Sören Wibe har avlidit

En av Junilistans två ordförande och toppkandidaten för Junilistan i EU-valet 2009, Sören Wibe, har som tidigare meddelats avlidit. Det finns många goda och glade minnen av Sören.
Integritet var en av hans största förtjänster och den är mycket sällsynt bland de svenska förtroendevalda politikerna i riksdagen och EU-parlamentet. Idag har alltför många i de två nämnda grupperna förtroendevalda en total avsaknad av politisk integritet. Vill man avancera gäller det att lägga sig på en mittenlinje och vara försiktig med uttalanden och politiska käpphästar. Blir det personstrider eller inre partipolitiska strider gäller det att ligga lågt och satsa på rätt häst i rätt tid. Dyker en ny politisk fråga upp gäller det att inte tycka till förrän man vet vart vinden blåser.
Sådan var inte Sören Wibe. Han var politiskt aktiv för att han ville någonting. Om till exempel alla talade klimatpolitik med rätt darr på rösten blev han mycket skeptisk och ifrågasatte den information som ”alla” hänvisade till, och som de oftast inte alls satt sig in i.
Att hota Sören med att han inte skulle bli omvald om han inte passade sig var omöjligt. Till skillnad från många andra med en hög politikerlön hade han alltid en professorsstol att återvända till om politiken inte passade.
Sörens valframgångar i Västerbotten är mycket tydliga. Många väljare uppskattade honom. I EU-valet 1995 bidrog hans mycket starka stöd bland S-väljarna i Västerbotten till att han kryssades in i EU-parlamentet. I riksdagsvalet 2002 seglade han upp på förstaplatsen som inkryssad med 9891 röster från en ersättarplats på listan – utan krysskampanj. Ibrahim Baylan genomförde (återigen) en misslyckad krysskampanj och hade inte en chans till att bli invald (han fick 1800 röster). Givetvis var det dock den senare som S-toppen valde till partisekreterare. I EMU-folkomröstningen 2003 fick Sören bära ett tungt lass i Socialdemokrater mot EMU. Få var intresserade av att bränna sig så totalt med S-partiledningen och gå emot det av partiet beordrade ”ja till euron”. Det fanns en del S-riksdagsledamöter som röstade nej, men att öppet frondera med partiet i denna fråga var det få som vågade. I EU-valet 2009 när Sören ställde upp för Junilistan var han det stora röstdragande namnet. Junilistan backade kraftigt efter succévalet 2004, men i Västerbotten ökade man och i princip bara Sören tog 12,5 % av rösterna.
Sören var som politiker enligt min mening ett föredöme – han tänkte själv när han skulle ta ställning till politiska frågor i det parlamentariska arbetet. Mycket få av de förtroendevalda gör det. Givetvis är ett självständigt ställningstagande en mardröm för partiledningar och gruppledningar i parlamenten. Skulle fler göra som Sören måste ju de politiska ledningarna jobba mer med förankring istället för att räkna in marionetterna vid omröstningarna.
Det är en person som Sören som får den politiska demokratin att fungera. Vilka är villiga att ta upp hans fallna mantel?
Jan Å Johansson