Några intressanta omröstningar i EU-parlamentet på aprilsessionen

1/ Fiskeavtal med afrikanska länder
På tisdagen 16 april röstade man om ett partnerskapsavtal om fiske mellan Mauritius och EU. Som bekant har det varit mycket kritik mot dessa fiskeavtal på grund av rovdrift, EU:s utnyttjande av fattiga länder som inte kan säga nej av olika skäl med mera. Nu kan det alltid hävdas att EU är på gång att reformera sin fiskeripolitik och att just Mauritius inte är det värsta fallet när det gäller problem samt att beloppet för ersättning från EU till det landet har höjts. Dock, den övergripande frågan är fortsatt – är det inte bättre att lämna Mauritius i fred och låta dem utveckla sin egen fiskenäring?
Betänkandet om partnerskapsavtalet antogs med överväldigande majoritet (som vanligt). Alla svenskar röstade ja med undantag av Gustafsson (V) som avstod.

2/ EU:s propagandafond

På tisdagen var det också tre stycken omröstningar om EU:s fond för justering för globaliseringseffekter. Denna fond handlar mer om att propagera för att EU är goda givare till platser som drabbats av arbetslöshet på grund av rationaliseringar till följd av globaliseringen. Om bidraget gett några långsiktiga resultat vill man inte utvärdera. Men det ser snyggt ut för EU. Egentligen är det ju medlemsländers eller regioners politiska uppgift att ta ett samhällsansvar och se till att de som blir arbetslösa omskolas eller hittar andra arbeten. Svenska regeringen har varit skeptisk till denna EU-fonds existens, men givetvis har EU-kommissionen och EU-parlamentet varit starka förespråkare av dess existens och ekonomiska anslag.
Så gott som samtliga svenskar röstade ja till dessa utbetalningar. Men några skiljde ut sig. Schlyter (MP) röstade nej i alla tre fallen, Fjellner (M) röstade inte alls på de tre ärendena, men röstade i ärenden direkt före och efter. I det tredje ärendet som gällde anslag till förmån för tidigare anställda vid en tobaksfabrik i Österrike avstod den gröna/regionalistiska gruppen och den linjen följdes av Andersdotter (PP), Engström (PP) och Lövin (PP).
Men i detta fall med de tre omröstningarna om EU-fonden för justering för globaliseringseffekter är det bara Schlyter (MP) som får godkänt. Varför Fjellner (M) ”försvann” från dessa omröstningar kan man fråga sig.

3/ Utsläppsrätter och partitrohet

En tredje intressant fråga som man röstade om på tisdagen gällde tidsschemat för auktioner av utsläppsrätter för växthusgaser. Den svenska regeringen var en stark anhängare av förslaget. Men det var ett medbeslutandeärende i första behandling och EU-parlamentet förkastade förslaget med 334 röster för förkastande, 315 mot och 63 nedlagda röster. Dock, EU-parlamentets omröstningar är snabba så alla ledamöter hänger inte med. På måndag kväll en vecka efter omröstningen har 14 ledamöter anmält felröstning och med deras anmälda intentioner att rösta skulle resultatet ha varit 328-323-61. Nu förändrar inte det resultatet i efterhand, men hade man tagit det lugnare med denna omröstning kunde slumpen hade gått åt andra hållet. Av svenskarna röstade bara Moderaterna för förkastandet av förslaget, och mot sin egen regering och partilinje hemmavid, alla andra svenskar stödde förslaget.
Utan att ta ställning i sakfrågan i sig är det intressant att notera att de fyra moderaterna följde sin PPE-grupps linje (fast många av gruppens ledamöter följde inte gruppiskan) och vägrade att lyssna på partilinjen hemifrån. Det är intressant att notera då det trots allt är Moderaterna i Sverige som nominerar kandidater till M-listan 2014 och de svenska väljarna som röstar fram dem. Skall man rösta på ledamöter som inte lyssnar till sin hemmavalkrets?
Problemet med EU-parlamentet är ofta att de glömmer vad man säger hemmavid och bara tar in ett Brysselperspektiv på saker.
Cecilia Wikström (FP) har tidigare deklarerat att hennes partiledare heter Guy Verhofstadt (ALDE-gruppens ledare i EU-parlamentet) och inte Jan Björklund (Europaportalen 14/2 2013).
Det är just detta ovan som är kärnan i problematiken runt EU-parlamentet. När personer väljs som ledamöter fångas de in i en isolerad egen miljö långt från verkligheten, blir politiska besserwissers i allt och bara skriker efter mer skattepengar till EU, trots kristider.
Jan Å Johansson