Duffrapporten om “Super-Meppar” – EU-parlamentet fegar igen (bra!)

EU-federalisten och Liberaldemokraten Andrew Duff har via EU-parlamentets konstitutionella utskott presenterat sitt andra betänkande (det första fick han dra tillbaka) om ett förslag till ändring av akten av den 20 september 1976 om allmänna
direkta val av ledamöter av EU-parlamentet (A7-0027/2012). Det skulle ha kommit upp på marssessionen i Strasbourg men drogs tillbaka från arbetsordningen då grupperna återigen fick kalla fötter. EU-parlamentets konstitutionella utskott består av fanatiska EU-federalister och deras “skapa en EU-stat nu meddetsamma-linje” har inte alltid full täckning i mittfåran i EU-parlamentet.
I betänkandet föreslås att 25 parlamentsledamöter väljs av en valkrets som omfattar hela EU. „Alleuropeiska“ listor skall vara sammansatta av kandidater från minst en tredjedel av medlemsstaterna. Varje väljare skall då ha två röster och kunna lägga en röst på en kandidat från den EU-gemensamma listan utöver rösten på en kandidat från den nationella eller regionala listan.
Det föreslås också att det inrättas en valmyndighet på EU-nivå (ännu en EU-myndighet, EU-parlamentet får aldrig nog) som skall reglera genomförandet av valet av ledamöter från den „alleuropeiska“ listan samt verifiera valresultatet.
Utöver de 751 platserna från medlemsstaterna i EU-parlamentet skall alltså 25 platser läggas till. Dessa 25 „Super-Meppar“ (MEP = Members of the European Parliament) kommer troligen mestadels på topplatserna ha kandidater från de stora medlemsstaterna då det är där de stora röstetalen finns. Det måste också vara kända politiker som nomineras för att locka väljarna (därigenom hoppas man höja EU-parlamentarikernas status) som typ Tony Blair eller kanske Dominique Strauss-Kahn, den sistnämnde har trots allt sina trogna anhängare bland de franska socialisterna och därför mycket väl kan bli vald.
Redan tidigare har man i EU-parlamentet uttalat att 10 procent av platserna borde väljas i en EU-valkrets. Men det uttalandet gjordes för flera år sedan och har nu glömts bort. På den tiden var EU-parlamentet ännu mer marginellt än idag. Nu känner EU-federalisterna att deras ställningstagande kan vara mer kontroversiellt och de våndas över om de vågar ta denna position.
EU-parlamentet erkänner i betänkandet sina brister, de brukar inte ta upp det särskilt ofta. Valkampanjerna inför EU-parlamentsvalet bedrivs mer på nationell nivå än på EU-nivå. Partiernas program på EU-nivå bryr sig ingen om. EU-parlamentets arbete är föremål för en varierande, för att inte säga bristande medierapportering. Det konstateras också att det allmänna deltagandet i valet till EU-parlamentet har stadigt sjunkit, från 63 procent 1979 till 43 procent 2009. Valdeltagandet i EU-parlamentet har faktiskt det lägsta valdeltagandet av alla olika sorters val i var och en av medlemsstaterna.
Jack Straw, en ledande brittisk Labourpolitiker, uttalade för omkring en månad sedan att man borde skrota valet till EU-parlamentet och utse ledamöterna via de nationella parlamenten. De som protesterade mot detta var givetvis nuvarande och före detta EU-parlamentariker.
Faktum återstår – EU-parlamentet är ointressant för väljarna och dess politiska inflytande borde begränsas medan de nationella parlamentens inflytande i EU-samarbetet måste utökas.
Jan A Johansson