Onsdagen den 6 januari 2010 beslöt EU-kommissionen att stämma de 27 medlemsländernas regeringar inför EU-domstolen i Luxemburg för att ha halverat de överenskomna lönepåslagen för cirka 50 000 EU-anställda.
EU-tjänstemännen har bättre lön och villkor än vad motsvarande tjänstemän har i medlemsstaterna, de betalar också en mycket lägre skatt på sina löner. Men den finanskris som drabbat världen vill de välbetalda EU-tjänstemännen definitivt inte se något resultat av i sina lönekuvert. De ingår helt enkelt inte i verklighetens värld.
De 27 stats- och regeringscheferna hade tidigare godkänt att EU-institutionernas personals löner skulle höjas med 3,70 procent enligt en länge gällande beräkningsgrund baserad på löneläget i Bryssel och i åtta EU-länder. Men 20 av EU:s medlemsländer har vägrat att under pågående ekonomiska kris godkänna en enligt dem inflationsdrivande lönehöjning och godkände bara 1,85 procent. Det är också som så att en del medlemsländer rent av har sänkt lönerna för sina inhemska offentligt anställda, i vissa fall på direkt order av EU-kommissionen, för att bromsa de växande budgetunderskotten. Det är ministerrådets medlemmar som är de som huvudsakligen finansierar EU:s verksamhet via sin medlemsavgift. EU-kommissionen och EU-parlamentet betalar inga räkningar så för dem är det enbart jobbigt att ha missnöjda tjänstemän anställda som inte får den lön som de själva anser sig vara värda.
Tusentals EU-anställda strejkade i omgångar i december 2009 för kravet att få behålla utlovade löneökningar. I EU-parlamentet kunde man se uppsatta lappar på EU-tjänstemännens dörrar om att de gått i strejk. Undrar om EU:s 500 miljoner medborgare har märkt av denna strejk på något sätt? Men för all del, låt EU-tjänstemännen fortsätta strejka så att de kan bevisa hur oumbärliga de är.
EU-tjänstemännens fackliga organisationer har också skickat en skrivelse till EU-parlamentets talman Buzek och begärt att han också skall skriva under EU-kommissionens stämning mot ministerrådet som inlämnats till EU-domstolen.
Men hur är det med jävssituationen? Domarna i EU-domstolen i Luxembourg som nu skall ta ställning i lönefrågan påverkas själva av konflikten och deras anställda har första parkett för att påverka domarna.
Oavsett den dom som kommer att komma från EU-domstolen bör det vara EU:s ministerråd som sist och slutligen i egenskap av den högsta beslutande institutionen inom EU fattar beslut om vad som gäller. Det är ministerrådet i sin roll som finansiär och arbetsgivare som skall agera mot EU:s tjänstemän i denna lönekonflikt.
Jan Å Johansson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den beräkningsgrund som nämns i artikeln går ut på att EU-tjänstemännen helt enkelt får samma löneutveckling som statstjänstemännen i de största medlemsstaterna - med ett års fördröjning.
SvaraRaderaEftersom dessa fick rejäla reallöneökningar under 2008 (i Belgien där flertalet EU-tjänstemän arbetar höjdes statstjänstemännens reallöner exempelvis med 4.4 %) skulle EU-tjänstemännen få samma reallöneökning under 2009.
Men medlemsstaterna vägrade att hålla sin del av avtalet och tyckte att EU-tjänstemännen kunde nöja sig med hälften av vad de själva fått.
Eftersom EU-tjänstemännen redan gått med på att betala en krisavgift till EU-budgeten i utbyte mot detta avtal blev de förstås missnöjda när ministerrådet självsvåldigt bröt det.
I efterhand har också EU-domstolen givit personalen rätt: man får inte bryta avtal hur som helst bara för att man känner för det just då. Inte ens ministerrådet.