Varför
skall Reinfeldt vara så tillmötesgående och förhandla om att gå med i EU:s
bankunion?
Det finns
inget sätt att undgå faktumet att om man går med i bankunionen måste man vara
med och betala andra länders bankkonkurser – det är ju det som är huvudidén med
bankunionen.
Att gå med
i bankunionen är lika huvudlöst som att gå med i EMU – då måste man vara beredd
att dela sina pengar med de som är med i klubben.
Det svenska
folket måste få veta vad summan skulle vara för att gå med i bankunionen i form
av att lägga in pengar i en fond som sedan används till att stötta banker i
kris, just nu till exempel i Belgien och Katalonien? I Sverige har vi insättningsgaranti och
investerarskydd – skall dessa inordnas under bankunionen eller skall
bankunionen skapa ett parallellt system? Det sistnämnda är nog troligast – men
vilka summor talar vi om?
Vad är
prislappen? Detta måste klargöras av den som eftersträvar att Sverige skall med
i bankunionen. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt måste rimligen säga
till det svenska folket vad kostnaden kan bli eftersom han nu håller på att förhandla
om ett svenskt medlemskap (med vissa oklara reservationer). Det är ett stort
ansvar den gode Reinfeldt tar på sig i denna fråga – vill han ens inse det?
Men den
borgerliga regeringen och det största oppositionspartiet S vill desperat inte
stänga dörren till ett svenskt EMU-medlemskap. Därför ser de som sin plikt att
haka på allt vad det heter som European StabilitetsMekanism, fiskal pakt med
mera.
Jan A Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar