivets momsbefrielse med säkerhet starkt förankrad, så även i de svenska politiska kretsarna. Men vad gör det – det är EU som bestämmer över Sverige!
Jan Å Johansson
Detta blev nu mycket tydligt när EU-kommissionen i slutet av mars avslog den svenska regeringens ansökan om en momsgräns för ideella föreningar. I dag är hela den svenska ideella sektorn undantagen från moms. Undantaget strider mot EU:s lagstiftning och EU-kommissionen har försökt få bort undantaget.
Den svenska regeringen har deklarerat att de tänker bestrida EU-kommissionens avslag till det bittra slutet. Tills dess denna fråga är avgjord, vilket kan ta flera år, kommer de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar att gälla. Sverige är visserligen inte ensamt om att driva frågan gentemot EU-kommissionen. Flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna är av samma åsikt. Men dessa utgör inte ens tillsammans en majoritet av medlemsländerna. Dessutom, i EU-domstolen dömer man enligt tolkningen av existerande fördrag, inte utifrån politiska majoriteter i ministerrådet.
Enligt uppgift från det svenska finansdepartementet finns det omkring 120 000 ideella föreningar i Sverige. Detta föreningsliv spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det är knappast av samhällsintresse att föreningarna skall ägna sina kvällar åt momsregistrering. Det är svårt att se att EU-kommissionen skulle ha rätt i sin argumentation om att momsfriheten skulle vara ett konkurrensproblem. Att det till exempel säljs korv och hamburgare på sportevenemang är knappast ett problem då det inte är en försäljning annat än under själva evenemangen.
Idrottsrörelsen fruktar att EU:s momsregler blir ett hårt slag mot deras ideella verksamhet. Dyrare korv och kaffe ger sämre inkomster till föreningarna. De måste då höja medlemsavgifterna och/eller försämra föreningsservicen, vilket i förlängningen orsakar både ledarbrist och medlemsflykt. Föreningarna får också en ökad administrativ börda att bäras av de ideella krafterna. I sammandrag dräneras hela föreningslivet.
Som sagt: Bland det svenska folket är föreningslivets momsbefrielse med säkerhet starkt förankrad, så även i de svenska politiska kretsarna. Men vad gör det – det är EU som bestämmer över Sverige!
Jan Å Johansson
tisdag 22 mars 2011
Lobbyism kontra förtroendevalda som vill tjäna en extra hacka
Finansföretagens lobbyism gentemot politiska beslutsfattare är en het fråga i dessa finanskrisens dagar när ny lagstiftning debatteras för finanssektorn.
Sunday Times hade i söndags (20/3) en intressant artikel om tre EU-parlamentariker, samtliga före detta ministrar i sina respektive hemländer, som mot utlovad ekonomisk ersättning lagt ändringsförslag i EU-parlamentets utskottsarbete.
Att sådant sker är inget förvånande och det finns alltid en gråzon. Till exempel finns det EU-parlamentariker som kommer från jordbruksnäringen och fortfarande uppbär olika ekonomiska ersättningar därifrån samtidigt som de sitter i jordbruksutskottet och försvarar dagens generösa jordbrukspolitik. Men troligen representerar de på ett tydligt sätt de väljare som röstat fram dem till förtroendeuppdragen och är i regel politiskt tydliga med att detta är deras uppdrag.
Att förtroendevalda politiker har sidouppdrag i företag och organisationer kan inte förhindras, men ett ovillkorligt krav är att deras uppdrag och inkomster för dessa deklareras öppet. Det är sedan upp till de politiska partierna att nominera fram dessa personer och sist och slutligen upp till väljarna att rösta fram dessa personer till uppdragen.
Vad som nu har hänt är att Sunday Times har avslöjat att det finns EU-parlamentariker som är beredda att lägga fram ändringsförslag i lagstiftningsprocessen som är direkta kopior frän lobbyister utan att EU-parlamentarikerna i fråga reflekterar politiskt över dem och sedan fakturerar lobbyistföretaget för ”konsultuppdraget”. Detta är inte enligt min mening att representera väljarnas intressen på ett ansvarsfull sätt.
Att erkänna att man gått i en fälla riggad av journalister är inte roligt. Två av de tre utpekade EU-parlamentarikerna, österrikaren (kristdemokrat) och slovenen (socialdemokrat), anförde till sitt försvar att de vetat om att de lobbyister som erbjudit pengar mot att att lägga ändringsförslag egentligen var journalister. Dessa två EU-parlamentariker har nu avgått .
