Hösten 2012
talade EU-kommissionsordförande Barroso om att EU skulle bli ”en federation av
nationalstater”, en omskrivning för en federal superstat.
Nu har även
Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) skrivit att han vill samma sak. I en
debattartikel i Sydsvenska Dagbladet 17 maj 2013 skriver Bildt bland annat att
det i världen finns en efterfrågan på "ett starkare Europa - ett Europa
som tillsammans vågar och kan mera."
Vidare fortsätter
Bildt citat: "Jag tillhör dem som inte är rädda för att säga att jag
välkomnar en utveckling mot ett Europa som är en federation av nationalstater.
Med alla de svårigheter som finns - och vi lever med dem snart sagt varje dag -
gäller det att bygga en demokratisk ordning. En ordning som har kraft och
möjligheter också utöver de nationella stater som gångna århundradens krig och
konflikter har värkt fram i vår del av världen."
I övrigt lämnar
Carl Bildt inte någon närmare beskrivning hur hans EU-federation skulle se ut
eller vilka maktbefogenheter den skulle ha. Men per definition innebär ett
federalt organiserat EU ökad centralisering av den politiska makten till
Bryssel och motsvarande avdemokratisering av EU:s medlemsländer med allt
maktlösare nationella parlament. En försvarsmakt för EU i dess helhet bör väl
också då komma till skott.
Dagen före, den 16
maj, gjorde den franske presidenten François Hollande ett liknande uttalande
och föreslog en ekonomisk regering för euroländerna med betydande befogenheter.
Inom två år vill Hollande se en ”euroregering” med egen budget som kan ta ut
skatter, låna på den globala finansmarknaden och ha en heltidsordförande.
Euroregeringen ska träffas en gång i månaden för att samordna euroländernas
ekonomiska politik.
Utspelet utgör i
ett inlägg i principdebatten om valutasamarbetet – det går inte att ha en
gemensam valuta utan en gemensam finanspolitik. Precis osm nej-sidan sade i den
svenska eurofolkomröstningen 2003.
Det farliga är nu
om man precis som när nya fördrag har antagits på EU-toppmöten börjar utfärda
generalorder i de stora partifamiljenrna kristdemokraterna, socialdemokraterna
och liberalerna om att nu gäller linjen att utvecklingen av den federala EU-staten skall gå vidare iän högre tempo. De
svenska politikerna tillhörande dessa tre nämnda partifamiljer kommer då bara
att konstatera fullbordat faktum och försvara denna linje. Självständigt
tänkande har inte utmärkt dessa svenska partiläger.
Jan Å Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar