En valutafond för EU?

Som vanligt när man i EU startar ett projekt, en institution eller dylikt visar det sig att den nya institutionen orsakar en mängd nya problem som har som konsekvens att ytterligare EU-projekt eller nya EU-institutioner behöver startas. På så vis stannar utvecklingen av EU-staten aldrig av utan det bara rullar på med skapandet av ny byråkrati.

Att euron i sig inte skulle hålla utan en gemensam finanspolitik har länge påpekats av eurons kritiker. Tidigare sades det att stabilitetspakten mellan euroländerna skulle hålla samman europrojektet. Men nu visar det sig ju att ingen, inte ens Tyskland som presenterade pakten, håller sig till den när det verkligen gäller. Konvergenskriterierna som en gång var heliga lättades också upp. Det viktiga var att ett land som gick med i euron rörde sig i riktning mot konvergenskriteriernas uppfyllande, inte att de uppfyllt dem, ty det visade sig för svårt för en del länder att nå dit när euron sattes i sjön.

Nu har den tyske finansministern Schäuble anslutit sig till och lagt fram ett nytt projektförslag – att skapa en EU-motsvarighet till Internationella Valutafonden (IMF).

Det finns dock redan i EU bland annat en Europeisk Investeringsbank (EIB), samt en Europeisk Centralbank (ECB) samt European Bank for Reconstruction and Development (EBRD). Men detta räcker alltså nu inte. Eftersom euroländer utnyttjar kryphål i reglerna och inte sköter sina skulder och lån måste alltså ett säkerhetsnät upprättas för att rädda de som missköter sig.

Vad kommer upprättandet av en EU valutafond att kosta vad gäller själva administrationen, men framförallt i form av kapital som behöver sättas in från medlemsländerna? Hur mycket pengar behövs i fonden för att kunna assistera ett helt land i kris som Grekland eller något annat land som råkat ut för en extern ekonomisk chock som typ Finland i början av 1990-talet i samband med Sovjets fall? Nya förhandlingar måste till mellan EU-länderna om skapandet av en sådan här institution och det kommer också att ta tid och resurser.

Tidigare talades det ju i Sverige om skapandet av en buffertfond vid EMU-medlemskap. Men resurserna i den konstaterades skulle ändå vara en droppe i havet som tillgång i samband med ekonomiska kriser. Göran Persson (S) avfärdade också denna ”fondsocialism” så projektet självdog. Persson kanske dock inte skulle säga samma sak om ett EU-IMF. Men en underlig konstruktion blir det. Man måste alltså utgå från att alla euroländer inte sköter sina åtaganden och skapa något för dem att falla tillbaka på. Vilken bra grund för ett förtroendefullt samarbete mellan euroländerna detta EU-IMF-förslag är.