Den rumänske ledamoten (socialdemokrat), som fakturerade 12 000 euro för inlämnade ändringsförslag enligt ”lobbyisternas” önskan, hävdar att vad han gjort inte är ovanligt i EU-parlamentet.
Ledamoten i fråga uteslöts från socialistgruppen redan i måndags (21/3). Hans parti PSD i Rumänien, där politiska korruptionsskandaler i allmänhet är mycket vanliga, kräver också hans avgång. Att bli fast med fingrarna i syltburken på detta sätt bedöms som omöjligt att försvara även i Rumänien. Det skall tilläggas att ledamoten i fråga inte är någon fattig man. Han har enligt den rumänska tidningen Cotidianul bland annat banktillgångar på 843 285 euro, cirka 36 000 UD dollar och 234 500 RON (rumänska lei= cirka 470 000 kronor).
”Cash for amendments” kan aldrig försvaras och om inte de politiska partierna tar tag i sådana här dolda inkomstsätt bland sina förtroendevalda skadas den politiska demokratin allvarligt. Låt oss hoppas att de etiska reglerna för deras förtroendevalda skrivs än mer tydligt så att man rensar upp en gång för alla så att politiskt arbete sker öppet och transparent.
Jan A Johansson
Sunday Times hade i söndags (20/3) en intressant artikel om tre EU-parlamentariker, samtliga före detta ministrar i sina respektive hemländer, som mot utlovad ekonomisk ersättning lagt ändringsförslag i EU-parlamentets utskottsarbete.
Att sådant sker är inget förvånande och det finns alltid en gråzon. Till exempel finns det EU-parlamentariker som kommer från jordbruksnäringen och fortfarande uppbär olika ekonomiska ersättningar därifrån samtidigt som de sitter i jordbruksutskottet och försvarar dagens generösa jordbrukspolitik. Men troligen representerar de på ett tydligt sätt de väljare som röstat fram dem till förtroendeuppdragen och är i regel politiskt tydliga med att detta är deras uppdrag.
Att förtroendevalda politiker har sidouppdrag i företag och organisationer kan inte förhindras, men ett ovillkorligt krav är att deras uppdrag och inkomster för dessa deklareras öppet. Det är sedan upp till de politiska partierna att nominera fram dessa personer och sist och slutligen upp till väljarna att rösta fram dessa personer till uppdragen.
Vad som nu har hänt är att Sunday Times har avslöjat att det finns EU-parlamentariker som är beredda att lägga fram ändringsförslag i lagstiftningsprocessen som är direkta kopior frän lobbyister utan att EU-parlamentarikerna i fråga reflekterar politiskt över dem och sedan fakturerar lobbyistföretaget för ”konsultuppdraget”. Detta är inte enligt min mening att representera väljarnas intressen på ett ansvarsfull sätt.
Att erkänna att man gått i en fälla riggad av journalister är inte roligt. Två av de tre utpekade EU-parlamentarikerna, österrikaren (kristdemokrat) och slovenen (socialdemokrat), anförde till sitt försvar att de vetat om att de lobbyister som erbjudit pengar mot att att lägga ändringsförslag egentligen var journalister. Dessa två EU-parlamentariker har nu avgått .
Den rumänske ledamoten (socialdemokrat), som fakturerade 12 000 euro för inlämnade ändringsförslag enligt ”lobbyisternas” önskan, hävdar att vad han gjort inte är ovanligt i EU-parlamentet.
Ledamoten i fråga uteslöts från socialistgruppen redan i måndags (21/3). Hans parti PSD i Rumänien, där politiska korruptionsskandaler i allmänhet är mycket vanliga, kräver också hans avgång. Att bli fast med fingrarna i syltburken på detta sätt bedöms som omöjligt att försvara även i Rumänien. Det skall tilläggas att ledamoten i fråga inte är någon fattig man. Han har enligt den rumänska tidningen Cotidianul bland annat banktillgångar på 843 285 euro, cirka 36 000 UD dollar och 234 500 RON (rumänska lei= cirka 470 000 kronor).
”Cash for amendments” kan aldrig försvaras och om inte de politiska partierna tar tag i sådana här dolda inkomstsätt bland sina förtroendevalda skadas den politiska demokratin allvarligt. Låt oss hoppas att de etiska reglerna för deras förtroendevalda skrivs än mer tydligt så att man rensar upp en gång för alla så att politiskt arbete sker öppet och transparent.
