Vem ska leda EU och när? - Spanien vs president Van Rompuy

Ett av de huvudsakliga syftena med den nya EU-konstitutionen (som sedan blev Lissabonfördraget) var att sluta med det roterande ordförandeskapet för EU mellan medlemsstaterna och skapa permanenta representanter för EU på den internationella scenen.

Men det roterande ordförandeskapet mellan länderna vägrar att dö. Spanien tog över som ordförandeland efter Sverige den första januari 2010 och har planerat in cirka 350 EU-möten, vara åtta toppmöten på spansk jord. I maj kommer Barack Obama till Madrid. Detta har väckt ont blod hos en del EU-federalister som hävdar att egentligen skulle Obama komma till Van Rompuy i Bryssel och inget annat.

En del EU-analytiker menar att detta kommer att leda till revirstrider framöver då andra kommande ordförandeländer som Polen (som redan har en revirstrid inom staten mellan presidenten och regeringschefen) och Ungern kommer att göra samma sak. Ordförandeskapet i ministerrådet ger ett tillfälle för ett land att skapa prestige runt sin huvudstad och landets ledare får ett tillfälle att som jämlika träffa ledarna från USA, Ryssland och Kina. Detta tillfälle vill när det kommer till kritan medlemsländernas politiker inte släppa i onödan till EU-presidenten Van Rompuy eller till EU:s utrikesminister Ashton. Det var just därför EU:s fyra största politiska ledare Brown, Berlusconi, Merkel och Sarkozy utsåg Van Rompuy och Ashton. De valde två nobodies som inte i första taget skulle kunna mäta sig med de fyra förstnämnda regerings- och statscheferna.

EU-grundlagen skrotar inte det roterande ordförandeskapet för ministerrådet helt och hållet. Ordförandelandet ska till exempel leda ministermöten inom sakområden som jordbruk, miljö och justitiefrågor. Men regeringschefer och utrikesministrar i medlemsländerna ska egentligen inte jobba med ordförandeskapet i ministerrådet - här är det Van Rompuy och Ashton som ska göra jobbet. Men vilken regeringschef och utrikesminister tar självmant och tonar ned sin roll? Vid de kommande åtta toppmötena i Spanien skall Van Rompuy vara ordförande men Spaniens regeringschef Zapatero skall vara värd tillsammans med Van Rompuy.

Van Rompuy har nu markerat att han minsann har något att säga till om och kallat till EU-toppmöte i februari om hur man skall få fart på den ekonomiska tillväxten.
I framtiden kan man tänka sig att ordförandeländer kan arrangera informella EU-toppmöten i sina hemländer. Sådana toppmöten kan inte fatta formella beslut utan får mer karaktären av brain-stormingmöten. Men det kan ju stats- och regeringscheferna alltid göra politik av på hemmafronten. Sedan är ju frågan om fler toppmöten löser problem i verkligheten annat än att skattebetalarna får betala ytterligare limousinräkningar?

Jan Å Johansson