Namninsamlingen på EU-nivå med Lissabonfördraget – en tom bluff som vanligt

I propagandan inför Lissabonfördragets antagande talades det vitt och brett om att en miljon människor i EU kunde gå samman och kunna påverka EU att skapa nya lagar eller göra om de som redan existerande. Nu visar det sig att det finns flera stötestenar, om vi bortser från de praktiska reglerna så innebär namninsamlingen ingen förpliktelse från EU-kommissionen att agera. Det visste vi dock redan. Men namninsamlingen får inte heller gå emot de ”europeiska värdena” eller strida mot ingånget fördrag,.som till exempel EU-parlamentets flyttkarusell Bryssel/Strasbourg är skrivet i sten.

EU-kommissionen har nu kommit med ett förslag om tillämpningen av denna nya artikel genom Lissabonfördraget. För det första - för att en namnunderskrift ska vara giltig måste man ange sin adress, födelsedatum- och plats, nationalitet och ID-, pass- eller personnummer anges. Uppgifterna ska kontrolleras av en statlig myndighet innan de skickas vidare till Bryssel. Det kan leda till att en del ser detta som åsiktsregistrering. Att kontrollera dessa uppgifter är nödvändiga (Kalle Anka brukar skriva på många namnlistor), men bäst är om uppgifterna sedan granskas av Notarius Publicus under tystnadsplikt.

Men sedan finns det förslag på tekniska regler som komplicerar saken. För att ett initiativ ska kunna registreras krävs en miljon underskrifter från minst en tredejdel av medlemsländerna. För varje land finns också en undre tröskel av underskrifter som måste överstigas; för Sveriges del handlar det om 15 000 underskrifter (antal EU-parlamentariker multiplicerat med 750).

EU-kommissionen är som sagt inte tvungen att agera även om en miljon godkända namnunderskrifter enligt reglerna ovan har samlats in. De kan filtrera hur de vill och initiativen inte strida mot ”europeiska värden”. EU-kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič sade vid en pressträff att så kallade ”korkade initiativ” kan man inte ta hänsyn till. Vad som är ”korkade initiativ” beslutar EU-kommissionen.
Som till exempel en namninsamling som vill stoppa Turkiets inträde i EU kommer EU-kommissionen inte att godkännas. Det gjorde Šefčovič klart vid pressträffen.

Viktigast av allt - ett initiativ kan heller inte ändra i EU:s fördrag. Därmed är ett förslag om att stoppa EU-parlamentets resande från Bryssel till Strasbourg, som sker varje månad, uteslutet. Medborgarna kan bara driva opinion inom en given ram, existerande överstatliga fördrag gäller. Det är skrivet i sten och kan inte ändras.

När EU-kommissionen har fått in en ”giltig” namninsamling har den fyra månader på sig att agera. Den måste sedan motivera sitt beslut ”noggrant” för EU-parlamentet, ministerrådet och organisatörerna för initativet. Väljer EU-kommissionen att inte lägga fram ett lagförslag finns en möjlighet att överklaga till EU-domstolen. Men det överklagandet kan man hoppas föga på om initiativet vill ändra existerande fördrag, ty det är inte syftet med initiativet.

Vad säger Cecilia Malmström, numera EU-kommissionär, om detta? Hon var ju med och samlade in namn för ett enda säte för EU-parlamentet och hänvisade då till namninsamlingsartikeln i den då ännu ej antagna EU-grundlagen (Lissabonfördraget). Det var ju ren bluff visar det sig nu och total fel hänvisning.

Jan Å Johansson