Jan A Johansson
onsdag 16 mars 2011
Kampanjen mot EU-skatt lanserad – www.noeutaxcom
EU-parlamentets federalistiska majoritet driver på för att EU skall få en egen skattekälla – en EU-skatt. I Sverige har visserligen Fredrik Reinfeldt uttalat sig mot detta. Det gäller att se till att han inte pressas att byta position. Den svenska Socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet driver frågan om en EU-skatt. Det gäller nu att sätta press på Socialdemokraterna i Sverige så att de säger nej till ett införande av en EU-skatt.
En EU-skatt skulle effektivt förhindra en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s institutioner behöver då inte heller anstränga sig för att åtgärda dagens slöseri och bedrägerier med EU:s pengar.
I dagens läge när alla politiska nivåer – utom EU – tvingas gå fram med osthyveln över utgifterna expanderar EU-budgeten oavbrutet. Det är inte vård, skola och omsorg som EU-budgeten går till. EU-parlamentet skulle än mer kunna driva en utökning av EU:s budget till nya politikområden då de lättare kan höja EU-skatten och inte behöver stångas med ”snåla” finansministrar varje år.
EU-skatten måste stoppas!
Mer information finner ni på den europeiska kampanjsajten: www.noeutax.com
Sprid informationen vidare.
Det finns också en grupp på Facebook kopplad till denna. Gå gärna med där.
Och framförallt – AGERA. Skriv gärna insändare, eposta riksdagsledamöter och EU-parlamentariker. Material finns på hemsidan ovan.
Jan Å Johansson
En EU-skatt skulle effektivt förhindra en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s institutioner behöver då inte heller anstränga sig för att åtgärda dagens slöseri och bedrägerier med EU:s pengar.
I dagens läge när alla politiska nivåer – utom EU – tvingas gå fram med osthyveln över utgifterna expanderar EU-budgeten oavbrutet. Det är inte vård, skola och omsorg som EU-budgeten går till. EU-parlamentet skulle än mer kunna driva en utökning av EU:s budget till nya politikområden då de lättare kan höja EU-skatten och inte behöver stångas med ”snåla” finansministrar varje år.
EU-skatten måste stoppas!
Mer information finner ni på den europeiska kampanjsajten: www.noeutax.com
Sprid informationen vidare.
Det finns också en grupp på Facebook kopplad till denna. Gå gärna med där.
Och framförallt – AGERA. Skriv gärna insändare, eposta riksdagsledamöter och EU-parlamentariker. Material finns på hemsidan ovan.
Jan Å Johansson
torsdag 10 mars 2011
EU-parlamentet försöker genom att föreslå ”Tobinskatt” införa en EU-skatt
Missledda personer från Attac och Latinamerikagrupperna skrev i SvD 6 mars 2001 att nu finns chansen att införa en skatt på finansiella transfereringar, en så kallad Tobinskatt, genom ett uttalande på gång i EU-parlamentet. Men är dessa förespråkare för skatten av princip oavsett vad den skulle gå till? Är det OK för Attac och Latinamerikagrupperna att den skatt som införs går till att bibehålla EU:s jordbruks- och regionalpolitik av idag samt det slöseri de bedrägerier med EU:s utgiftsprojekt som avslöjas då och då?
EU-parlamentets federalistiska majoritet driver nämligen Tobinskatt just för att de här ser en möjlighet att införa en direkt EU-skatt utan alltför mycket motstånd från folkopinionen och medlemsstaterna. Att införa EU-moms eller EU-avgift på mobiltelefoner eller dylikt skulle troligen möta större protester. Huruvida Tobinskatt är bra eller inte avstår jag från att ta ställning till här. Dock, bankerna som skulle komma att betala denna Tobinskatt är troligen inte senfärdiga med att vältra över dessa kostnader på sina kunder om man inte gör något specifikt åt just det problemet.
EU-parlamentet röstade om Podimatabetänkandet (A7-0036/2011) om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå på tisdagen 8 mars. Betänkandet var ett eget initiativ från EU-parlamentet och alltså bara ett uttalande med ett opinionsbildande syfte. EU-parlamentet är desperat på jakt efter att hitta inkomstkällor för en bibehållen jordbrukspolitik och en ständigt svällande EU-budget fylld av nya politiska projekt. I punkt 29 i förslaget till betänkande ser vi var skon klämmer. Där skriver man citat: ”… Parlamentet noterar kommissionens mål att öka volymen på EU:s budget genom innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet är övertygat om att en del av dessa inkomster skulle kunna gå till att finansiera EU:s projekt och politik så att man tar till vara det europeiska mervärdet av ovannämnda innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om en översyn av EU:s budget betraktar EU-beskattning av finanssektorn som en möjlig källa för EU att få in egna medel. Parlamentet efterlyser en bred debatt mellan EU:s institutioner, nationella parlament, berörda parter inom EU och företrädare för det civila samhället om valen av politik, om hur stor del av inkomsterna som ska allokeras till EU nivå och nationell nivå och om de olika sätten att uppnå detta. …”
Anhängarna av Tobinskatt måste fråga sig om de verkligen vill stödja införandet av en Tobinskatt som går till EU:s kassa.
Podimatabetänkandet antogs med 529 ja-röster mot 127 nej-röster samt 18 nedlagda röster. Nej-rösterna kom främst från konservativa ECR, en del liberaler, EU-kritiker, några från vänstern i GUE/NGL och grupplösa. De 18 svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C), Paulsen (FP), Färm (S), Ludvigsson (S), Ulvskog (S), Westlund (S), Engström (PP), Schlyter (MP), Löving (MP).
Nej: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Ibrisagic (M), Alf Svensson (KD).
Nedlagda röster: Schmidt (FP), Wikström (FP) (Wikström röstade ja men anmälde felröstning och avsåg att avstå).
Frånvarande: Hedh (S), EB Svensson (V).
Intressant är att de svenska Socialdemokraterna lämnade in en röstförklaring där de flitigt använder sig av uttrycket ”EU-skatt”. De skriver:
”Vi svenska socialdemokrater är starka förespråkare av en transaktionsskatt på global nivå. EU bör mycket aktivt verka för att ett sådant system ska etableras. Om en internationell överenskommelse med tiden skulle visa sig vara politiskt omöjlig bör alternativet att introducera en transaktionsskatt endast inom EU övervägas noga. Till grund för detta bör det ligga en balanserad konsekvensanalys. Kommissionen håller i dagsläget på att förbereda en analys, men det har inte hindrat dess representanter från att vid flera tillfällen gå händelserna i förväg genom att uttala sig klart negativt om en skatt på EU-nivå. Detta är i våra ögon inte acceptabelt. För att sända en tydlig signal till kommissionen om att saken bör tas på allvar och att processen måste vara förutsättningslös har vi därför valt att rösta för det ändringsförslag som konkret talar om införandet av en EU-skatt. Det är mycket viktigt att ett objektivt och genomarbetat beslutsunderlag nu skapas i denna fråga.”
Nu avser svenska S mestadels att EU ensidigt skall införa Tobinskatt även om inte övriga världen gör det. Men intressant att de så gärna använder sig av begreppet "EU-skatt" i syfte att bereda väg för detta politiska projekt.
Gunnar Hökmark (M) talade under debatten. Men sade i princip ingenting annat än att det blir bankkunderna som får betala denna Tobinskatt samt att ”finansvalpskatten” i Sverige ledde till att aktiehandeln flyttade till London. Om EU-skatten i sig sade han inget. Mit6t intryck är att Moderaterna ligger lågt här. Hökmark sade också i avslutningen att han stödde sin grupp, den kristdemokratiska EPP, i denna fråga. Vilket är konstigt då EPP-gruppen röstade för betänkandet och Moderaterna emot. Men det kan ha varit ett sätt att smyga i frågan för Hökmark.
Sammantaget måste än en gång framhållas. Får EU-kommissionen och EU-parlamentet lägga vantarna på en Tobinskatt blir det ett fortsatt EU-slöseri som idag och ingen skärpning av budgetpolitik och budgetkontroll i EU. Reform av jordbrukspolitiken behövs inte heller ty EU kan lugnt svälla med egna skatteinkomster.
Jan Å Johansson
EU-parlamentets federalistiska majoritet driver nämligen Tobinskatt just för att de här ser en möjlighet att införa en direkt EU-skatt utan alltför mycket motstånd från folkopinionen och medlemsstaterna. Att införa EU-moms eller EU-avgift på mobiltelefoner eller dylikt skulle troligen möta större protester. Huruvida Tobinskatt är bra eller inte avstår jag från att ta ställning till här. Dock, bankerna som skulle komma att betala denna Tobinskatt är troligen inte senfärdiga med att vältra över dessa kostnader på sina kunder om man inte gör något specifikt åt just det problemet.
EU-parlamentet röstade om Podimatabetänkandet (A7-0036/2011) om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå på tisdagen 8 mars. Betänkandet var ett eget initiativ från EU-parlamentet och alltså bara ett uttalande med ett opinionsbildande syfte. EU-parlamentet är desperat på jakt efter att hitta inkomstkällor för en bibehållen jordbrukspolitik och en ständigt svällande EU-budget fylld av nya politiska projekt. I punkt 29 i förslaget till betänkande ser vi var skon klämmer. Där skriver man citat: ”… Parlamentet noterar kommissionens mål att öka volymen på EU:s budget genom innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet är övertygat om att en del av dessa inkomster skulle kunna gå till att finansiera EU:s projekt och politik så att man tar till vara det europeiska mervärdet av ovannämnda innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om en översyn av EU:s budget betraktar EU-beskattning av finanssektorn som en möjlig källa för EU att få in egna medel. Parlamentet efterlyser en bred debatt mellan EU:s institutioner, nationella parlament, berörda parter inom EU och företrädare för det civila samhället om valen av politik, om hur stor del av inkomsterna som ska allokeras till EU nivå och nationell nivå och om de olika sätten att uppnå detta. …”
Anhängarna av Tobinskatt måste fråga sig om de verkligen vill stödja införandet av en Tobinskatt som går till EU:s kassa.
Podimatabetänkandet antogs med 529 ja-röster mot 127 nej-röster samt 18 nedlagda röster. Nej-rösterna kom främst från konservativa ECR, en del liberaler, EU-kritiker, några från vänstern i GUE/NGL och grupplösa. De 18 svenska ledamöterna röstade som följer:
Ja: Ek (C), Paulsen (FP), Färm (S), Ludvigsson (S), Ulvskog (S), Westlund (S), Engström (PP), Schlyter (MP), Löving (MP).
Nej: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Ibrisagic (M), Alf Svensson (KD).
Nedlagda röster: Schmidt (FP), Wikström (FP) (Wikström röstade ja men anmälde felröstning och avsåg att avstå).
Frånvarande: Hedh (S), EB Svensson (V).
Intressant är att de svenska Socialdemokraterna lämnade in en röstförklaring där de flitigt använder sig av uttrycket ”EU-skatt”. De skriver:
”Vi svenska socialdemokrater är starka förespråkare av en transaktionsskatt på global nivå. EU bör mycket aktivt verka för att ett sådant system ska etableras. Om en internationell överenskommelse med tiden skulle visa sig vara politiskt omöjlig bör alternativet att introducera en transaktionsskatt endast inom EU övervägas noga. Till grund för detta bör det ligga en balanserad konsekvensanalys. Kommissionen håller i dagsläget på att förbereda en analys, men det har inte hindrat dess representanter från att vid flera tillfällen gå händelserna i förväg genom att uttala sig klart negativt om en skatt på EU-nivå. Detta är i våra ögon inte acceptabelt. För att sända en tydlig signal till kommissionen om att saken bör tas på allvar och att processen måste vara förutsättningslös har vi därför valt att rösta för det ändringsförslag som konkret talar om införandet av en EU-skatt. Det är mycket viktigt att ett objektivt och genomarbetat beslutsunderlag nu skapas i denna fråga.”
Nu avser svenska S mestadels att EU ensidigt skall införa Tobinskatt även om inte övriga världen gör det. Men intressant att de så gärna använder sig av begreppet "EU-skatt" i syfte att bereda väg för detta politiska projekt.
Gunnar Hökmark (M) talade under debatten. Men sade i princip ingenting annat än att det blir bankkunderna som får betala denna Tobinskatt samt att ”finansvalpskatten” i Sverige ledde till att aktiehandeln flyttade till London. Om EU-skatten i sig sade han inget. Mit6t intryck är att Moderaterna ligger lågt här. Hökmark sade också i avslutningen att han stödde sin grupp, den kristdemokratiska EPP, i denna fråga. Vilket är konstigt då EPP-gruppen röstade för betänkandet och Moderaterna emot. Men det kan ha varit ett sätt att smyga i frågan för Hökmark.
Sammantaget måste än en gång framhållas. Får EU-kommissionen och EU-parlamentet lägga vantarna på en Tobinskatt blir det ett fortsatt EU-slöseri som idag och ingen skärpning av budgetpolitik och budgetkontroll i EU. Reform av jordbrukspolitiken behövs inte heller ty EU kan lugnt svälla med egna skatteinkomster.
Jan Å Johansson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)